- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 8. Feiss - Fruktmögel /
1405-1406

(1908) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Friesen, Karl Sebastian von - Friesen, Sixten Gabriel von

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

läroverkskommitté m. m. 1888-1902 var han stadsfullmäktig och
därunder från 1892 led. af drätselnämndens första
afdelning. Af stadsfullmäktige insattes han 1896
i Första kammaren, och när E. G. Boström 5 juli
1902 bildade sin andra ministär, blef F. statsråd
och chef för Ecklesiastikdepartementet, i hvilken
befattning han kvarstod till sin död. F. författade
bl. a. Horatius och Kellgren (i Stockholms gymnasii
årsredogörelse 1870), De vita et scriptis M. Anncæ
Lucani
(lektorsspecimen; 1879), Litteratur och konst
1789-1871
(i "Illustr. verldshistoria"), texten till
planschverket "Schweiz" (1882) samt uppsatser i
"Pedag. tidskr.", "Ur folkens häfder", "Ny svensk
tidskr." och Nordisk familjebok jämte årsredogörelser
för Södermalms läroverk. Han öfversatte och bearbetade
S. Müllers "Handbok i verldslitteraturens historia"
(1883) och utgaf 3:e omarbetade uppl. af Bjurstens
"Läsebok" med titeln Öfversigt af svenska litteraturen
(1890).

Såsom lärare var F. synnerligen lycklig genom
mångsidig bildning, säker uppfattning och godt
framställningssätt, hvartill kom det icke minst
viktiga draget, att han hyste och lade i dagen ett
sant intresse för sina lärjungar. Såsom rektor var
han, med frihet från allt pedanteri, allvarlig och
noggrann i ledningen och tillgodogjorde skickligt
läroverket lärarkamraternas olika egenskaper samt
vann deras tillit och förtroende. När han från skolans
värld trädde fram att deltaga i kommunens värf, dröjde
det ej länge, förrän hans sunda omdöme, förmåga
att uttrycka sig klart och snabbhet i replikerna
tillförsäkrade honom en aktad plats vid rådslagen. Då
han blifvit stadens representant i Första kammaren,
där han slöt sig till minoritetspartiet, var han
där i början icke tillräckligt känd, men ordet och
mannen bakom ordet togo snart ut sin rätt. Trots sin
genom förkylning ådragna heshet - han hade af naturen
en ovanligt stark och ljudande stämma - förstod han
genom det fängslande i föredraget med sin humoristiska
läggning hålla åhörarnas uppmärksamhet spänd och göra
sig känd såsom en af riksdagens bästa debattörer. Det
1899 framkomna förslaget om en läroverksreform med
uppskjutande af de klassiska språkens studium och
främjande af allmänt medborgerlig bildning fick
i honom en uppriktig och kraftig försvarare, och
helt naturligt spelade han en viktig roll i den för
förslagets behandling tillsatta kommittén. Likaså
kunde det anses tämligen klart, att F. skulle inträda
i 1902 års ministär, med uppgift att genomföra
läroverksreformen och den därmed sammanhängande
löneregleringen. Den uppgiften fullgjorde han också
med kraft och skicklighet vid 1904 års riksdag,
då hans parlamentariska talang visade sig mäktig
att vinna seger åt de nya idéerna. Själf kände
han sig ock genomträngd af tillförsikten att kunna
gifva behörig tillämpning åt beslutet. Det var helt
visst medvetandet om hvad man därutinnan väntade,
som föranledde honom att på hösten 1904, då tal var
om ombyte af statsminister, afböja alla förslag att
själf ingå såsom sådan. För öfrigt torde han icke
ha funnit sig kallad att taga den vidtomfattande
politikens trådar i sin hand, och det lider intet
tvifvel, att han kände sig obehagligt berörd mindre
af ansträngningarna - ehuru han nog tyngdes äfven
af dessa - än af svårigheterna vid alla den tidens
överläggningar i den unionella frågan. Att hans
tidiga bortgång var en förlust för vårt statslif i
mer än ett hänseende, lär tryggt kunna påstås. F:s
byst (modellerad af J. Börjeson), åstadkommen
genom insamling bland kamrater och vänner, har,
under medverkan af Stockholms stad, blifvit rest å
gården till Södermalms högre läroverk och aftäcktes
31 maj 1907.

