Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 8. Feiss - Fruktmögel / 1347-1348 (1908) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Freiligrath, Ferdinand - Freimund Reimar, pseudonym för skalden Friedrich Rückert - Freinsheim (latiniseradt Freinsheimius l. Freinshemius), Johann - Freinshemius. Se Feinsheim - Freising l. Freysing - Freisinnige zeitung - Feistadt 1. Stad i Öfre Österrike - Freistadt 2. Stad i Österrikiska Schlesien - Freistadt 3. Freystadt, stad i preussiska prov. Schlesien - Freistadtl - Freitag, Adam - Freiwaldu - Frej

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Buchner (2 bd, 1881, hufvudarbetet),
Gisberte Freiligrath (1889),
Breitfeld (1890),
Rodenberg (1899),
Richter (s. å.),
A. Volbert, "F. F. als politischer dichter" (1908) och
R. M. Meyer i "Deutsche charaktere" (1897).

^{R–n B.}

Freimund Reimar [fra’jmont ra’jmar], pseudonym för skalden Friedrich Rückert.


Freinsheim (latiniseradt Freinsheimius l.
Freinshemius), Johann, tysk filolog, f. 1608 i Ulm,
d. 1660 i Heidelberg, blef 1642 – med anledning
af ett tal öfver Gustaf II Adolf,
Panegyricus Gustavo Adolpho scriptus (1632) –
från Strassburg kallad till Uppsala som innehafvare
af Skytteanska lärostolen i vältalighet och politik
samt utnämndes 1647 till drottning Kristinas bibliotekarie
och svensk historiograf, men lämnade 1651 Sverige,
hvars klimat han icke kunde uthärda, och mottog 1656
kallelse till en professur i Heidelberg. – F. var en
man med rik begåfning och djup bildning. Som talare
var han synnerligt berömd. Hans
Orationes (XXIII) in Suetia habitæ utkommo 1655.
Bekanta äro äfven hans kommentarer till Tacitus m. fl.
klassiska författare samt hans på latin skrifna
supplement till Livius och Curtius. Därjämte författade
han ett epos om hertig Bernhard af Weimar:
Deutscher tugendspiegel, oder gesang von dem stamm und thaten des alten und neuen Hercules (1639).

Freinshemius. Se Freinsheim.

Freising l. Freysing [fra’j-],
stad i bajerska reg.-omr. Oberbayern, vid
Isar. 13,586 inv. (1905). Domkyrka (från
1160). Lyceum för teologer, gymnasium, realskola,
lärarseminarium. Maskinfabriker, torfberedning. Strax
invid staden ligga Neustift, med ett
f. d. premonstratenskloster, nu kasern, samt det
forna benediktinklostret Weihenstephan, nu
kunglig landtbruksskola och berömdt ölbryggeri. –
F. var fordom hufvudort i det riksomedelbara, under
Salzburg lydande biskopsstiftet F., som stiftades
724 och hvars biskop af Ferdinand II upphöjdes
till furstbiskop. Genom riksdeputationsrecessen
1802 sekulariserades stiftet och gafs som
furstendöme åt Pfalzbajern; endast de i Österrike
och Tyrolen liggande besittningarna tillföllo
Salzburg. F. n. residerar biskopen af F. i München
och bär titeln ärkebiskop af München-F.

(^{J. F. N.})

Freisinnige zeitung [fra’jṡinnige tsa’jtoŋ;
"Frisinnade tidningen"], tysk daglig tidning,
som utgafs i Berlin af politikern E. Richter från
1885 till hans död i mars 1906 (från 1904 under det
ändrade namnet "Freie deutsche presse") och först var
organ för Tyskfrisinnade partiet, men efter dettas
upplösning 1893 förde Frisinnade folkpartiets talan.

Freistadt [fra’j-]. 1. Stad i Öfre Österrike, vid
Feldaist, med ett gammalt slott och ringmurar. 3,493
inv. (1900). Linnemanufakturer. – 2. Stad i
österrikiska Schlesien vid Olsa. 3,173 inv. (1900).
3 km. s. om staden ligger badorten Darkau med jod-
och bromhaltig saltkälla, mycket starkare än Kreuznachs,

besökt företrädesvis af skrofulösa. Frekvensen omkr. 1,200
kurgäster. –
3. Freystadt, stad i preussiska prov. Schlesien,
reg.-omr. Liegnitz. 4,622 inv. (1900). Ylle- och
juteindustri.

