Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Frej - Freja - Freja, astron. - Freja, namn på en till formatet liten politisk och litterär tidning - Frejd. Se Medborgerligt förtroende - Frejdbetyg. Se Betyg - Frejfaxe - Fréjus - Fréjus, Col de - Freke - Frekvens - Frekvensmätare, elektrot. Se Elektriska mätinstrument, sp. 299 - Frekventativ, lat., språkv. Se Iterativum - Frelingshuysen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
svin. I Uppsala tempel stod enligt Adam af Bremen
jämte Oden och Tor en bild af Fricco, hvilket namn
på F. ser ut att vara en latinsk form af en annars
okänd maskulin motsvarighet till gudinnenamnet
Frigg (se d. o.). Namnet F. betyder "herre". Jfr
got. frauja, herre, och Freja. - Jfr Ynglingaätten.
B-e.
Freja (isl. Freyja), nord. myt., Frejs syster,
enligt Lokasenna dotter af vanaguden Njord och hans
syster, enligt Snorres Edda af Njord och Skade. Hon
är den härligaste af asynjorna och den förnämsta
näst Frigg. Hon är närmast för människor att åkalla,
finner behag i kärleksvisor och är god att anropa i
fråga om kärlek. Hon har gården Folkvang i himmelen,
hennes sal Sessrumner är stor och fager. När hon rider
till strid, har hon hälften af de fallne och hälften
Oden. När hon färdas, åker hon efter sina kattor och
sitter i en vagn. F. gifte sig med Od, som for bort,
och F. gråter efter honom tårar af guld. F. egde
Brisingasmycket, som en gång stals af Loke. Hon heter
Mardoll, Horn, Gefn, Syr och Vangadis. I Hyndlyljod
rider F. galten Hildesvine med gyllene borst,
hvilken två dvärgar smidt. I Lokasenna förevitas
F. kärlekshandel med alla asar och alfer och med
hennes egen broder. I Trymskvida lånar hon Loke sin
falkhamn att söka efter Tors hammare, men vägrar att
blifva jättens brud för att få hammaren åter. F. som
pris betingade sig ock den byggmästare, som byggde
asarnas borg. F. nämnes blott uti norsk-isländska
fornskrifter, hennes väsen tillkommer annars
Frigg, af hvilken hon torde vara en norsk-isländsk
dubbelform och som hon i vissa isländska sagor
träder i stället för. Namnet F. är samma ord
som fru och betyder "härskarinna". Jfr Schück,
"Stud. i nord. litt. o. religionshist.: Gudamjödet"
(1904). B-e.
Freja, astron., en af småplaneterna.
Freja, namn på en till formatet liten politisk och
litterär tidning, som utgafs i Stockholm från 29
juli 1836 till 8 mars 1844 (första året 1 gång i
veckan, därefter 2 gånger i veckan) och utgjorde ett
talangfullt och oförskräckt organ för dåtidens "unga
Sverige". Hufvudredaktörer voro K. A. af Kullberg
1836–38, A. Blanche 1839–42 och J. Kiellman-Göranson
1843–44. Bland medarbetarna märktes J. Johansson,
utgifvare af den kort förut upphörda tidningen
"Argus", skalderna G. H. Mellin, Nicander,
Dahlgren, Böttiger, Ingelman och Sommelius, artisten
F. Tollin samt från och med 1839 de rikt begåfvade
publicisterna T. Sandström och J. V. Snellman,
hvarjämte bidrag lämnades af J. G. Carlén,
O. Fryxell, Talis Qualis, H. Sätherberg, Lénström,
Nybom, v. Braun m. fl. Tidningen var till sin
hållning i början moderat, men blef genom Blanche
mer utprägladt liberal; den drabbades åtskilliga
gånger af åtal och indragning. Den var från 1837
invecklad i en synnerligen hätsk polemik med
L. J. Hiertas "Aftonbladet" och särskildt med dess
medarbetare skalden Almquist. Se vidare Blanche,
sp. 644–645. "Freja" fick en omedelbar fortsättning
i tidningen "Den konstitutionelle", utg. 1844–45 af
den nämnde Johansson.
E. F-t.
Frejd. Se Medborgerligt förtroende.
Frejdbetyg. Se Betyg.
Frejfaxe (isl. Freyfaxi), nord. sagohist., namn
på en häst, som egdes af Hrafnkel Frejsgode (Frejs
präst). Hrafnkel var en ifrig dyrkare af Frej och
hade åt denne sin "vän" gifvit halfva eganderätten
till hästen. Han hade ock aflagt löfte att döda den,
som utan hans tillstånd red på F., och löftet hölls,
såsom det berättas i Hrafnkels saga.
Th. W.*
Fréjus
[freʃy’s l. freʃy’], stad i franska dep. Var, på
en höjd nära mynningen af ån Reyran, 2 km. från
Medelhafvet (Bay de F.), i en sumpig och osund
trakt. 3,612 inv. (1901). Biskopssäte. Tillverkning af
kork. Stenbrott och Stenkolsgrufvor. Sardinfiske. –
F., sannolikt urspr. en anläggning af massilier,
koloniserades af Julius Cæsar och kallades
därefter Forum Julii.
 |
| Ruiner af romerska amfiteatern i Fréjus. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
