Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Friherre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kronan. Då Sigismund icke utdelade något friherreskap
och Karl IX blott ett enda, nämligen Nynäs gård i
Finland (22 april 1610) åt Abraham Leijonhufvud till
Ekeberg (de två andra af Karl IX 12 aug. 1608 utnämnde
friherrarna, Svante och Nils Bielke, fingo åtnöja sig
med blott värdigheten), funnos således vid Karl IX:s
död tillsammans 4 friherreskap i Sveriges rike. Gustaf
II Adolf utdelade sex nya, i det han gaf såsom
friherreskap åt Axel Oxenstierna (6 febr. 1614)
Kimito (i Åbo län; betydligt ökadt genom en ny donation
27 nov. 1627), åt Karl Karlsson Gyllenhjelm (27 juni
1615) Bergkvara (i Småland, med en mängd
strögods i Västergötland), åt Reinoud van Brederode
(12 juni 1616) Wesenberg (i Estland), åt Johan
Skytte (16 juni 1624) Duderhoff (i Ingermanland), åt
Jakob Vilhelmsson Spens (28 april 1628) Orreholmen
(i Västergötland) samt åt holländaren Abraham
Sixt (21 april 1630) Sixenburg (i Ingermanland);
Nynäs hade emellertid 1619 efter innehafvarens död
sammanslagits med Kimito och Bergkvara 1622 och 1624
öfvergått till allodialdonation. Drottning Kristinas
förmyndare utdelade inga friherreskap, men hon själf
bortskänkte dess flera, nämligen åt Gustaf Adolfs
naturlige son, Gustaf Gustafsson, (20 aug. 1646)
den honom förut donerade Vibyholms kungsgård med
underlydande hemman (i Södermanland), åt Lennart
Torstenson (5 febr. 1647) Virestad (i Småland),
åt Peder Eriksson Sparre (6 maj 1647) Kronoberg
(i Småland), åt Nils Bielke (30 aug. 1649) Korpo
(i Egentliga Finland), åt Seved Bååt (29 jan. 1650)
Härlunda (i Småland), åt Per Brahe (18 sept. 1650)
Kajana (i Österbotten och Savolaks), åt Otto von
Yxkull-Gyllenband (19 okt. 1650 och 23 dec. 1651)
Pyhäjärvi(i Keksholms län), åt Johan Adler Salvius
(12 mars 1651) Örneholm (i Keksholms län),
åt Herman Fleming (26 mars 1651) Libelits (i
Keksholms län), åt Erik Gyllenstierna (s. d.) Uleåborg
(i Österbotten), åt Axel Lillie (s. d.) Kides (i
Keksholms län), åt Arvid Wittenberg (s. d.)
Loimijoki (i Satakunta), åt Mattias Soop (8 april
s. å.) Limingo (i Österbotten), åt Gustaf Horn (30
april s. å.) det honom förut donerade Marienburg (i
Livland), åt Göran Paijkull (20 sept. s. å.) Vöråborg
(i Österbotten), åt Lars Kagg (16 okt. s. å.)
Tohmajärvi (i Keksholms län), åt Gustaf Pedersson
Banér (20 nov. s. å.) Gamla karleby (i Österbotten),
åt Erik Ryning (15 dec. s. å.) Sund (i Södermanland,
Närke, Värmland och Ångermanland), åt Karl Bonde (22
dec. s. å.) Laihea (i Österbotten; betydligt
tillökadt 20 maj 1652), åt Klas Bielkenstierna (20
april 1652) Pyhäjoki, åt Åke Axelsson Natt och Dag
(s. d.) Ijo, åt Schering Rosenhane (3 juni s. å.)
Ikalaborg, åt Berndt Taube (28 aug. s. å.)
Karlö - alla de fyra sistnämnda belägna i
Österbotten -, åt Knut Posse (28 febr. 1653)
Arnäs (i Ångermanland och Medelpad), åt Gustaf Adolf
Leijonhufvud (18 mars s. å.) Vinberg (i Halland),
åt Karl Gustaf Wrangel (6 april s. å.)
