Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Franska språket - Franska Sudan - Franska Väst-Afrika - Fransk-klassisk. Se Pseudoklassisk - Fransk lilja l. Heraldisk lilja - Fransk senap. Se Senap - Fransk-skandinaviska sällskapet - Fransk sköld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
har dock på senaste tiden dess auktoritet börjat
rubbas. I Ém. Littrés värdefulla historisk-etymologiska
”Dictionnaire de la langue française” (4 bd, 1863–72)
anges de resp. ordens härledning och lämnas
talrika exempel på deras förekomst i litteraturen,
från det äldsta kända till sådana från den moderna
perioden. A. Darmesteters af A. Hatzfeld och A.
Thomas fortsatta och afslutade ”Dictionnaire général
de la langue française du commencement du XVII:e
siècle jusqu’à nos jours” (2 bd, 1890–1900) anses
stå på höjden af vetenskaplig tillförlitlighet med
afseende på ordens härledning och betydelseskridning,
och deras däri angifna aktuella uttal eger äfven starkt
vitsord. Det omfattar ett betydligt större ordförråd
än akademiens ordbok, men fraseologiska exempel
lämnas vida sparsammare. Encyklopediska ordböcker
af stort anseende äro P. Larousses ”Grand dictionnaire
universel du XIX:e siècle” (15 bd, 1866–76)
samt ”Nouveau Larousse illustré” (7 bd jämte 1
suppl.-bd, 1897–1907). På Fr. Godefroys ”Dictionnaire
de l’ancienne langue française” etc. (10 bd,
1881–1903) jämte en efterskörd af fornfranska
glosor grundas J. Bonnards och A. Salmons ”Lexique
de l’ancien français” (bd 1, 1901). Af fransk-svenska
och svensk-franska ordböcker torde de, som i flera
olika upplagor utgifvits af F. Schulthess (se denne),
ega största anseendet. – Bland tidskrifter må
nämnas ”Romania”, som 1872 började utgifvas af G.
Paris och P. Meyer; ”Zeitschrift für romanische
philologie”, grundad 1877 och fortfarande redigerad
af G. Grober; ”Zeitschrift für französische
sprache und litteratur”, uppsatt 1879, numera
redigerad af D. Behrens. – Af arbeten i historisk-fransk
grammatik intagas främsta rummen af Kr.
Nyrops ”Grammaire historique de la langue
française” (2 bd, 1899– ; bd 3 och 4, omfattande
ordbildning och syntax, ha ännu icke utkommit)
och F. Brunots ”Histoire de la langue française”
(2 bd, 1905, med hvilka skildringen hunnit fram till
1600-talet). E. Schwans ”Grammatik des altfranzösischen”
användes mycket; efter författarens död
utgifvas de nya upplagorna af D. Behrens. – J.
Gilliéron och E. Edmont började 1900 utgifva ett för
fransk dialektologi synnerligen betydelsefullt arbete,
en omsorgsfullt planlagd och i stor stil utförd ”Atlas
linguistique de la France”, som ännu är långt ifrån
afslutad. – I fransk argot (slangspråket) finnas
många ordböcker; bland de mera ansedda räknas
G. Delesalle, ”Dictionnaire argot-français et
français-argot” (1896).
P. A. G.
Franska Sudan, den ö. om kolonien Senegal och
Rivières du Sud belägna delen af franska
besittningarna i nordvästra Afrika, sedan 1890 en
själfständig koloni, uppdelades 1899 på kolonierna
Senegal, Franska Guinea, Elfenbenskusten och
Dahomey.
(J. F. N.)