1 o. 3. (^{J. F. N.}) 2. ^Ln.

Freistadtl [fra’j-], ung. Galgócz, köping i
ungerska komitatet Neutra, vid Waag, midt emot den
forna fästningen Leopoldstadt (Lipótvár). 8,833
inv. (1901). Slott, tillhörigt grefve Erdödi. Handel
med trävaror.

(^{J. F. N.})

Freitag [fra’j-], Adam, militäringenjör, f. i
Nederländerna, ingick senast 1631 i svensk tjänst
såsom ingenjör och fick då äfven ett kompani
fotfolk. Han var med vid intagandet af Frankfurt
a. d. Oder 1631 och sändes af Gustaf Adolf s. å. till
Gust. Horn för att ombesörja förstärkandet af
nämnda stads och Krossens försvarsverk samt byggde
sedan skansar vid Landsberg; 1632 hade han bl. a. i
uppdrag att förstärka Windsheim. F., som var den
egentlige stiftaren af den äldre nederländska
befästningsskolan, utgaf
Architectura militaris nova et aucta (1630, Leiden, nya uppl. 1631, 1635, 1642 och 1737;
öfv. till tyska 1665 och till franska 1668).
Genom sin tjänstgöring i Gustaf Adolfs armé bidrog
han mycket till nederländska systemets införande
i Sverige.

^{L. W:son M.}

Freiwaldau [fra’j-], stad i österrikiska Schlesien,
i en vacker dal i Sudeterna, n. v. om Troppau. 4,953
inv. (1900). Linnemanufakturer. 2 km. n. v. om staden
ligger kallvattenkuranstalten Gräfenberg (se d. o.).

Frej (isl. Freyr), nord. myt., en af vanerna, enligt
Lokasenna son af Njord och hans syster, säges i
Snorres Edda vara son af Njord och Skade och ypperst
bland asarna. Han råder öfver regn och solsken samt
jordens gröda och lycka i penningsaker, och honom
bör man anropa för god årsväxt och frid. Hans häst
heter Blodughofe, men han åker ock i en vagn efter
galten Gullenburste eller Slidrugtanne, som var smidd
af dvärgarna Brock och Sindre, Ivaldes söner. Då han
skänkt bort sitt svärd, måste han döda jätten Bel med
ett hjorthorn. Af gudarna erhöll han enligt Grimnesmal
Alfhem i tandgåfva, och Ivaldes söner gjorde åt honom
Skidbladner, det bästa af skepp. Enligt Skirnesmal
satte sig F. en dag i Lidskjalf, fick se den fagra
jättemön Gerd och fattade kärlek till henne. Hans
skosven Skirner fick hans häst och hans svärd,
som svängdes af sig själft, red till hennes fader
Gymers gårdar i Jotunhem och tvang med besvärjelser
den motsträfviga Gerd att lofva möta F. i lunden
Barre. I Lokasenna prisas F. som den bäste af asar,
han bedröfvar hvarken mö eller mans hustru och löser
ur fjättrar, men Loke säger han skall sakna sitt svärd
vid ragnarök, och Voluspa förtäljer, hur F. faller
mot Surt. F:s tjänare äro ock Byggver och Beyla (se
dessa ord). F. dyrkades mer än annorstädes i Sverige,
där många ortnamn äro sammansatta med hans namn
(såsom Frövi, Frötuna, Frösö, Frökind), och hvarifrån
hans dyrkan säges vara införd till Trondalagen i
Norge. Enligt Ynglingasaga kallade honom svearna
veraldar-goð, "världens gud", hvilken benämning
återfunnits i namnet på lapparnas fruktbarhetsgud
Varalden-olmay. Hans bild fördes omkring till olika
bygder jämte en kvinna, som skulle vara hans hustru,
och i Uppsala firades guden med stora offer af
oxar och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>