Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 8. Feiss - Fruktmögel / 1361-1362 (1908) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Frentaner. Se Italienska folk - Frento, flod. Se Fortore - Frenzel, Karl Wilhelm Theodor - Frenzel, Oskar - Freppel, Charles Émile - Frère, Charles Théodore - Frère, Pierre Édouard - Frere, Henry Bartle Edward - Frère-Orban, Hubert Joseph Walthère - Frères de la charité. Se Barmhärtiga bröder - Frères ignorantins, fr. Se Ignorantbröder - Frères pontifes, fr. Se Brobyggar-bröderna - Fréret, Nicolas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Frere [fri’0], sir Henry Bartle Edward, kallad
sir Bartle F., brittisk statsman, f. 29 mars 1815
i Clydach, Wales, d. 29 maj 1884 i Wimbledon,
kom 1834 ut till Ostindien som civil tjänsteman,
inlade som sådan stora förtjänster särskildt som
brittisk resident i Sattara (1844-50), blef 1850
styresman (chief commissioner) öfver den stora,
nyannekterade provinsen Sind samt ledde framgångsrikt
dess genomgripande omdaning från halft anarkiska
förhållanden till rättssäkerhet, materiellt välstånd
och lefvande utveckling på det andliga området. Under
seapoysupproret 1857 gjorde F. regeringen ovärderliga
tjänster genom att djärft sända nästan alla i Sind
tillgängliga europeiska trupper till de mest hotade
områdena, med sitt personliga anseende och en handfull
europeiska soldater (178 man) kväfvande smärre
upprorsförsök och upprätthållande ordningen inom
provinsen. F. blef 1859 medlem af vicekonungens råd
och stödde som sådan kraftigt lord Cannings försonliga
politik. 1862-67 var han guvernör i presidentskapet
Bombay, där han klandrades för att ej nog skarpt
kontrollerande ha ingripit i skötseln af
Bombaybanken, hvilken 1866 ramlade under den ekonomiska
kris, som följde på den spekulationsfeber de under
amerikanska kriget högeligen gynnsamma konjunkturerna
för den indiska bomullsodlingen framkallat. Vid sin
hemkomst till England blef F. 1867 medlem af indiska
rådet, afslöt 1873 i Sansibar ett fördrag med sultanen
om slafhandelns upphörande i dennes stater, ledde
1875-76 prinsens af Wales politiskt betydelsefulla
indiska resa och upphöjdes efter hemkomsten till
baronet. Följande år sände honom kolonialministern
lord Carnarvon till Syd-Afrika för att som guvernör i
Kapkolonien och high commissioner för hela brittiska
Syd-Afrika genomföra dennes otillräckligt genomtänkta
planer på dessa koloniers federering efter Canadas
mönster. Vid framkomsten möttes F. af underrättelsen
om den brådstörtade annektionen af Transvaal, och
svårigheterna ökades ytterligare genom med möda
undertryckta kafferoroligheter inom Transkei-området
och den tilltagande spänningen med sulu-kungen
Cetewayo. F:s ultimatum till denne i dec. 1878 (se
Cetewayo) ledde till sulu-kriget. Då de militära
motgångarna i krigets första skede framkallade
häftiga angrepp på regeringens sydafrikanska
politik, blef F. syndabocken och lämnades utan stöd
af regeringen, som dock tidigare i stort sedt gillat
hans åtgöranden. Ett i Transvaal apr. 1879 hotande
uppror förebyggdes genom F:s raska och kloka åtgärder,
men kort därpå fråntog man honom befattningen som high
commissioner och därmed befogenhet att ingripa i de
alltmer kritiska förhållandena i Transvaal. Gladstone
hade under sin Midlothian-kampanj häftigt angripit
F. och lät kort efter den liberala valsegern af det
nya regeringspartiets radikala flygel förmå sig att
entlediga F., en åtgärd, hvars ödesdigra följder
för Syd-Afrika
snart framträdde. Sina sista leinadsår egnade F. i
hemlandet åt filantropisk verksamhet. Han var en
ridderlig, sällsynt osjälfvisk och varmt religiös
personlighet, och om hans statsmannabegåfning har
eftervärlden dömt rättvisare, än hans samtid under
hans sista år gjorde. F. utgaf bl. a. Correspondence
respecting sir Bartle Frere’s mission to the Eastcoast
of Africa 1872-73 (1873) och Eastern Africa a field
for missionary labour (1874). Jfr Martineau, "Life and
correspondence of sir Bartle F." (2 bd, 1895). F:s
sulupolitik kritiseras skarpt af miss Colenso,
"History of the zulu war and its origin’’ (1880).
V. S-g.


Frère-Orban [frar årbä’], Hubert Joseph Walthère,
belgisk statsman, f. 1812 i Liège. d. 1896 i
Bruxelles, fick en helt och hållet fransk uppfostran
och blef 1832 advokat i Liège. Han kastade sig snart
på journalistik och kämpade för liberalismens idéer
samt var medlem af representanternas
kammare (1847-94), där han blef en
af det liberala partiets chefer. 1847 blef han
arbetsminister samt var 1848-52 och 1857-70 (med några
månaders afbrott 1861) finansminister, därjämte
jan. 1868-juli 1870 ministerpresident. Sedermera
var han oppositionens erkände ledare till 1878,
då han blef ministerpresident och utrikesminister:
han störtades 1884 genom ultramontanerna samt sin
obenägenhet för införandet af allmän rösträtt,
hvilket ledde till det liberala partiets
sprängning, och trädde då åter i spetsen för
oppositionen. F. genomförde en mängd viktiga reformer,
bl. a. revision af lagen, upprättande af sparkassor,
förmånliga handelstraktater, afskaffande af kommunala
acciser, inrättandet af ett undervisningsministerium
m. m. 1879 genomdref han också en ny skollag,
som afsåg att frigöra folkundervisningen från
prästernas inflytande och som vållade en ytterst
häftig agitation från ultramontanernas sida
och en brytning mellan Belgien och Vatikanen,
när påfven befanns stå bakom dem (se Belgien,
sp. 1259-60). F. föll igenom vid allmänna valen 1894,
då den allmänna rösträtten första gången tillämpades
i Belgien. F. skref bl. a. La mainmorte et la charité
(1854-57), La question monétaire (1874), La question
monétaire en Belgique en 1889. Échange de vues
entre M. M. Frère-Orban et E. de Laveleye (1890)
och La revision constitutionnelle en Belgique et
ses conséquences (1893). E. A-t.

Frères de la charité [frär de la jarite]. Se
Barmhärtiga bröder.

Frères ignorantins [frärs injårätä’], fr. Se
Ignorantbröder.

Frères pontifes [frär pånti’f], fr. Se
Brobyggar-bröderna.

Fréret [-ra’], Nicolas, fransk lärd, f. 1688 i
Paris, d. där 1749, egnade sig åt vetenskapliga
forskningar på snart sagdt alla områden. I Académie
des inscriptions, hvars ständige sekreterare han blef
1742, höll han 1714 ett tal öfver

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>