Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 8. Feiss - Fruktmögel / 1291-1292 (1908) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik, dansk arfprins - Fredrik, engelska prinsar - Fredrik Ludvig (Frederick Louis) - Fredrik August (Frederick Augustus) - Fredrik II med silfverbenet, landtgrefve af Hessen-Homburg - Fredrik, hertigar af Holstein-Gottorp - Fredrik II - Fredrik III

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

slottsparken vid Jægerspris lät han 1778–82 resa
54 minnesmärken öfver frejdade danskar, norrmän och
holsteinare. I sitt 1774 ingångna äktenskap med Sofia
af Mecklenburg-Schwerin (f. 1758, d. 1794) blef han
fader till konung Kristian VIII, till arfprinsen
Ferdinand (se denne) och till drottning Lovisas
af Danmark moder, landtgrefvinnan Charlotta.

^{E. Ebg.}

Fredrik (eng. Frederick), engelska prinsar.

1. F. Ludvig (Frederick Louis), prins af Wales,
äldste son till konung Georg II och far till Georg
III, f. 6 jan. 1707 i Hannover, d. 20 mars 1751 i
London, uppfostrades i Tyskland, fick 1717 titeln
hertig af Gloucester och 1727 hertig af Edinburgh
samt kom 1728 till England, där han med
ytterlig köld emottogs af sin fader, med hvilken han
i giftermålsangelägenheter blifvit oense. Han samlade
omkring sig en oppositionell krets och intrigerade
mot den ledande ministern Walpole. Tvisterna med
fadern fortsattes, äfven sedan F. 1736 ingått
äktenskap med Augusta af Sachsen-Gotha, och 1737
fördrefs han formligen från hofvet. Prinsen var
föga begåfvad, utsväfvande och opålitlig, men
åtnjöt likväl en viss popularitet till följd däraf,
att hans fader och brodern hertigen af Cumberland
voro så impopulära.

2. F. August (Frederick Augustus), hertig af York,
andre son till konung Georg III, f. 16 aug. 1763, d. 5
jan. 1827, utsågs redan 1764 genom faderns inflytande
till furstbiskop af Osnabrück (hvilken värdighet
han innehade till 1803) och blef 1784 hertig af
York och Albany. Hemkommen från Tyskland 1787, blef
F. genast mycket populär och gynnades på allt sätt af
fadern, som gärna ville framhålla sin älsklingsson
på bekostnad af den oppositionelle prinsen af Wales
(sedermera Georg IV). F. erhöll 1793
befälet öfver den engelsk-hannoveranska hären i
Nederländerna, men blef där upprepade gånger slagen
af fransmännen och återvände 1795 till England,
där han af fadern utsågs till fältmarskalk
(s. å.) och högste befälhafvare öfver armén
(1798). Ej heller 1799 års expedition till
Flandern inbragte honom någon krigsära: han
blef slagen vid Bergen och måste ingå på
den förödmjukande kapitulationen vid Alkmaar
(17 okt. s. å.). Som arméns högste befälhafvare
visade han sig däremot mycket dugande, understödde
Dundas’ arméreformer och ingrep kraftigt mot
gunstlingsväsen vid officersbefordringar. Han
måste emellertid afgå (mars 1809) till följd
af en mycket uppmärksammad skandal (hans mätress,
Mary Anne Clarke, hade mot kontant erkänsla lofvat
utverka befordran åt unga officerare och fick efter
en brytning med F. denne angifven för delaktighet i
denna mutningsaffär, utan att dock något sådant kunde
bevisas under ärendets behandling i underhuset).
F:s broder prinsen-regenten återgaf honom
emellertid 1811 kommandot öfver armén, och
parlamentet betygade honom 1814 högtidligen sin
tacksamhet för de förträffliga anordningar han
vidtagit under kriget. F. var efter sin brorsdotter
prinsessan Charlottas död 1817 närmaste tronarfvinge
och var som sådan högt uppburen af hög-tories,
framför allt efter sitt skarpa uppträdande 1825
mot förslaget om katolikernas emancipation.

^{V. S–g.}

Fredrik (ty. Friedrich) II med silfverbenet,
landtgrefve af Hessen-Homburg, landtgrefve Fredrik
I:s son, f. 1633, d. 1708, vistades en längre
tid vid akademien i Genève, hvarefter han gjorde
vidsträckta resor i Italien och Frankrike för att
studera krigsväsendet. Då Karl X Gustaf 1654 uppstigit
på tronen i Sverige, skyndade F. till Stockholm och
erhöll af konungen öfverstefullmakt samt uppdrag

att värfva ett tyskt kavalleriregemente. Efter
åtskilliga äfventyr ankom F. med sitt regemente till
hufvudkvarteret i Danzig, deltog i de polska
fälttågen och befordrades till generalmajor. 1657
följde han Karl Gustaf till Danmark. Vid Köpenhamns
belägring (1659) miste han sitt vänstra ben,
hvarefter han måste begagna ett konstgjordt ben med
silfverleder. Af Karl X lär han ha varit bestämd till
ståthållare i Livland, men efter konungens död lämnade
han den svenska tjänsten. F. förmälde sig i Stockholm
12 maj 1661 med den trettio år äldre Margareta Brahe
(se Brahe 9), änka efter grefve Johan Oxenstierna. De
rikedomar F. erhöll med sin gemål använde han till
inköp af vidsträckta egendomar i Tyskland. Sedan
Margareta efter ett barnlöst äktenskap aflidit 1669,
äktade han 1670 hertig Jakobs af Kurland dotter,
Lovisa Elisabet (d. 1690), och öfvergick samtidigt
från lutherska till reformerta läran. S. å. gick F. i
brandenburgsk tjänst, där han 1672 erhöll befälet
öfver samtliga trupperna. I slaget vid Fehrbellin
(1675) öppnade han såsom anförare för förtruppen
striden. 1681 blef F. landtgrefve, sedan hans
äldre bröder aflidit utan att efterlämna manliga
afkomlingar. Om sitt lands utveckling vinnlade
han sig mycket, befordrade invandringen af de
från Frankrike fördrifne hugenotterna och byggde
den nya staden Homburg. F. var på en gång skicklig
rytterianförare och duglig regent. "Hans beslutsamma
och praktiska sinnelag står i rak motsättning till
den vekliga romantiska figur, som H. von Kleist
har framställt i sorgespelet ’Prinz Friedrich von
Homburg’." F. ingick 1691 ett tredje äktenskap, med
Sofia Sibylla af Leiningen-Heidesheim. Jfr Jungfer,
"Der prinz von Homburg in seinem verhältnis
zu Karl X und dem grossen kurfürsten" (1890).

^{V. K–r.}*

Fredrik (ty. Friedrich), hertigar af Holstein-Gottorp.

1. F. II, hertig Adolfs äldste son, f. 1568,
efterträdde sin fader 1586, men afled redan 1587.

2. F. III, son till hertig Johan Adolf och Kristian
IV:s syster Augusta, f. 22 dec. 1597, tillträdde
1616 regeringen öfver den gottorpska delen
af hertigdömena. Han visade stort intresse för
vetenskapen, särskildt astronomi, och en för hans
tid ovanlig religiös fördragsamhet; så lät han
t. ex. holländska arminianer och katoliker bosätta
sig i det 1621 grundlagda Frederiksstad.
Både 1627, då Tilly och Wallenstein ryckte in i
hertigdömena, och 1643, vid Torstensons genomtåg,
visade han, trots sitt länsförhållande till Danmark,
stort tillmötesgående mot rikets fiender

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>