- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 8. Feiss - Fruktmögel /
1435-1436

(1908) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Friktionsrullar - Friktionsrör - Friktionsspärr, maskinb. Se Spärrhjul - Friktionständstickor. Se Tändstickor - Friktionsvinkel. Se Friktion - Frikula. Se Friskytt - Fri kyrka i fri stat - Frikyrkliga, Frireligiösa - Frikår - Frikännelse, jur. 1. Huvudförhandling

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Friktionsrullar, maskinb., rättare
antifriktionsrullar, metallrullar, som anbringas
mellan roterande kroppar i ändamål att omsätta
glidningsfriktionen i rullningsfriktion. Man
förser ofta axellager med dylika rullar för att
göra axeltapparna så lättrörliga som möjligt, de
s. k. rull-lagren (se Axellager). - Hvarje vagnshjul
eller hjul å andra fordon är ur nyss anförda
synpunkt att betrakta såsom ett antifriktionshjul
i jämförelse med t. ex. en slädes framdrifvande.
W. H.

Friktionsrör, sjöv., vid sjöartilleriet förr brukliga
antändningsrör, bestående af en med tändsats fylld
gåspenna, i hvilken satt en sågtandad mässingstråd
("rifvaren"),hvaruti fyrsträngen hakades. O.E.G.N.*

Friktionsspärr, maskinb. Se Spärrhjul.

Friktionständstickor. Se Tändstickor.

Friktionsvinkel. Se Friktion.

Frikula. Se Friskytt.

Fri kyrka i fri stat, it. Libera chiesa in libero
stato
, Cavours sista ord, riktade till den munk,
som gaf honom dödssakramentet (han afled 6 juni
1861). För Cavour betydde - enligt hvad en annan
italiensk statsman, Minghetti, förklarat - den fria
kyrkan i den fria staten samvetsfrihet för alla,
föreningsfrihet för bekännare af hvarje religion,
frihet att organisera sig i öfverensstämmelse med sin
tro och sin tradition och att uttala och söka sprida
sin öfvertygelse utan inblandning från regeringens
sida. Till detta sitt ideal kom Cavour under sin
sträfvan att finna en utväg till det nya konungariket
Italiens försoning med påfvestolen, hvari han såg ett
lifsintresse för den nya staten. Påfvedömet utsträckte
sina händer efter Rom och ansåg ett romerskt
påfvedöme vara det enda tänkbara, men italienarna
kunde ej tänka sig ett Italien utan Rom. Cavour å
sin sida ville göra Rom till den nationella statens
hufvudstad och samtidigt till säte för ett påfvedöme,
som, befriadt från världsliga regeringsplikter, så
mycket säkrare skulle kunna utöfva ledningen af den
katolska kristenheten. Den religiösa auktoriteten,
utöfvad utan hinder öfver katolska själar, skulle
till civilisationens framsteg samverka med den
politiska makten, hvilken skulle skaffa aktning åt
allas rätt, alltså åt friheten. På så sätt hoppades
Cavour, att man skulle undgå den despotism han
ansåg hota från den religiösa och politiska maktens
samlande i en hand, i regeringens, och påfvedömets
oberoende skulle just tryggas genom den andliga och
den världsliga maktens skiljande från hvarandra och
genom vidsträckt användning af frihetens grundsats vid
det borgerliga och det religiösa samfundets inbördes
relationer. Detta var hans mening med orden om,
att Italien uttalade den stora principen om kyrkans
skiljande från staten och om kyrkans frihet (fri
kyrka i fri stat). Ask.