Franska Väst-Afrika (fr. Gouvernement général
de l’Afrique occidentale française), namn, som 16
juni 1895 gafs åt de sex franska kolonierna i
nordvästra Afrika, nämligen Senegal, Franska Guinea,
Elfenbenskusten, Dahomey, Öfre Senegal-Niger samt
civilterritoriet Mauretanien, som tillsammans
beräknas ha en areal af 1,737,400 kvkm. med 9,1
mill. inv. Generalguvernören, som residerar i Dakar,
representerar ensam den centrala makten, i det
kolonierna förvaltas under hans auktoritet och kontroll
af viceguvernörer, utom Mauretanien, som förvaltas
af en kommissarie. Kolonien Öfre Senegal-Niger
omfattar äfven ett militärområde, Territoire du
Niger, som ännu icke kunnat läggas under civil
förvaltning. Generalguvernören biträdes af en
generalsekreterare och ett regeringsråd, bestående
af en amiral (chef för Atlantiska flottafdelningen),
en general (chef för stridskrafterna i Väst-Afrika),
generalsekreteraren, viceguvernörerna m. fl. högre
ämbetsmän, en medlem af förvaltningsrådet i de
särskilda kolonierna samt, utan rösträtt, Senegals
representant i franska deputeradekammaren och
några delegerade för kolonierna. Genom dekret af
1904 fick Väst-Afrika en generalbudget afsedd
att bestrida utgifter och arbeten af gemensamt
intresse för alla kolonierna, hvilka för öfrigt
ha sina lokala budgeter. Den slutar för 1907 på
17,6 mill. frcs. Moderlandets utgift upptages
i 1907 års stat till 15,8 mill. frcs. 1903
upplades ett lån å 65 mill. frcs och 1907 ett å
100,25 mill. frcs, hufvudsakligen för allmänna
arbeten. Ett likformigt undervisningssystem
fastställdes 1903 afseende primära och högre samt
handels- och tekniska skolor jämte en normalskola
för utbildning af infödda lärare. Utgifterna
för skolväsendet 1906 voro 1,25 mill. frcs. –
Importen 1906 hade ett värde af 92,5 mill. frcs
(39,5 mill. frcs från Frankrike) och exporten
71 mill. frcs (37,8 mill. frcs till Frankrike).
(J. F. N.)
Fransk-klassisk. Se Pseudoklassisk.
Fransk lilja l. Heraldisk lilja, fr. Fleur de lis,
her., är en figur, som utgöres af en upprättstående
spets med ett nedåt böjdt blomblad å hvardera sidan,
omsluten af en ring, under hvilken utskjuter en
mindre spets med ett uppåt böjdt mindre blomblad å
hvardera sidan. Sådana liljor förekommo redan under
den äldsta kristna tiden, såsom prydnader på kronor,
spiror o. s. v. samt på mynt och minnesvårdar. Som
vapenbild förekommo liljorna (tre till antalet)
redan i 12:e årh. i de franske konungarnas vapen,
hvaraf namnet fransk lilja uppkommit. Figuren anses
ha blifvit upptagen i franska konungars vapen, emedan
frankerna skola i krig burit lansar af donna form.
B. S.*
Fransk senap. Se Senap.
Fransk-skandinaviska sällskapet (fr. Association
franco-scandinave), en förening, som 1904 stiftades
i Sverige och Frankrike och som har till ändamål att
främja fransmäns och skandinavers ömsesidiga kännedom
om hvarandras länder och folk samt söka åstadkomma
samarbete för kulturella syften. Sällskapet verkar
genom att för sina medlemmar anordna resor, föredrag
och diskussioner, inrätta specialbibliotek och lämna
understöd för resor och studier. Sällskapet består af
en fransk sektion (president f. n. Gabriel Monod)
och sektioner i de skandinaviska länderna. Den
svenska afdelningen, som sedan 1906 kallas
Fransk-svenska sällskapet, har sitt hufvudsäte i
Uppsala. Dessutom finnas underafdelningar i Stockholm
och Lund. Sällskapet räknar i Sverige omkr. 350
medlemmar.
C. A. F–dt.
Fransk sköld, her., en sköld, hvars nedre kant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
