Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 8. Feiss - Fruktmögel / 1431-1432 (1908) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Frikonis, stad. Se Kyme - Frikonservativa - Friktion

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Frikonis, stad. Se Kyme.

Frikonservativa (ty. freikonservative), namn på
ett moderat-konservativt parti, som bildades i
preussiska landtdagen efter kriget 1866 och i den
nordtyska riksdagen 1867–70 motsvarades af Fria
konservativa föreningen. I preussiska landtdagen
bär partiet sitt gamla namn, medan det i tyska
riksdagen efter rikets grundläggning kallat sig Tyska
rikspartiet. Partiet bildades ursprungligen af de
medlemmar af landtdagens gamla tysk-konservativa
parti, som gillade Bismarcks nationella politik i
Tyskland, särskildt annekteringarna af småstater
och grundandet af Nordtyska förbundet, samt påyrkade
en försiktig inre reformpolitik. Partiet var länge
det egentliga regeringspartiet, och Bismarck tog
ur dess led flera af sina förnämsta medhjälpare
inom ministären, t. ex. Achenbach och Falk. Partiet
stödde Bismarck under den s. k. kulturkampen och vid
det 1879 påbörjade tullpolitiska systemskiftet, men
bekämpade jämte de nationalliberale – hvilka det
alltid sökt bringa i kontakt med de konservative
– 1892 års klerikala skollagsförslag. I tyska
riksdagen räknade det 1871 38 medlemmar, nådde sin
höjdpunkt vid 1878 års val med 56 mandat och har
sedan gått tillbaka i numerär, så att det vid 1907
års val fick blott 23 af sina kandidater valda.
V. S-g.

Friktion (af lat. fricare, rifva, gnida),
fys. 1. Yttre friktion, motståndet vid en fast
kropps rörelse utefter ytan af en annan fast
kropp, förorsakas dels af de båda beröringsytornas
ojämnheter, hvilka gripa in i hvarandra, dels af
adhesion mellan de två kropparna. Motståndet är olika,
allteftersom den ena kroppen glider eller rullar
utefter den andra. Glidnings- l.
släpningsfriktionen mätes af den kraft, som behöfver verka på en kropp,
för att denna skall glida på underlaget med jämn
hastighet. Friktionen är, såsom Coulomb (1781) funnit,
inom vissa gränser proportionell mot det tryck, som
eger rum mellan glidytorna vinkelrätt mot dessa, men
oberoende af ytornas storlek, såvida ej den ena bildar
en skarp kant eller spets, som skär in i den andra,
och af hastigheten. Innan glidningen börjat, kan dock
den s. k. hvilofriktionen blifva större
än friktionen under rörelsen, så att större kraft
erfordras till att sätta i gång en kropp än till att
sedan bibehålla den i jämn rörelse. Om normaltrycket
kallas N och friktionskraften F, så gäller relationen
F = fN, där f är den s. k. friktionskoefficienten,
hvars storlek beror på glidytornas beskaffenhet. För
undersökning af glidningsfriktionen begagnade sig
Coulomb af följande inrättning, kallad tribometer
(af grek. tribein, gnida, framsläpa, och metron,
mått). På en horisontell skifva ställes en låda med
botten af det ämne, hvars friktion mot skifvan skall
undersökas. Ett snöre är fastgjordt i lådan, går
parallellt med skifvan till en blocktrissa och uppbär
vid sin andra ända en viktskål. I lådan lägges en
lämplig tyngd, och viktskålen belastas med småningom
ökadt antal vikter, till dess lådan sätter sig i
rörelse. - Friktionskoefficienten kan bestämmas äfven
därigenom, att den till underlag begagnade kroppen
från vågrätt läge erhåller ett alltmera lutande,
tills den andra därpå liggande kroppen börjar glida
utför, hvarvid hvilofriktionskoefficienten är lika
med trigonometriska tangenten för underlagets lutning
mot horisontalplanet,
den s. k. friktionsvinkeln. Nedanstående tabell anger
friktionskoefficienten vid rörelse och hvila i några fall.

				Friktion
						rörelse	hvila
Ämnen			Ytornas beskaffenhet
Trä	mot	trä	torra			0,36	0,50
»	»	»	bestrukna	med	torr tvål	0,15	0,36
»	»	»	»	»	talg	0,07	0,19
»	»	»	fuktade	med	vatten	0,25	0,68
Trä	mot	metall	torra			0,42	0,60
»	»	»	fuktade	med	vatten	0,24	0,65
Metall	mot	metall	torra			0,18	0,18
»	»		bestrukna	med	svinfett	0,09	0,10
Läder	mot	trä	lädret något fettigt			0,30	0,47
»	»	gjutjärn				0,23	0,28
Hamplina	mot	trä	träytan skroflig				0,50
»	»	»	polerad			0,33
Sandsten	mot	stål	stenen	finkornig,	våt	0,34
»	»	smidesjärn				1,0
Stål	mot	is				0,014	0,027

Dessa tal äro att anse endast såsom
ungefärliga. Coulombs lagar för friktionen
gälla f. ö. endast inom ganska trånga gränser;
friktionskoefficienten f växer sålunda, när trycket
N ökas, och aftager vid stor hastighet. Friktionen
minskas dels därigenom, att glidytorna äro polerade,
dels därigenom, att de äro smorda med passande
ämnen, t. ex. olja, såpa, talg, fett uppblandadt med
grafit etc. Smörjmedlens verkan beror dels därpå,
att genom dem ojämnheterna i glidytorna fyllas, dels
i många fall därpå, att smörjvätskan bildar ett tunt
sammanhängande skikt mellan de båda fasta ytorna,
hvarigenom den vanliga friktionen hindras uppstå och
i stället den inre friktionen i smörjmedlet (se 2)
ensam spelar en roll. Det friktionsmotstånd, som
uppträder vid en axels kringvridande i ett lager,
kallas tappfriktion. - Friktionen har
betydelse vid hopsättning af föremål medelst spikar
eller skrufvar, vid arbetsöfverföring medelst remmar
och friktionshjul o. s. v.

När en rund kropp, t. ex. ett hjul, rullar fram på
ett fast underlag, uppträder ett vridande moment,
som söker hindra rullningen. Detta moment är
ett mått på rullningsfriktionen. I fall hjulets
rörelse vidmakthålles genom en kraft, som verkar på
hjulaxeln, kan rullningsfriktionen äfven, i likhet med
glidningsfriktionen, anges såsom en motverkande kraft
proportionell mot belastningen. Friktionskoefficienten
är i detta fall betydligt mindre än vid glidning
och uppgår på horisontell yta för järnvägståg till
0,004-0,005, för vanliga arbetsvagnar på en jämn
landsväg till 0,05, på god stenläggning till 0,02
och på en asfaltgata till 0,01. - Det arbete, som
uträttas, då en kropp förflyttas mot friktionskraften,
öfvergår i värme.

2. Inre friktion uppträder i en gas eller vätska i
rörelse och är orsaken till, att rörelsen småningom
afstannar af sig själf. Härvid öfvergår rörelseenergien
i värme. En ideal, d. v. s. friktionslös, vätska
skulle, om den en gång bragts i hvirflande rörelse
i ett kärl med fasta väggar, aldrig stanna. Vi
betrakta det fall, då vätskan strömmar fram öfver
ett horisontellt underlag af stor utsträckning;
det vätskeskikt, som gränsar omedelbart vid bottnen,
häftar fast vid denna (under förutsättning att vätskan
fuktar det ämne, hvaraf bottnen är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>