2. Sixten Gabriel von F., den föregåendes broder,
skolman, kommunalman, politiker, f. 11 dec. 1847
i Hökhufvuds socken, Stockholms län, blef student
i Uppsala 1865, filos. kandidat 1870 och filos.
doktor 1877 efter att ha försvarat afh. Studier
öfver de negativa kvantiteterna
. Sedan han 1871-76
tjänstgjort såsom extra lärare och e. o. lektor
vid Stockholms gymnasium, förordnades han att från
1876 vara vice rektor vid Stockholms nyinrättade
realläroverk, hvilket blef fullständigt 1880, och
sistn. år utnämndes han till lektor i matematik och
fysik därstädes, hvarjämte han 1880-91 var rektor för
realläroverket, om hvars utveckling han inlade stor
förtjänst. Sedan 1894 har han varit tjänstledig från
sin lärarbefattning därstädes. F. satt som led. i
läroverkskommittén 1882-84, var 1880-91 led. af
direktionen öfver Stockholms stads undervisningsverk,
1880-89 led. i öfverstyrelsen för Stockholms stads
folkskolor och 1889-91 öfverstyrelsens ordf. och
är led. sedan 1881 af direktionen öfver Gymnastiska
centraliastitutet, sedan 1891 af direktionen öfver
Folkskollärarnas pensionsinrättning och sedan
1903 af Försäkringsinspektionen. Han var 1890-91
led. af den kommitté, som förberedde införandet af
småskollärares m. fl:s ålderdomsunderstödsanstalt
och 1904 led. af kommittén för ordnande af
förvaltningen af det af staten inköpta Trollhätte
kanal- och vattenverk. - F. var en af Stockholms
stads representanter i riksdagens Andra kammare
1885-87 (äfven vid maj-riksdagen 1887) och
1891-juni 1895 samt var därunder 1886 och 1887
ordf. i kammarens första tillfälliga utskott,
som bl. a. hade undervisningsfrågor om hand, samt
led. 1892-1903 af statsutskottet, vice ordf. i
1897 års särskilda utskott i riksbanksfrågan, 1901
led. i särskilda utskottet för härordningsfrågan
samt 1903-05 af talmanskonferensen. Han utsågs
1892 och 1893 till statsrevisor och har sedan
1893 varit fullmäktig i Riksbanken. 1905 invaldes
han af Stockholms stadsfullmäktige i Första
kammaren. 1887 valdes F. till stadsfullmäktig
och har i kommunens angelägenheter ådagalagt
framstående duglighet såväl i beredningsutskottet
och i fattigvårdsnämnden (hvars ordf. han var
1890-1904) som i stadsfullmäktiges debatter och
i ordförandestolen. Sedan överståthållaren 1904
upphört att vara fullmäktiges själfskrifne ordf.,
har nämligen F. varit deras valde ordf., och på ett
värdigt sätt representerat Stockholms stad.

Äfven som riksdagsman har F. såväl i Andra
kammaren som i utskott haft en stark ställning
genom grundlig behandling af ärendena, betydande
förmåga i debatten samt snabb och säker uppfattning
af formerna. Tillhörande de frisinnades krets, har
han särskildt i undervisningsfrågor varit reformvän,
men hans ord ha varit tungt vägande äfven på andra
områden, i synnerhet i fråga om statsregleringen och
bankväsendet. Vid 1899 års riksdag stod han i spetsen
för dem, som togo initiativ till den samling af Andra
kammarens frisinnade element,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:41:30 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbh/0757.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free