Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fridhem - Fridhem, på Gottland - Fridigern. Se Fritigern - Fridlef - Fridlefstad - Fridlysning - Fridlöshet. Se Frid - Fridolin - Fridolins visor. Se Karlfeldt, E. A. - Fridsberg, Olof. Se Fredsberg - Fridsbrott - Fridsbudbäraren, tidskrift för den inre missionen. Se Elmblad 1 - Friskyssen. Se Broderskyssen - Friðþjofs saga ens frækna. Se Fritjofs saga - Fridygn - Frie andens bröder och systrar. Se Bröder och systrar af den frie anden - Friberg, Frans Alfred - Fried, Heinrich Jakob
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skall bildas inom Söderåkra, Kalmar län. - (Fridhem
har ock gifvits som namn åt den för tre af Tengene,
i Skara stift, annexförsamlingar gemensamma kyrkan.)
Fridhem, på Gottland, Vesterhejde socken, 8 km. s. om
Visby, friskt och vackert belägen villa i schweizisk
stil, som prinsessan Eugenie lät uppföra 1861-62
och där hon hvarje sommar plägade tillbringa några
månader. Genom testamente tillföll F. hennes brorson
prins Oskar Bernadotte.
Fridigern. Se Fritigern.
Fridlef,’’dansk sagokonung, son af Frode den fridsamme
och sonson af Dan den stolte. - I den historiserande
och af medeltidslärdom uppfyllda inledningen till
Snorres edda säges en F. vara fader till Oden; en
annan F. var sonson af Oden och son af Sköld samt
fader till Frode den fredgode. Om F. se A. Olrik,
"Sakses oldhistorie", s. 62 ff. - En Fridlef,
af götisk härkomst på fädernet och flamländsk på
mödernet, nämnes bland Islands förste bebyggare. -
Åtskilliga andra personer med samma namn omtalas
dessutom i föreskrifterna. Th. W.*
Fridlefstad, socken i Blekinge län, Medelsta
härad. 10,579 har. 2,943 inv. (1906). F. bildar med
Sillhöfda och Rödeby ett regalt pastorat i Lunds
stift, Medelsta kontrakt.
Fridlysning (af frid, lugn, säkerhet, och lysa, i
dettas betydelse af göra känd, kungöra; jfr lysning
till äktenskap, efterlysning o. s. v.), jur.,
nyttjades i den äldre lagstilen för att beteckna
kungörandet af den frid, som skulle härska vid vissa
tillfällen eller af den säkerhet viss (fredlös) person
skulle ega att åtnjuta. Numera begagnas ordet mest om
det hägn, som genom allmän kungörelse eller stadgande
gifves åt jordegendom med tillbehör (fridlysa mark,
skog, plantering o. d.), åt anläggningar för allmän
nytta (såsom järnvägar, kanaler, telegraflinjer
o. d.) eller ock, såsom i jaktstadgan, fiskeristadgan
och internationella konventionen ang. skydd åt för
åkerbruket nyttiga fåglar (ratificerad i Stockholm
30 maj 1902), åt de djur, som under viss tid äro
fredade för jakt och fångst. - Fridlysningen innebär i
allmänhet, att ofredande eller skadegörelse straffas
enligt allmän lag eller författning eller särskilda
i kungörelsen meddelade polisbestämmelser. A. Th. S.*
Fridlöshet. Se Frid.
Fridolin, katolskt helgon, var enligt en föga
trovärdig berättelse af munken Balther från S:t
Gallen (omkr. 1000) af en förnäm släkt på Irland,
kom änder Klodvig I såsom missionär till Frankrike
och blef abbot i Poitiers. Därefter förkunnade han
evangelium i Nederländerna och i Schweiz samt stiftade
där flera kyrkor och kloster. Död efter 511. -
Historiskt är måhända namnet Fridolin som tillhörande
stiftaren af klostret Seckingen i Zürich. Jfr Hauck,
"Kirchengeschichte Deutschlands", I (4:e uppl. 1904).
Hj.H-t.
Fridolins visor. Se Karlfeldt, E. A.
Fridsberg, Olof. Se Fredsberg.
