Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Frankrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och schweiziska gränsen skyddas af
Montbéliardbefästningarna (Lisainelinjen)
samt Lomontkedjan; och i det bakomliggande
Franche-Comté har anordnats en stor fästningstriangel
Langres-Dijon-Besançon, som mot ö. ansluter till
Épinal och Belfort-Montbéliard. Schweiziska gränsen
skyddas endast af Pontarlier, fort Rousse och
l’Écluse med det bakomliggande Besançon som reduit;
men sedan Italien blef allieradt med Tyskland och
Österrike-Ungern, har en mängd spärrfästningar
anlagts i alla större alpdalar vid italienska
gränsen, såsom Bourg S:t Maurice och Albertville i
Isèredalen, Modane- och Chamousset-befästningarna
i Arc-dalen, Briançon med sina bergfort och Mont
Dauphin i Durancedalen samt Tournoux och S:t Vincent
i Ubayedalen. Bakomliggande hufvudstödpunkt är
Grenoble. I sjöalperna ha Colmars och Entreraux
bibehållits, hvarjämte Nizza starkt befästs
och vägen öfver Col di Tenda spärrats upp till
Aution. Inre stora försvarscentra äro Paris i
n. och Lyon i s. Vid spanska gränsen har man,
tack vare Pyrenéernas oframkomlighet, kunnat
nöja sig med flygelbefästningar: i v. Bayonne
som hufvudstödpunkt för Nivelinjen, hvars öfre
ända skyddas af S:t Jean-Pied-de-Port, under det
att Somport-vägen skyddas af fort Urdos; och i
ö. fästet Mont Louis på Col de la Perche och fort
Bellegarde på Col du Perthus. Som reduit tjänar
Perpignan, och kustbanan spärras af Port Vendres och
Collioure. - Norra kustfronten bildas af Dunkerque,
Calais, Le Havre och Cherbourg; vid Atlanten
ligga ön Chausays befästningar, Brest med Ouessant,
Lorient, anläggningarna på Belle-Isle, vid Loires och
Garonnes mynningar samt mellan dem La Rochelle och
Rochefort; vid Medelhafvet ligga Toulon och Antibes
samt kustbefästningarna vid Cette och Marseille,
äfvensom Bastia, Ajaccio och San Bonifacio å Corsica,
Bicerta i Tunisien samt Mers-el-Kebir vid Oran,
Alger och Bône i Algeriet. För att samverkan mellan
de maritima krafterna i Medelhafvet och Atlanten
ostördt skall kunna ega rum, erfordras dock, att den
föreslagna kanalen mellan Vizcayabukten och Golfe
du Lion blir en verklighet. Tillsammans underhåller
F. i Europa och norra Afrika 17 stora och omkr. 60
mindre fästningar och spärrfort, 5 primära maritima
operationsbaser och omkr. 20 andra kustbefästningar
eller tillsammans omkr. 100 fasta platser. - I
kolonierna finnas 5 större befästa flottstationer:
Saigon i Kochinkina, Diego Suarez på Madagaskar, Obok
vid Röda hafvet, Dakar i Senegal, Fort de France
på Martinique och Noumea i Nya Kaledonien samt
såsom stödpunkter af 2:a ordningen Cap S:t Jacques
i Kochinkina och Hongay l. Port Courbet i Tonkin.
