Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik I - Fredrik II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Karl V erhållit Holstein i förläning och själf icke
ville gifva F. länsbref för hans del af Slesvig,
blef förhållandet mycket spändt. Väl ingicks i
aug. 1522 en förlikning, men redan några månader
därefter knöt F. i hemlighet förbindelser med de
missnöjde nörrejydske adelsmännen. I jan. 1523 mottog
han deras anbud af kronan samt slöt därpå förbund
med Lybeck mot Kristian II. 26 mars s. å. hyllades
han på Viborgs ting, men Köpenhamn och Malmö gjorde
fortfarande i sju månader motstånd, och ännu 1525
måste F. i Skåne kämpa mot Kristians anhängare
Sören Norby. I aug. 1524 kröntes F. i Köpenhamn
af ärkebiskop Gustaf Trolle, erkändes samtidigt af
norska riksrådet och slöt i sept. s. å. förlikning
med Gustaf I. I sin handfästning för Danmark,
afgifven i Viborg 1523, utvidgade han riksrådets
makt och adelns rättigheter öfver deras bönder "til
en drabelig frihed, hvis lige ingen konge i Danmark
har givet" (Huitfeld). F. uppehöll sig mest i Gottorp
och lät riksråd och länsherrar styra tämligen fritt i
landet; dock tilltvang han sig skatter och ett visst
inflytande. 1526 utfärdade han en viktig stadsstadga,
som upphäfde gillen och skrån samt gaf Köpenhamn
och Malmö själfständig styrelse. Därjämte lofvade
han att värna kyrkan mot det lutherska kätteriet,
ja att med förlust af lif och gods straffa dem, som
sökte utbreda detsamma. 1522 tillät han H. Tast att
predika evangelium i hertigdömena, och i okt. 1526
tog han reformatorn Hans Tausen under sitt beskydd
samt gjorde honom till sin kaplan. Ehuru biskopar
och riksråd klagade, fortfor han att hålla sin hand
skyddande öfver reformatorerna. På herredagen i
Odense 1527 häfdade han kraftigt samvetsfrihetens
sak, ja t. o. m. prästers och munkars rätt att gifta
sig, medan det samtidigt ålades biskoparna att söka
stadfästelse på sitt val hos ärkebiskopen och ej
hos påfven samt att till konungen erlägga de stora
afgifter de förut betalt till påfven. 1529 tvang F. de
nyvalde biskoparna Gyldenstjerne i Odense och Rönnov i
Roskilde att tillåta evangelisk predikan och prästers
giftermål. Liknande förbindelser måste ärkebiskop
Torbern Bilde afge 1532, hvarjämte konungen såg genom
fingrarna med, att tiggarmunkarna förjagades ur sina
kloster. Däremot vägrade han (1530) att tillmötesgå
reformatorernas önskningar om ingrepp i den katolska
kyrkans ordning. När Kristian II 1531 gjort sitt
tåg till Norge, men sedermera måst öfverlämna sig åt
Knud Gyldenstjerne, ville icke F. godkänna den lejd,
som denne gifvit Kristian, utan kastade sin brorson i
fängelse på Sönderborg (1532). Han förpliktade sig
t. o. m. inför riksrådet och adeln att aldrig sätta
Kristian på fri fot. F. dog 10 april 1533 på Gottorps
slott och begrofs i Slesvigs domkyrka. - F. ingick
två gånger äktenskap: 1502, med Anna af Brandenburg
(f. 1487, d. 1514), och 1518, med Sofia af Pommern
(f. 1498, d. 1568). Han var fader till Kristian III,
hertigarna Hans d. ä. och Adolf samt till Fredrik
(f. 1529, d. 1556 som biskop i Slesvig) och tre
döttrar. Se Allén, "De nordiske rigers historie
1497-1536", IV och V (1870-72) och Paludan Müller,
"De förste konger af den oldenborgske slægt" (1874).
E. Ebg.
2. F. II, den föregåendes sonson, äldste son till
konung Kristian III, f. 1 juli 1534 i Haderslev,
vardt redan 1536 på riksdagen i Köpenhamn
vald till tronföljare och hyllades 1542 på de
danska landstingen samt 1548 i Oslo. Han fick en
dansk uppfostran och slog sig 1554 ned på Malmöhus,
där han lefde ett lustigt ungkarlslif tillsammans
med unga adelsmän och förälskade sig i sin hofmästare
Eiler Hardenbergs dotter Anna.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
