Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Frankrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1 mill. - För rekryteringen gäller rekryteringslagen
ai 21 mars 1905, enligt hvilken alla tjänsteduglige
färnpliktige utan undantag inkallas till tvåårig
tjänstgöring. Efter denna tid tillhör manskapet
under 11 år arméns reserv samt därefter 6 år
territorialarmén och lika lång tid dennas reserv
(för i tjänstgöring varande familjestöd betalar
staten 75 centimes om dagen till familjen).
Hvarje armékårs område utgör en "région" för
rekryteringen och delas i 8 "subdivisions", af
hvilka hvar och en lämnar rekryter och reservister
till det infanteriregemente, som för tillfället
är eller skulle vara förlagdt inom detsamma
(inom VI:e och XX:e armékårernas regioner
motsvarar hvarje subdivision två regementen).
Öfriga trupper rekrytera inom hela regionen.
Subdivisionerna äro numrerade från 1 till 144 i samma
ordning som armékårerna (XX:e kåren har fått fyra
områden från den VI:e), och n:r 145 har tillkommit
i XV:e kårens region. Paris och Lyon äro delade
hvardera mellan fyra armékårer, som stöta ihop i dessa
städer. - Underbefäl, nämligen korpraler (vid beridna
vapen "brigadjärer") och underofficerare, erhålles
vid trupperna af därtill lämpligt manskap,
företrädesvis af sådana, som förbundit sig
kvarstå utöfver den lagstadgade tjänstgöringstiden
("rengagés"). Dessa erhålla högre aflöning och
särskild premie, som ökas med tjänstetiden, äfvensom
utsikt till civilanställning. Efter 15 tjänstår
inträder pensionsrätt. Officerare erhållas dels
(hittills till något mera än en tredjedel, framdeles
till 55-68 proc.) af underofficerare, som tjänat sig
upp och genomgått en 10-11 månaders kurs vid vissa
militärskolor (S:t Maixent, Saumur, Versailles),
dels af elever, utexaminerade från
militärskolan i S:t Cyr (för infanteri och kavalleri)
eller polytekniska skolan i Paris (för artilleri och
geni) med tvåårig kurs, dock skola dessa
numera ha gjort ett års militärtjänst.
(Fråga är å bane att sammanslå de olika skolorna
till en i S:t Cyr för infanteriet, en i Saumur
för kavalleriet med lika kurs för alla elever.)
All befordran sker inom hvarje vapenslag dels i tur,
dels utom tur ("au choix") med ledning af
uppgjorda befordringslistor. Efter 30 års tjänst
äro officerare pensionsberättigade och vid vissa
lefnadsår (53-65) skyldiga att afgå. För officers-
och (under vissa villkor) underofficerssöner finnes
en undervisningsanstalt (Prytanée militaire) i
La Flèche. Såsom reservofficerare användas
pensionerade officerare (krigstjänstskyldiga
under fem år efter afskedet), äfskedade
officerare, som tillhöra reservens årsklasser,
elever från polytekniska skolan eller vissa
andra läroverk samt hittills enårsfrivilliga, i
framtiden sådana lämpliga af manskapet, som
undergått därtill afsedd utbildning, hvarjämte
äfskedade underofficerare kunna nämnas till
reservofficerare. Betydlig brist finnes i det
beräknade antalet. Territorialarméns officerare
erhållas af reservofficerare efter öfvergång till
territorialarmén samt af underofficerare, som därtill
nämnas. Generalstaben (fr. l’état-major) består
af särskildt kommenderade officerare, hvilka kvarstå
"hors rang" vid sina regementen, men efter fyra års
tjänst i staben måste för en tid af minst två år
återgå till dem, såvida de icke äro generaler eller
öfverstar eller "egna sig åt särskilda studier".
I spetsen för generalstaben står en general med
en Comité consultatif
vid sin sida. Generalstaben, hvars personal är mycket
talrik, rekryteras af officerare, som genomgått École
supérieure de guerre i Paris och därigenom förvärfvat
sig "brévet d’état-major". Generalitetet (l’état-major
general) räknar 110 divisions- och 220 brigadgeneraler
samt åtskilliga generaler utan befäl. - Beväpningen
utgöres, vid infanteriet, af det 1886 antagna och 1893
förbättrade Lebel-geväret med 8 mm. kaliber och fast
magasin under pipan. Försök pågå med repetergevär med
6,7 mm. kaliber. Kavalleriet har Lebel-karbiner,
sabel och (dragonerna) lans. Artilleriet har
snabbskjutande kanoner af 7,5 cm. kaliber med
rekyl i vapnet och enhetspatron. - Beklädnad och
utredning. Infanteriet bär blå vapenrock eller den
mellanblå syrtutformade kappan med röda epåletter,
röda byxor och blå schakå med gula band. Jägarnas
uniform är mörkblå med gula passpoaler och gröna
epåletter. Kyrassiärer och dragoner ha stora blanka
kaskar och blå vapenrock (kyrassiärerna ha aflagt
kyrassen), husarer och chasseurer ljusblå attila
med hvita eller svarta snören, och artilleriet samt
trängen mörkblå attila med svarta snören. Schakå och
röda byxor äro en för alla gemensam beklädnad. Försök
pågå sedan flera år med persedlar af nytt snitt och
ljusare färg. - För remonteringen är landet indeladt
i 4 remonteringsområden; remonterna dresseras vid 20
remontdepåer. I krigstid stå landets alla hästar till
krigsstyrelsens förfogande. - I afseende på truppernas
utbildning har mycket blifvit gjordt under senaste
årtionden. Årligen företagas stora fälttjänstöfningar
i obekant terräng, och i dessa deltager vanligen
halfva antalet armékårer. Stundom förenas ända till
4-5 dylika till gemensamma öfningar. - Arméns budget
var för 1907 uppförd med ett belopp af 780 mill. frcs.
C. O. N.
Det fasta försvaret. Sedan länge har F. underhållit
en mängd fästningar dels vid kusten, dels vid
gränserna hufvudsakligen i n. och ö., där Vauban
under 1600-talets senare hälft anordnade en
tredubbel gördel af fasta platser. Under kriget
1870-71 motsvarade dessa dock ej alls fransmännens
förväntningar, hvarför ett förändradt system i
det fasta försvaret började införas efter krigets
slut; och till följd såväl häraf som af den ändrade
gränsen mot Tyskland och af vapenteknikens framsteg
måste storartade förstärkningsarbeten och nybyggnader
utföras. Fästningarna vid belgiska och tyska gränserna
utgöras numera af stora lägerfästningar, hvilkas
fortgördlar äro sammansatta af särskilda starka
positioner, som dock först på senare tid anordnats
för försvar af minimibesättningar. Vid det neutrala
Belgiens gräns ha nästan alla gamla fästningar
slopats, men de vid inmarschvägarna liggande Lille och
Maubeuge ha dock förstärkts. I öfrigt tillbakadrogs
försvarsställningen omkr. 80 km. till Falaise
de Champagne, där fästningarna La Fère, Laon och
Reims bilda en enhetlig position. Vid gränsen mot
Luxemburg har endast den lilla fästningen Longwy
bibehållits. Däremot är gränsen mot Tyskland trots
bristen på lämpliga afskärningar omsorgsfullt och väl
skyddad, med undantag af sträckorna Longwy-Verdun (30
km.) och Toul-Épinal (50 km.). Hufvudstödpunkterna
utgöras i n., Côtes de Meuse och Meuselinjen,
af Verdun och Toul, samt i s., Vogeserna och
Mosellelinjen, af Épinal och Belfort. Mellanrummet
mellan sistnämnda ort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
