Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Frankrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Rochefort i jan. 1886 ett förslag om allmän amnesti
för politiska brottslingar, som endast med högerns
hjälp kunde afvärjas. Ett nytt förslag, att alla
prinsar af i landet förr regerande furstehus skulle
utvisas, lyckades regeringen få förkastadt. Men när
grefven af Paris i maj 1886 bortgifte sin dotter
med kronprinsen af Portugal och därvid uppträdde med
kunglig prakt, framkallade detta så stark ovilja, att
båda kamrarna enade sig om en lag, hvilken förvisade
förr i Frankrike regerande familjers hufvudmän samt
lämnade regeringen frihet att förvisa äfven andra
medlemmar af dem. Den senare åtgärden vidtogs med
hertigen af Aumale på initiativ af krigsministern
Boulanger (se denne), hvars uppträdande gjorde
regeringen misstänkt för revanschplaner mot Tyskland,
så att Freycinet hade all möda att försäkra folket om
dess fredskärlek. - I okt. 1886 antogs en ny skollag,
att ingen religionsundervisning skulle få lämnas i
de allmänna skolorna och att endast lekmän finge
vara lärare i dem. Eegeringens finanspolitik var
icke lycklig. Boulanger fordrade 360 mill. frcs
till melinitbomber, repetergevär, baracker
o. a. Kamrarna fordrade sparsamhet, och radikalerna
önskade göra besparingar på ämbetsmännens löner
samt genom indragning af underprefekternas platser
o. d. Monarkisterna förenade sig med radikalerna
och förskaffade kabinettet ett misstroendevotum,
som föranledde dess afgång 10 dec. 1886. I det
följande kabinettet Goblet ingingo 8 af de förre
ministrarna, bl. a. Boulanger, som snart visade
sig vara ministärens ledande man, med ett krig mot
Tyskland som slutmål. Reformer företogos i armén, och
trupperna vid tyska gränsen förstärktes; Patriotligan
(jfr Déroulède) och en stor del af Parispressen
predikade kriget. Därigenom uppstod oro i hela Europa,
och Tyskland gjorde motrustningar. April 1887 blef en
fransk poliskommissarie (Schnæbelé), som öfverskridit
den tyska gränsen, arresterad, och detta tyddes som
ett tecken, att kriget var nära att utbryta. Men de
franska och tyska regeringarna uppträdde mycket hofsamt
i denna s. k. "Schnæbelé-affär", och Boulanger
lyckades ej förmå sina kolleger till krig. -
För att förbättra finansernas ställning föreslog
Goblet flera åtgärder, men då kammaren förklarade
de föreslagna besparingarna otillräckliga, afgick
hela ministären. Opportunisten Rouvier bildade då ny
ministär (30 maj), som mottogs med förbittring af de
radikale, emedan Boulanger icke fått någon plats däri,
men vann de andra partiernas understöd. Med anledning
af denna splittring bland republikanerna utfärdade
grefven af Paris 14 sept. 1887 en proklamation, i
hvilken han påvisade de republikanska regeringarnas
oskicklighet och fel samt F:s isolerade ställning i
Europa. Manifestet gjorde starkt intryck, så mycket
mer som presidenten Grévy förlorade en stor del af
sitt anseende genom en i okt. 1887 afslöjad skandal
(försäljning af hederslegionen, ämbeten m. m.),
som högeligen komprometterade hans måg Wilson (se
denne). Kammaren beslöt 17 nov., att Wilson, som
var dess ledamot, skulle åtalas, och man väntade,
att Grévy skulle afgå. Men först då Rouvier,
med afsikt att aflägsna presidenten, begagnade en
obetydlig anledning till att träda tillbaka samt
Grévy ej kunde få något nytt kabinett till stånd,
nedlade han 2 dec. 1887 sin värdighet. Sedan Ferry
af stått från kandidaturen till följd af
radikalernas och boulangisternas hot med folkuppror,
om han blefve president, valdes Sadi Carnot till
republikens president (1887-94). Radikalerna började
snart åter yrka på författningsrevision, och äfven
monarkisterna, särskildt bonapartisterna, syntes
skola instämma, enär de räknade på att därigenom
kunna förbereda republikens undergång. Boulangisterna
yrkade på kamrarnas upplösning och inkallande af ett
konstituerande parlament, hvilket de hoppades skulle
lämna diktaturen åt Boulanger. Ett af boulangisterna
framställdt förslag om författningsrevision,
hvilket mot ministärens yrkande af kammaren
förklarades trängande, ledde till kabinettet
Tirards fall (30 mars 1888), hvilket Carnot
utnämnt efter sitt val till president. Floquet
bildade 3 april ny ministär och sökte försvaga
Boulangers inflytande genom att själf yrka på
författningsrevision, men misslyckades. Boulanger
afskedades från sin generalsbefattning, men valdes
till deputerad. Slutligen, när han syntes alltför
hotande för republikens bestånd, beslöto Ferry och
hans anhängare samt de sansade republikanerna att
uppträda emot honom, under det att Floquet skulle göra
honom oskadlig genom att framlägga ett demokratiskt
förslag till författningsändring. Men alla försök att
beröfva honom hans popularitet misslyckades. Denna
ökades tvärtom genom den ställning han intog till
Panamakanalfrågan. Detta företag, hvars aktier
mestadels egdes af hundratusenden små kapitalister,
var nära att gå under. Endast genom att besticka ett
antal deputerade fick bolaget (april 1888) kammarens
tillåtelse till ett nytt lotterilån på 600 mill. frcs
och till ett garantilån på 120 mill. För att stärka
sin popularitet yrkade Boulanger, att staten skulle
öfvertaga räntegarantien för Panamalånen. Men hvarken
regeringen eller kammaren ville vara med härom,
utan den senare vägrade i dec. bolaget t. o. m. ett
betalningsuppskof på 3 månader. Boulanger uppträdde
nu med än större ifver för bolaget, som 26 jan. 1889
förklarade sig insolvent. Dagen därpå besegrade
Boulanger med stor majoritet regeringens kandidat
vid ett partiellt val i Paris. För att hindra honom
att vid nästföljande allmänna valj uppställa sig som
kandidat i så många departement, att valen skulle
få karaktären af ett plebiscit, genomdref Floquet
återinförandet af arrondissemangsval (jan. 1889), men
då kammaren afböjde hans förslag till en grundligare
revision, afgick han. Tirard bildade 21 febr. ett
kabinett, som bestod mest af opportunister och
som lyckades krossa Boulanger. Förtjänsten härför
tillkom egentligen den kraftfulle inrikesministern
Constans. Denne upplöste i mars 1889 Patriotligan,
som ställt sig i Boulangers tjänst, och lät väcka åtal
mot dess ledande män såsom farliga för staten. 4
april 1889 lät han anklaga Boulanger själf för
sammansvärjning och attentat mot statens bestånd,
och kammaren gaf sitt samtycke. Boulanger flydde till
utlandet och var från denna stund alldeles ofarlig. En
lag antogs i juli 1889, som förbjöd en kandidat
till deputeradekammaren att uppställa sig i flera
valkretsar på en gång. Man kunde i ro fira minnet af
franska revolutionen, till hvars högtidlighållande
en världsutställning hölls i Paris. Dess storartade
framgång stärkte regeringens ställning; vid nyvalen
i sept. och okt. erhöllo republikanerna 366 mandat,
de konservative 172 och revisionisterna 38. 1 mars
1890 afgick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
