- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 8. Feiss - Fruktmögel /
1289-1290

(1908) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik VII - Fredrik VIII - Fredrik, dansk arfprins

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Preussen, som dittills understödt upproret, drog sig
nu ur striden och slöt fred (1850). Upprorsmännen
fortsatte striden, men blefvo slagna vid
Isted och tillbakakastade vid angreppen på
Frederiksstad. Slesvig var således med vapenmakt
återtaget, men danska hären var ej nog stark att gå
anfallsvis till väga och kufva upproret i Holstein,
hvarför ingen verklig lösning af striden ernåtts. Det
danska språket hade emellertid 1850 vunnit sin
naturliga rätt i Slesvig. Midt under kriget hade
statsförfattningen blifvit alldeles ombildad. I
okt. 1848 samlades en grundlagsstiftände församling,
och 5 juni 1849 utfärdade F. den mycket frisinnade
"Danmarks riges grundlov", hvilken dock ej, som
först afsetts, kom att omfatta Slesvig. Konungariket
fick senare en mängd betydelsefulla lagar dels
till närmare utveckling af den genom grundlagen
vunna friheten (tryckfrihet, näringsfrihet),
dels rörande landboreformer, dels af allmänt
human karaktär (t. ex. kvinnans myndighet och lika
arfsrätt med mannen). Däremot misslyckades alla
försök att åvägabringa ordnande af hela monarkiens
författning. Enär man i Danmark ej ville helt släppa
förbindelsen med Holstein och F. fasthöll vid sina
ärfda rättigheter till detta land, nödgades han
1851 under rysk påtryckning sluta aftal med de båda
tyska stormakterna om att ej knyta Slesvig närmare än
Holstein till konungariket, och därefter utfärdades
28 jan. 1852 en ny "fællesforfatning" för alla
monarkiens länder. De följande åren upptogos af
allvarliga slitningar mellan regering och riksdag,
dels om gemensam tronföljdslag och tull-lag, dels om
junigrundlagens inskränkning till att gälla blott
konungariket. När F. i sin otålighet öfver detta
motstånd egenmäktigt utfärdade en förordning om en
gemensam författning för monarkien (26 juli 1854)
och dessutom öppet tog parti för den reaktionära
ministären Örsted, var det goda förhållandet mellan
honom och folket nära att brytas, men förtroendet
återställdes, när han i dec. s. å. aflägsnade
ministären och sedermera slöt sig närmare till
det nationalliberala partiet. 1855 kom slutligen
"fællesforfatningen" till stånd, hvarigenom (i
motsats till 1848) konungarikets naturliga öfvervikt
häfdades, men holsteinarna ville icke finna sig
i att vara i förutbestämd minoritet och lyckades
1858 genom tyska förbundsdagens inblandning få
"fællesforfatningen" satt ur kraft rörande Holstein
och Lauenburg. Då enighet ej kunde vinnas, enär
F. höll fast vid Danmarks oberoende af Tyskland,
vidtog han 1863 åtgärder för att lösgöra Holstein
från förbindelsen med konungariket och Slesvig och
lät riksrådet öfverlägga om förslaget till en ny
författning för dessa två länder. För att finna stöd
mot eventuell tysk inblandning slöt F. sig närmare
till Karl XV, med hvilken han sedan 1847 var personlig
vän, och underhandlade med denne om ett nordiskt
försvarsförbund. Intet hade dock hunnit ordnas, då F.,
efter utflykter till befästningarna vid Dannevirke,
sjuknade på Glücksborgs slott och dog af ros, 15
nov. 1863. De efter hans död inträffande olyckorna
gjorde, att folket med ännu större saknad blickade
tillbaka på hans regering såsom på en lycklig tid. Det
hade också under hans regering vants vid nationellt
lif, såväl i konungariket som i Slesvig, och friheten
hade i hög grad främjat dess utveckling. Oaktadt
sina personliga svagheter förtjänar han tack för den
trohet han
i farans stund visade sitt folk; han åtnjöt ock
en popularitet, som har endast få motstycken, och
skattade själf folkets tillgifvenhet såsom det mest
eftersträfvansvärda. "Folkets kjærlighed er min
styrke" var hans valspråk. 1873 restes F:s kolossala
ryttarstaty (modellerad af H. Bissen) framför
Kristiansborgs slott, och omkr. 40 minnesmärken ha
rests rundtom i landet öfver F. som "grundlovens"
stiftare och frihetens beskyddare.

Litt.: H. P. Giessing, "Kong Frederik den syvendes
ungdoms- og regjeringshistorie" (1865), A. Thorsöe,
"Kong Frederik den syvendes regering" (2 bd, 1884-89),
och N. Neergaard, "Under juni-grundloven" (2 bd,
1892-1906). E. Ebg.

illustration placeholder

8. F. VIII, son till konung Kristian IX och Lovisa
af Hessen-Kassel, f. 3 juni 1843 i Köpenhamn,
hette till 1859 Kristian. Han fick sin första
undervisning i en offentlig realskola, men
erhöll sedan egna lärare. 1860 utbildades han
till officer, men tillbragte 1863 en kort tid
vid Oxfords universitet. I kriget 1864 följde han
med general Hegermann-Lindencrones division i
Jylland. Alltifrån faderns tronbestigning i nov. 1863
hade han som kronprins säte i statsrådet och var
flera gånger regent under konungens bortovaro, liksom
han ett par gånger var truppernas befälhafvare under
manövrer. Sedan 1891 var han inspektör för armén och
ordf. i generalkommissionen, och som president i Det
geografiske selskab (sedan 1876) samt hedersled.
af Videnskabernes selskab (sedan 1894) tog han
flitigt del i dessa sällskaps sammankomster. Han är
ifrig frimurare och har städse visat stort intresse
för fångvård samt allsköns sociala och humanitära
institutioner. Vid Kristian IX:s död, 29 jan. 1906,
tillträdde han regeringen. Han behöll de förutvarande
ministrarna och synes ämna följa det parlamentariska
styrelsesätt, som vidtog 1901. I sept. 1906 besökte
han som konung Stockholm och i nov. s. å. Berlin, i
maj 1907 London och Paris, företog i juli s. å. en
resa till Färöarna och Island samt bevistade i
dec. Oskar II:s begrafning i Stockholm. F. blef
15 juli 1868 förlofvad och 28 juli 1869 förmäld i
Stockholm med Karl XV:s enda dotter, Lovisa, f. 31
okt. 1851, och fick med henne fyra söner: kronprins
Kristian, f. 1870, Karl (sedan 1905 konung Håkan VII
af Norge), prins Harald (f. 1876) och prins Gustaf
(f. 1887), samt fyra döttrar: Lovisa (f. 1875, 1896
g. m. prins Fredrik af Schaumburg-Lippe, d. 1906),
Ingeborg (f. 1878, sedan 1897 g. m. prins Karl
af Sverige), Tyra (f. 1880) och Dagmar (f. 1890).
E. Ebg.

Fredrik (da. Frederik), dansk arfprins, konung Fredrik
V:s yngre son, f. 1753, d. 1805, deltog 1772 i den
sammansvärjning, som störtade Struensee, och var
jämte sin moder, änkedrottning Juliana Maria, och sin
forne lärare Guldberg statens egentlige styresman,
tills hans halfbrors son Fredrik (senare Fredrik VI)
1784 tog makten i sina händer. I

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:42:49 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbh/0699.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free