Lindeberg (i Halland), åt Lorens von der Linde (14 maj
s. å.) Lindeborg (i Medelpad), åt Pierre Bidal
(2 okt. s å.) Willenbruch (i Pommern)
och Harzefeld (i Bremen), åt Hans Wrangel
(8 okt. s. å.) det honom förut donerade Ludenhoff
(i Livland), åt Reinhold Liewe (15 nov. s. å.) Eksjö
stad och åtskilliga honom förut donerade hemman
i Småland,
åt Mårten Leijonsköld (10 mars 1654) hans donationer i
Älfkarleby socken (i Uppland) och i Dalsland
under friherreskapsrätt. - Utom ofvan uppräknade
utnämndes äfven en mängd andra adelsmän till friherrar
utan att erhålla friherreskap, men med rätt att i sin
friherretitel upptaga namnet å någon förut erhållen
donation. Dessa områden kunde till storleken jämföras
med många af friherreskapen och voro ej sällan nära
nog likställda i ekonomiska förmåner, hvarför de äfven
ofta nog ansågos såsom verkliga friherreskap. Så blef
år 1651 Lars Krus (20 mars) friherre till Gudhem (i
Västergötland); Knut Posse (26 mars) till Hedesunda
(i Gästrikland), sedermera (28 febr. 1653) till
Arnäs; R. Douglas (29 mars) till Skälby (i Småland);
H. Wachtmeister (8 april) till Björkö (i Viborgs län);
Jöns Kurck (12 april) till Lempälä (i Åbo län);
Jakob och Anders Lilliehöök (10 nov.) friherrar
till Nerpes (i Österbotten); 1653 Kasper och Karl
Henrik Wrede (18 aug.) till Elimä (i Finland); 1654
Erik Fleming 12 maj friherre till Lais (i Livland)
m. fl. Åtskilliga adelsmän fingo friherrlig värdighet
med expektansrätt till sina anförvanters friherreskap,
och många fingo endast titeln, med rätt att i densamma
upptaga namnet å något af sina egna allodiala gods. -
Den hastiga tillväxten i friherreskapens antal hade
föregåtts af en högst betydande förbättring af de
förmåner friherrarna dittills åtnjutit af dem. Genom
det s. k. privilegiet för adeln 7 dec. 1644,
som utvidgat dess uppbördsförmåner, likställdes
nämligen friherrarna, likasom grefvarna, i stort
sedt dämtinnan med den öfriga adeln och erhöllo
alltså rätt att utom ofvannämnda skattetitlar
uppbära äfven de s. k. "ovissa" räntorna och att
för sina friherreskapsbönder deltaga likasom det
öfriga frälset i "kontributioner" (bevillningar)
och utskrifningar endast till hälften mot krono-
och skattebönderna. De fleste friherrarna erhöllo
äfven friherreskapets kronotionde, och den ojämförligt
största delen af de från detsamma utgående skatterna
ingick således numera i deras uppbörd. De af Gustaf
Adolf och Kristina utfärdade privilegierna skilde
sig för öfrigt, för så vidt de berörde friherrarnas
familje- och länsförhållanden, endast i några
punkter från de af Johan III utfärdade privilegierna,
såsom t. ex. däruti att den friherrliga värdigheten,
men ej länet, gafs åt friherrens både manliga och
kvinnliga "lifs- och bröstarfvingar" och att de
flesta länens innehafvare erhöllo rätt att anlägga
städer på sina områden. I politiskt afseende åter
hade den nya samhällsklassen förvärfvat ett viktigt
privilegium, då genom Riddarhus-ordningen af 6 juni
1626 fastställdes, att grefvar och friherrar skulle
tillsammans bilda den första af de tre klasser,
i hvilka riddarhuset indelades, samt att ärendena
skulle afgöras genom omröstning icke per capita,
utan klassvis. Denna grefvarnas och friherrarnas
särställning på riddarhuset, det stora inflytande
de fleste af dem egde inom rikets förvaltning samt
den rikedom de erhöllo bl. a. genom de ärftliga
länen gåfvo dem en mycket betydande ställning i
samhället. Men denna deras makt var ofta oförenlig
med kronans och andra samhällsklassers intressen, och
särskildt ledo statens finanser samt förvaltningens
enhetlighet genom den onaturliga godsafsöndringen
under drottning Kristina. En reaktion inträdde därför
som bekant genom reduktionerna (se Reduktion), af
hvilka den 1655 beslutade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
