- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 8. Feiss - Fruktmögel /
1373-1374

(1908) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Frey, Emil - Frey, Hermann, tysk skald. Se Greif, Martin - Frey, Henri Nicolas - Frey, Johan Hjalmar - Freya, nord. myt. Se Freja - Freyburg. Se Freiburg 2 - Freycin., vid växt- och djurnamn förkortning för franske världsomseglaren Louis de Freycinet - Freycinet, Louis Claude de Saulses de - Freycinet, Charles Louis de Saulses de - Freydorf, Rudolf von - Freyfaxi. Se Frejfaxe - Freyia. Se Freja - Freylinghausen, Johann Anastasius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1373

Frey-Freylinghausen

1374

F. har särskildt arbetat lör arméns utbildning och
försvarets stärkande i Schweiz.

Frey, Herman n, tysk skald. Se Greif, Martin,

Frey [fra], Henri Nicolas, fransk general,
f. 1847, blef 1884 öfverstelöjtnant och ledde med
framgång fälttåget vid Senegal och Niger 1885. Som
öfverste deltog han med utmärkelse i striderna i
Indokina 1890-91 och var som brigadgeneral med i
expeditionen till Kina 1900, befordrades s. å. till
divisionsgeneral och fick senare befälet öfver
kolonial-truppkåren. Han har författat bl. a. Campagne
dans le Haut-Sénégal et le Haut-Niger (1888),
Cote occidentale d’Afrique (1890), Annamites et
extréme-occidentaux (1894), Varmée chinoise (1903) och
Francais et alliés au Pé-tschi-U (1904). E. A-t. Frey,
Johan Hjalmar, finsk bassångare, f. i Yiborg 1856,
student 1873, elev af Lamperti och fru Della Valle
i Milano 1880, debuterade i Trieste 1881 och var
1881-82 anställd vid Apolloteatern i Rom. Därefter
konserterade han i hemlandet, studerade romanssång i
Leipzig och är sedan 1885 engagerad vid kejs. operan
i Petersburg. F. har gjort flera konsertresor,
hvarunder han besökte Stockholm 1886 med finska
manskören M. M. ("Muntra musikanter") och 1896 ensam.
A. L.*

Freya, nord, myt. Se Freja. Freyburg. Se Freiburg
2. Freycin., vid växt- och djurnamn förkortning för
franske världsomscglarcn Louis de Freyci-net.


Freycinet [fräsinä’]. 1. Louis Claude de Saulses de
F., fransk världsomseglare, f. 1779, d. 1842, följde
1800 kapten Baudin på dennes expedition till sydkusten
af Australien och Tasmanien, besörjde redigeringen
och utgifningen af den aflidne Baudins hydrografiska
arbeten 1805-15, blef 1811 fregattkapten och företog
1817-20 på regeringens uppdrag en upptäcktsresa till
Söderhafvet. Resultaten af denna resa nedlade han
med biträde af flera vetenskapsmän i praktverket
Voyage autour du monde pcndant les années 1S17-20
(1824-44). Han var led. af Académie des sciences och
en af stiftarna af Geografiska sällskapet i Paris.

2. Charles Louis de Saulses de F., af samma familj
som den föregående, fransk statsman, f. 14 nov. 1828
i Foix (dep. Ariége), genomgick Polytekniska skolan i
Paris och blef bergsingenjör i statens tjänst. 1858
blef han trafikdirektör vid syd-banbolaget, där
han ådagalade en storartad organisationsförmåga,
samt återgick 1862 i statens tjänst och nådde 1883
generalinspektörs grad. 1862 -67 företog han på
regeringens uppdrag en del vetenskapliga studieresor
i utlandet, hvarunder han bl. a. undersökte den
offentliga hygienen samt kvinnors och barns arbete i
industrien. Hans rapporter öfver dessa undersökningar
voro mycket uppmärksammade och blefvo 1867 prisbelönta
af

Institutet. Efter kejsardömets fall (sept. 1870)
blef F. prefekt i dep. Tarn-et-Garonne och kort därpå
chef för Gambettas militärkabinett. F. möjliggjorde
do stora truppuppbåden, visade stor strategisk begaf
ning, men kom i konflikt med åtskilliga militära
befälhafvare och förorsakade fransmännen en del svåra
förluster. 1876 invaldes han i senaten som anhängare
af Gambetta, blef 1877 minister för allmänna arbeten i
kabinettet Dufaure och behöll samma post i Waddingtons
ministär, tills han dec. 1879 blef konseljpresident
och utrikesminister. Under denna tid utarbetade
han en storartad plan för statens öfvertagando
af de enskilda järnvägarna, för byggandet af nya
statsbanor och för kanalsystemets utveckling. Han
afgick sept. 1880, men var jan.- aug. 1882 ånyo
konseljpresident och utrikesminister. April 1885
blef han utrikesminister i kabinettet Brisson
och var jan.-dec. 1886 tillika för tredje gången
konseljpresident. Hans kandidatur till platsen som
republikens president 1887 misslyckades på grund af
radikalernas motvilja mot hans utpräglade opportunism,
men april 1888-jan. 1893 var han oafbrutct
krigsminister, den förste civile, som innehaft denna
post sedan 1848, samt mars 1890-febr. 1892 därjämte
konseljpresident. Under denna tid fullbordade han med
stor skicklighet och framgång arméns reorganisering,
införde den treåriga värn-. plikten, upprättade
generalstaben, ett högsta krigsråd m. m. Invecklad
i Panamaskandalen, nödgades-han afgå 10 jan. 1893,
men var nov. 1898-maj 1899 ånyo krigsminister i
Dupuys kabinett. F., som oafbrutet omvalts till
senator för Seinedepartementet, har varit en af den
tredje republikens mest inflytelserika politiker och
skickligaste parlamentariker. 1882 invaldes han i
Franska vet.-akad. och 1890, efter Émile Augier,
i Franska akad. Han har äfven utöfvat flitigt
författarskap såväl i vetenskapliga som andra
ämnen. Bland hans arbeten märkas Traité de mécanique
rationelle (1858), De Vanalyse in-finitésimale
(1860; ny uppl. 1881), Des pentes économiques en
chemin de f er (1861), Emploi des eaux d’égout en
agriculture (1869), Principes de r assainissement
des mlles (1870), Traité d’assai-nissement industriel
(s. å.) och Essais sur la philo-sophie des sciences
(1896) samt en del mycket uppmärksammade artiklar
i "Le Contemporain" under signaturen A l c e s
t c. Till försvar för sin verksamhet under kriget
1870-71 utgaf han 1871 La guerre en province pcndant
le siége de Paris (13:e uppl. 1888). *
2. K.A-t.

Freydorf [fraj-], Rudolf von, badensisk minister,
f. 1819 i Ivarlsruhe, d. där 1882, blef 1866
president i ministeriet för det storhertigliga
huset och utrikesminister samt var från 1871
äfven-justitieminister och badensisk fullmäktig i
tyska Förbundsrådet. Han inlade stora förtjänster
om Tyska rikets bildande. 1876 drog han sig från det
politiska lifvet.

Freyfaxi. Se F r e j f a x e.

Freyia. Se Freja.

Freylinghausen [fraj-], Johann A nästa-sius,
tysk teolog och författare af andliga sånger,
f. 1670, d. 1739, blef 1695 pastorsadjunkt åt den
ryktbare A. H. Francke i Halle, biträdde denne i hans
författarskap och lärarverksamhet och blef efter hans
afgång (1727) i förening med dennes son föreståndare
för barnhuset och pcdagogium i Halle.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:17 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbh/0741.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free