Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Frankrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppgick landets invånarantal till 39,252,267. Under
de fem tjuguårsperioderna af 19:e seklet utgjorde
Europas årliga folkökning i ordning 6,29, 8,29, 6,00,
8,00 och 9,47 pro mille; för F. utgöra motsvarande
tal resp. 5,47, 5,38, 8,39, 2,42 och 1,90 - alltså
en ständigt fortgående nedsättning af tillväxten,
hvilken sedan flera årtionden tillbaka är den
lägsta i Europa, om man endast frånser Irland. 1800
inneslöt F., inom sina nuv. gränser, 14,33 proc. af
Europas folkmängd och var den folkrikaste stormakten
näst Ryssland; numera eger F. blott 9,35 proc. af
Europas folkmängd och är den minsta stormakten näst
Italien. Orsakerna till dessa betydande förändringar
är den ringa nativiteten i F. Vid midten af 18:e
seklet uppgifves de föddes antal i F. ha uppgått till
vid pass 37 per år och tusen inv. Under 19:e seklets
fem tjuguårsperioder utgjorde födelsetalet i ordning
32,3, 29,7, 26,7, 25,8 och 23,0 pro mille; numera har
det sjunkit till föga öfver 20. I vissa departement,
i synnerhet i Normandie och omkring Garonne, är
födelsetalet ännu vida lägre, ända ned till endast 14
pro mille. Till jämförelse må anföras, att siffran
i våra dagar är för Europas öfriga romanska folk
33, för de germanska 31 och för de slaviska 45,
samt att intet folk ännu nått en så låg dödssiffra
som 14 pro mille. Ett födelsetal af sistnämnda
storlek innebär alltså nästan med naturnödvändighet
ett utdöende. - Blott i Bretagne samt ett eller
annat industridistrikt, t. ex. det till stor del
af belgier bebodda dep. Nord, är den naturliga
tillväxten ännu af någon större omfattning. I våra
dagars Europa öfverstiger de föddes antal antalet
aflidna med 11 à 12 per år och tusen inv. och har
betydligt ökats sedan hundra år tillbaka, då siffran
besteg sig blott till omkr. 7 pro mille. I F. har
öfverskottstalet under de fem tjuguårsperioderna
utgjort resp. 5,0, 4,9, 2,3, 2,2 och 1,2 pro
mille, och år med dödlighetsöfverskott förekomma
allt oftare. Frånräknas Bretagne och den talrika
främlingsbefolkningen, kan födelseöverskottet redan nu
sägas ha i det närmaste upphört. Många departement ha
haft dödlighetsöfverskott i flera årtionden, numera
stigande ända till 4 à 5 pro mille årligen. Dep. Orne
i Normandie egde för hundra år sedan 400,000 inv., nu
åter föga mer än 300,000, endast genom underskottet
af födelser. - En jämförelse mellan talen här ofvan
för den verkliga och för den organiska folkökningen
visar, att F. under hela århundradet haft öfverskott
af inflyttning. Härigenom skapas så småningom en
ny folkindividualitet, i mån som det rent franska
elementet kommer att försvinna. Det låga födelsetalet
i F. beror ej af ringa äktenskapsfrekvens, utan af
ringa fruktsamhet. Mot hvarje tusental hustrur, yngre
än fyrtiofem år, svara i det germanska Europa 280 äkta
födelser årligen; F:s siffra utgjorde under 1860-talet
210, men numera endast 160 à 170 (i vissa kvarter af
Paris 70 à 80). Denna låga fruktsamhet är åtminstone
delvis frivillig ("tvåbarnssystem") och innebär då ett
uttryck för de ekonomiska synpunkternas öfvervägande
herravälde - ett för det franska folket utmärkande
drag. - Bland öfriga för födelseförhållandena
karakteristiska drag må nämnas ett under äldre
tider ovanligt stort gosseöfverskott bland de födde,
hvilket numera ersatts af ett ovanligt ringa sådant,
vidare ett rätt högt antal oäkta födelser, talrika