Fridsbrott, jur., benämndes i äldre tider
företrädesvis brott mot de särskilda högre frider
den germanska rättsuppfattningen kände vid sidan
af den allmänna friden (se härom Frid). En del af
dessa särskilda frider bekräftades i Sverige genom
edsörelagarna, och brott mot dem blefvo då såsom
edsörebrott (jfr Edsöre) underkastade särskilda
påföljder. Missgärningsbalken i 1734 års lag upptog
de flesta af de gamla fridsbrotten. Vissa
svårare fridsbrott stämplades äfven där såsom
edsöreförbrytelser. I samma mån som edsörebrotten,
särskildt genom k. förordn. 20 jan. 1779,
trängdes tillbaka, trädde de gamla fridsbrotten
åter i förgrunden. I den nu gällande strafflagen
äro fridsbrotten emellertid af långt mindre
betydelse. Åtskilliga handlingar, som förr utgjorde
fridsbrott, anses ej mer som sådana. Lagen egnar
emellertid ett särskildt kapitel åt fridsbrotten. Så
gör äfven den finska strafflagen, ehuru de brott,
som därstädes behandlas, äro än färre. Äfven den nya
norska strafflagen har ett kapitel med öfverskriften:
"Om forbrydelser mot den almindelige orden og fred",
men sammanställningen är där gjord ur helt andra
synpunkter. I andra lagar, speciellt i dansk,
har denna brottsgrupp upplösts och de därunder
förut inbegripna brotten fördelats på skilda
håll (i dansk lag behandlas sålunda störande af
gudstjänst och griftefrid såsom religionsbrott,
af hemfrid såsom ärekränkningsbrott). - I den nyare
kriminalpolitiken saknas emellertid icke tendenser
till att återinföra en dylik brottsgrupp ur en ny
synpunkt, nämligen såsom en sammanfattning af de
brott, som rikta sig mot den enskildes subjektiva
rättsfrid, d. v. s. endast gå ut på att störa hans
känsla af trygghet under rättsordningens hägn. Dylika
förfaranden straffas nu endast undantagsvis (såsom
hot, Straff!. 15: 23, eller ur annan synpunkt såsom
resande af lifsfarligt vapen, Straffl. 14: 15). I
så fall borde väl till denna grupp hänföras äfven
hemfridsbrotten, om hvilkas placering meningarna
efter de gamla fridsbrottens upplösning varit i hög
grad delade. (N. S-g.)
Fridsbudbäraren, tidskrift för den inre missionen. Se
Elmblad 1.
Fridskyssen. Se Broderskyssen.
Friðþjófs saga ens frækna. Se Fritjofs saga.
Fridygn, bergsv., kallades förr vid
tackjärnsblåsningen de dygn, för hvilka intet
tiondejärn erlades till staten. Frihetsdygnen
kallades äfven kalldygn. Jfr k. masmästarordningen
1766. Th. N-m.*
Frie andens bröder och systrar. Se Bröder och systrar
af den frie anden.
Frieberg [frib-], Frans Alfred, tonsättare,
f. 13 dec. 1822 i Appuna socken, Östergötlands
län, aflade musikdirektörsexamen 1843 och
bosatte sig 1845 i Norrköping, hvarest han blef
musiklärare vid elementarskolan och anförare för
Musikaliska sällskapet i staden. 1857-66 var
han klädesfabrikant. Han utnämndes 1866 till
musikdirektör vid Första lifgrenadjärregementet
och blef s. å. ledamot af Mus. akad. En
operett af F., Skogsfrun, är uppförd på en
sällskapsteater i Norrköping. Han har äfven komponerat
tillfällighetsmusik, pianostycken, marscher och flera
häften solosånger vid piano. Bland de sistnämnda
märkas balladen Ljungby horn och romansen Där
växte på Bråvikens ödsliga skär (båda ur operetten
"Skogsfrun", i 3:e häftet af Sånger vid pianot af
F. A. Frieberg) samt Korpral Brandts visor, men är
mest känd genom sina melodiska och stämningsfulla
kvartetter för mansröster: Sångarfanan, Suck på en
sommarafton och serenaden Sakta, hon slumrar redan
höra till våra mest populära sånger af detta slag.
A. L.*
Fried [frid], Heinrich Jakob, tysk målare,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
