Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 8. Feiss - Fruktmögel / 1293-1294 (1908) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik III - Fredrik IV - Fredrik, Karl Josef, kurfurste af Mainz. Se Erthal 1 - Fredrik, storhertigar af Meckelnburg - Fredrik Frans I - Fredrik Frans II - Fredrik Vilhelm - Fredrik Frans III - Fredrik Frans IV

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

för att skydda sitt land mot härjning. Efter freden
1645 knöt han närmare förbindelse med Sverige och
1657 hemligt förbund. När Danmark 1657 började
krig med Sverige, intog det först hans fästningar,
men måste i freden 1658 gifva honom suveränitet

öfver den hertigliga delen af Slesvig och dessutom
afstå amtet Schwabstedt i Sydslesvig. F. dog 10
aug. 1659 i Tönning. Han gifte sig 1630 med Maria
Elisabet af Sachsen (f. 1610, d. 1684) och hade
med henne sexton barn, bland dem Kristian Albrekt,
hvilken efterträdde honom såsom hertig, och Hedvig
Eleonora, hvilken 1654 förmäldes med Karl X Gustaf.

^{E. Ebg.}

3. F. IV, den föregåendes sonson, son till hertig
Kristian Albrekt och Fredrika Amalia af Danmark,
f. 18 okt. 1671, tillträdde regeringen 1694. Han
ärfde sin faders och farfaders fiendskap mot

Danmark, slöt förbund med Sverige och gifte sig
1698 med Karl XII:s äldsta syster, Hedvig Sofia (se
denna). Under sitt uppehåll i Stockholm hängaf han
sig jämte sin svåger åt ganska vilda nöjen. Af Karl
XII utnämndes han till generalissimus öfver trupperna
i Sveriges tyska landskap. Redan 1695 hade han uppfört
skansar i södra Slesvig, Kristian V lät rasera dem
1697, men F. återuppförde dem strax efter konungens
död. Dennes efterträdare, Fredrik IV, började 1699
krig med F. och besatte största delen af Slesvig,
men måste vid freden i Traventhal (1700) utrymma hans
land och gifva honom skadeersättning. F. följde sedan
sin svåger på fälttåget i Polen och stupade 9 juli 1702
vid Klissov. Hans hat mot Danmark gick så långt,
att han hotade med att utplåna danska språket i sitt
land, när han komme hem från kriget. Hans änka bodde
till sin död 1708 i Stockholm. Han hade blott en son,
Karl Fredrik (se denne).

^{E. Ebg.}

Fredrik (ty. Friedrich) Karl Josef, kurfurste af Mainz.
Se Erthal 1.

Fredrik (ty. Friedrich), storhertigar af Mecklenburg.

1. F. Frans I, storhertig af Mecklenburg-Schwerin,
f. 10 dec. 1756, d. 1 febr. 1837, efterträdde sin
farbroder, hertig Fredrik, 1785 och är i svenska
historien bekant därigenom, att Gustaf IV Adolf
1 nov. 1795 förlofvade sig med hans dotter Lovisa
Charlotta, men 1796 bröt förbindelsen, och därigenom,
att konungen till honom 26 juni 1803 för 1,250,000
rdr hamb. b:ko pantsatte Wismar med område. Efter
slaget vid Jena (14 okt. 1806)
inblandad i revolutionskrigen, måste hertigen i jan.
1807 fly till Altona, men återfick redan i juni af
Napoleon, på kejsar Alexanders begäran, sitt land.
1808 måste han ingå i Rhenförbundet, men var den
förste tyske furste, som efter Napoleons ryska fälttåg
utträdde ur detta förbund (14 mars 1813). 1815 antog
han titeln storhertig. Han var en duglig regent,
som med framgång arbetade på sitt folks utveckling.
F. var förmäld med prinsessan Lovisa af Sachsen-Gotha.

(^{V. S–g.})

2. F. Frans II, den föregåendes sonsons son samt
son af storhertig Paul Fredrik och Alexandrina af
Preussen, storhertig af Mecklenburg-Schwerin,
f. 28 febr. 1823, d. 15 april 1883, efterträdde sin
fader 1843. F. Frans blef 1842 general i preussisk
tjänst och stod 1866 i spetsen för 2:a reservkåren,
som samlades vid Leipzig och i slutet af juli
ryckte till Bajern, men icke kom till användande.
Efter fredsslutet ökades de mecklenburgska
trupperna, och 1868 afslöts militärkonvention med
Preussen. Vid utbrottet af kriget med Frankrike 1870
fick F. Frans befälet öfver de till kusternas skydd
kvarlämnade trupperna, deltog från aug. med dessa
(13:e armékåren) i inneslutningen af Metz och inryckte
24 sept. s. å. i Toul och 16 okt. i Soissons samt
afgick därefter till belägringen af Paris. Där fick
han jämte befälet öfver sin division (den 17:e)
befälet äfven öfver württembergska divisionen.
Då fransmännen i början af nov. återtogo Orléans
och framträngde mot Paris, fick F. Frans befälet
jämväl öfver den tillbakaträngda 1:a bajerska
armékåren, hvarefter han med sin arméafdelning
från n. framryckte mot Orléans, under det 2:a
armén, under prins Fredrik Karl, anryckte från
n. ö. Han deltog därefter i striderna vid Loire
i början af dec. och vid Le Mans i jan. 1871.
F. Frans erhöll 1873 generalfältmarskalks rang.
Han var gift 1) med Augusta af Reuss-Schleiz
(d. 1862). 2) med Anna af Hessen (d. 1865) och 3)
sedan 1868 med Maria af Schwarzburg-Rudolstadt.
Bland hans barn må nämnas efterträdaren (se F. 4)
och dennes halfbroder Henrik, f. 1876,
g. m. drottning Vilhelmina af Nederländerna 1901
och från s. å. prins af Nederländerna.

^{C. O. N.}

3. F. Vilhelm, storhertig af
Mecklenburg-Strelitz, son till storhertig Georg,
f. 17 okt. 1819, efterträdde sin fader 6 sept.
1860, d. 30 maj 1904. Han var länge kallsinnig
mot de tyska enhetssträfvandena och undvek att
på Preussens sida deltaga i 1866 års krig. –
Hans son Adolf Fredrik, f. 22 juli 1848, är
sedan faderns död storhertig af Mecklenburg-Strelitz.

4. F. Frans III, storhertig af
Mecklenburg-Schwerin, son till storhertig F.
Frans II, f. 19 mars 1851, d. 10 apr. 1897 i
Cannes, tillträdde regeringen 1883, men måste
till följd af bröstsjukdom mest vistas i utlandet.
Han efterlämnade en son (se F. 5) och två döttrar:
Alexandrina, f. 1879, g. m. kronprins Kristian af
Danmark 1898, och Cecilia, f. 1886, g. m. kronprins
Vilhelm af Tyskland 1905.

5. F. Frans IV, den föregåendes son, storhertig
af Mecklenburg-Schwerin, f. 9 apr. 1882 i Palermo,
efterträdde 10 apr. 1897 sin fader, men tillträdde
själf regeringen först vid uppnådd myndighetsålder
9 apr. 1901 (regentskapet hade förts af hans farbroder,
hertig Johan Albrekt). Han är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>