dödfödslar (i synnerhet bland oäkta barn) samt ett
ringa antal flerbörder. Äktenskapsfrekvensen
är normalt hög och har icke förminskats under
det sista århundradet. Männen gifta sig i allmänhet
ganska sent (ej synnerligen tidigare än i Sverige),
men välja helst unga hustrur - såsom annars bland
de romanska folken. Från kvinnornas synpunkt blir
härigenom giftermålsfrekvensen mycket hög i de unga
åldrarna. - Dödligheten var länge jämförelsevis
ganska ringa - betydligt mindre än t. ex. i Tyskland,
om än ej så låg som i de skandinaviska länderna
och England. Men de senaste årtiondenas starka
nedsättning af dödssiffran i flertalet af Europas
länder har i F. gifvit sig endast svagt till känna,
så att dess nuv. dödstal (19 à 20 per år och tusen
inv.) endast är medelmåttigt gynnsamt, från allmän
västeuropeisk synpunkt. Dödligheten bland späda barn
är äfvenledes ung. normal, men i vissa trakter
(Paris och Medelhafskusten) mycket hög, i all
synnerhet bland barn af oäkta börd. Tuberkulosen är
i Frankrike ovanligt starkt utbredd, i synnerhet
inom stadsbefolkningen. Själfmordsfrekvensen
är mycket hög. Med hänsyn till befolkningens
fördelning må anmärkas, att befolkningstätheten (73
per kvkm.) är förvånande ringa i förhållande till
landets naturliga rikedom. Den öfverträffas ej blott
vida af Tysklands, utan till och med af Schweiz’
(!). Störst är i F. befolkningstätheten i norra
delen af landet (i dep. Nord ej mindre än 328); i
Alptrakterna sjunker den till 15 à 20. Proportionen
mellan könen har under mansåldrar föga afvikit från
liktalighet, tills senaste folkräkningar plötsligt
visat ett betydande kvinnoöfverskott (1,033 kvinnor
mot 1,000 män). Åldersfördelningen är af utprägladt
stationär typ. I stället för att, normalt, åldern
O-15 år bör vara dubbelt talrikare än åldern 50-ω,
äro talen här resp. 270 pro mille och 222 - alltså
ej långt från liktalighet. Synnerligen talrikt är
åldern 50-65 år representerad, ett starkt hinder
för det ungdomliga elementet att göra sig gällande i
samhället och härigenom, förmodligen, en orsak till
det ofvan påpekade jämförelsevis sena ingåendet af
äktenskapen. All folkökning kommer i våra dagars
F. städerna till godo. Stadsfolkmängden omfattade
år 1861 omkr. 29 proc. af det hela, numera öfver
41 proc. Sistnämnda siffra är dock lägre än det
västeuropeiska medeltalet, och framför allt kan
F. ej längre sägas i någon högre grad vara ett de
stora städernas land. I städer med öfver 50,000
inv. bo i F. endast 19 proc. af folkmängden, mot i
Tyskland 22 och i England 48 proc. Paris håller på
att öfverflyglas af Berlin; hvilkendera staden skall
anses vara större, beror nu endast på huru vidsträckt
man drager förstadsrayonen. Flera franska städer,
äfven bland de större (t. ex. Lyon, Bordeaux, Lille,
Rouen, Toulouse m. fl.), ha redan öfvergått till
samma stagnation af inbyggarantalet, som utmärker
landet i dess helhet. Detta gäller t. o. m. en del
af de moderna industristäderna, t. ex. Roubaix och
S:t-Étienne.
G. S-g.
Af 36,192 kommuner 1901 hade mer än hälften
eller 18,471 kommuner mindre än 500 inv., 9,836
en folkmängd af 501-1,000, 5,183 1,001-2,000
inv. och 1,300 2,001-3,000 inv., hvaremot 37 hade
öfver 50,000 inv. och af dessa 15 (1876 endast 9)
öfver 100,000 inv. Paris hade 1906 2,763,393 inv.,
Marseille 517,498, Lyon 472,114, Bordeaux 251,947,
Lille 205,602, Toulouse 149,438, S:t-Étienne 146,788,
Nizza 134,232, Nantes 133,247,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