L. W:son M.
örlogsflottan är den största näst Storbritanniens,
men har under de senaste åren icke utvecklats
i sådan grad som åtskilliga andra, särskildt
Förenta staternas och Tysklands, hvilka numera
kunna anses nästan jämställda med F:s. Utgifterna
för sjöförsvaret, som 1880 utgjorde 186 mill. frcs,
hade 1895 stigit till 270 och belöpa sig för 1907
till 312 mill. frcs. S. å. egde franska flottan
färdiga och under byggnad 40 slagskepp (af hvilka
dock 17 äro gamla och mindre stridsdugliga, en del
dessutom närmast hänförbara till kustförsvarsfartyg),
50 kryssare, 71 jagare, 8 avisofartyg, 322 torpedbåtar
och 88 undervattensbåtar jämte en del öfnings- och
transportfartyg. Enligt marinminister Thomsons
plan skall flottan 1920 bestå af 39 slagskepp, 20
pansarkryssare, 6 spaningsfartyg, 109 jagare, 170
torpedbåtar, 82 undervattensbåtar för offensiv
tjänst och 49 för defensiv. - Den största
svagheten hos flottans fartygsmateriel utgöres
f. n. af den stora mängd olika typer, som ingå
i densamma, m. a. o. bristande homogenitet. En
stor del af ofvannämnda fartyg är f. ö. mycket
otidsenlig. - Flottans bemanning utgöres enl. lag
10 juni 1896 af 2,051 officerare och kadetter, 1,158
civilmilitära samt 49,828 underofficerare och menige.
H. W-l.
Författning och förvaltning. F:s ännu
gällande statsförfattning är bestämd genom lagen af 25
febr. 1875 ang. statsmaktens organisation, lagen af
s. d. ang. senatens organisation, lagen af 16 juli
s. å. ang. statsmakternas inbördes ställning och
lagen af 22 juli 1876 ang. regeringens förflyttning
till Paris från Versailles. Enligt dessa lagar
är F. en republik, där suveräniteten, den högsta
makten i samhället, hvarifrån alla öfriga utgå,
"ligger hos folket". Denna sats, fastslagen genom "de
mänskliga rättigheternas förklaring" (se Déclaration
des droits de l’homme et du citoyen), är grunden
för F:s statsskick alltsedan 1791. Den suveräna
folkviljan utöfvas genom den sedan 1848 allmänna
rösträtten. Röstberättigad är hvarje fransman, som
fyllt 21 år och som icke begått någon straffvärd
lagstridig handling, militärer och värnpliktiga
under sin tjänstetid dock undantagna. Lagstiftande
makten handhafves af senaten (fr. le sénat) och
deputeradekammaren (fr. la chambre des députés). Den
förra består af 300 minst 40 år gamla medlemmar valda
för 9 år (en tredjedel omväljes hvart tredje år)
departementsvis (samt af kolonierna). Valen förrättas
af ett elektorskollegium, bestående af departementets
deputerade, medlemmarna af dess landsting (conseil
général) och af dess arrondissemangsråd, samt af
elektorer utsedda af municipalråden, till ett antal
beroende på vederbörande kommuners befolkning. 1875
utsagos af nationalförsamlingen 75 senatorer för
lifstiden (fr. sénateurs inamovibles), af hvilka några
få ännu lefva, men lagen af 9 dec. 1884 bestämde, att
alla skulle väljas på 9 år. Hvart dep. väljer minst 2
med undantag af dep. Haut-Rhin (Belfort), som väljer
blott 1. Deputeradekammaren består af 589 medlemmar,
valda för 4 år arrondissemangsvis (med 1 representant
för hvarje påbörjadt 100,000-tal inv.) och i
enmansvalkretsar genom allmän, direkt och lika
rösträtt med sluten omröstning samt omval. Valbar är
hvarje valman, som fyllt 25 år. Bägge kamrarna bilda
tillsammans nationalförsamlingen (fr. l’assemblée
nationale), som för vissa ändamål (presidentval
etc.) sammanträder i Versailles. Kamrarnas vanliga
säte är Paris (senatens i Palais de Luxembourg,
deputeradekammarens i det gamla Palais Bourbon). De
samlas utan kallelse hvart år andra tisdagen i
jan., och den ordinarie sessionen varar minst 5
månader. Urtima sammanträde sker på presidentens
särskilda kallelse. Han kan ajournera sammanträdena,
dock högst på en månad och endast två gånger under
samma session. Hvardera kammaren väljer sin talman
(président) och 4 vice talmän (vice-présidents). I
sina befogenheter äro de formellt likställda inbördes,
men finansfrågor skola
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