Frikyrkliga, Frireligiösa, kallas medlemmarna
af de protestantiska religiösa samfund, hvilka
icke tillhöra statskyrkan. Såsom frikyrkliga i
vidsträckt bemärkelse, i motsats mot högkyrkliga,
räknas de medlemmar af svenska kyrkan, hvilka genom
att gilla lekmannaförkunnelse på vissa punkter träda
i opposition mot statskyrkans nuv. organisation. -
De frikyrkliga rörelserna togo fart på 1840-talet,
mest i Norrland, där de s. k. läsarna, på grund af sin
förkärlek för gamla psalmboken och gamla handboken,
skilde sig från kyrkan. På 1850-talet sprängdes till
en del den fullkomliga uniformitet i
lära och kult, som dittills varit rådande i Sverige,
men då icke längre kunde upprätthållas genom
föråldrade förordningar, såsom konventikelplakatet
(hvilket upphäfdes 1858). Samtidigt inträngde
från England metodism och baptism - senare också
andra sekter - och lyckades vinna anhängare på
olika håll, baptismen också bland de norrländske
läsarna. Genom dissenterlagen af 1873 ordnades
de kyrkliga förhållandena. Dock äro medlemmarna i
de separerade samfunden skyldiga att bidraga till
statskyrkoprästerskapets aflöning, hvilket delvis kan
förklaras af dettas säregna ställning i Sverige såsom
statstjänare i en mängd administrativa och ekonomiska
ärenden. Ändring i denna dissenternas ställning är
nu att vänta. - 1870-talet bevittnade ett kraftigt
uppsving af de frikyrkliga rörelserna genom lektor
P. P. Waldenströms uppträdande, som föranledde
bildandet af Svenska missionsförbundet. Icke
minst genom honom ha de frikyrkliga utöfvat
ett visst politiskt inflytande. Sociala frågor,
t. ex. nykterhetsfrågan, ha legat dem varmt om
hjärtat, likaså i hög grad hednamissionen. F. n. är
den frikyrkliga rörelsen icke i stigande, och öfver
hufvud taget har den icke på långt när nått den
omfattning, som statskyrkans ifrigaste förkämpar på
1850-talet befarade. Den ursprungliga bitterheten
mellan de frikyrkliga och statskyrkan, särskildt dess
prästerskap, har till stor del vikit undan. Redan
från början hade en del präster ställt sig sympatiska
till frihetssträvandena på det kyrkliga området. Som
en mellanlänk mellan de frikyrkliga och statskyrkan
kan räknas Evangeliska fosterlandsstiftelsen. I
rundt tal torde de frikyrkligas antal uppgå till
omkr. 200,000, hvaraf icke långt från hälften
kommer på Svenska missionsförbundet; därnäst komma
baptisterna, omkr. 40,000, metodisterna omkr. 17,000,
frälsningsarmen m. fl. E. M. R.

Frikår, krigsv., en mindre truppafdelning, som i
krig bildas af frivilliga. Frikårerna höra icke till
armén, men lämpa sina rörelser efter dennas företag
och söka att oroa fiendens rygg och förbindelser,
borttaga sändningar, förstöra upplag, understödja
folkresningar o. s. v. Därför äro hastiga rörelser,
öfverraskning, djärfhet, kännedom om trakten och
godt förstånd med befolkningen nödvändiga. Genom brist
på militärisk duglighet, lydnad och disciplin blifva
frikårerna ofta till mera skada än nytta. Lützows
frikår (1813) och Garibaldis friskaror (under
krigen för Italiens enhet) äro historiskt ryktbara.
C. O. N.

Frikännelse, jur. 1. Huvudförhandlingen inför
rätta i brottmål afslutas genom ett utslag (eller,
såsom dylikt utslag af Ehrenstråle uti "Inledning
till then svenska processum criminalem" benämnes,
ändteligdom), hvarigenom, i öfverensstämmelse med den
under rannsakningen åstadkomna bevisningen, antingen
den tilltalade förklaras skyldig till brottet samt
straff ådömes honom och, om skada genom brottet
skett, det ålägges honom att ersätta denna, eller
ock den tilltalade frikännes. Enligt den svenska
straffprocessen förekommer jämte rent frikännande
(absolutio a caussa) en annan form, som innebär
frikännelse endast i den förevarande rättegången
(absolutio ab instantia), eller såsom det heter i 17
kap. 32 § rättegångsb., "saken lemnas till framtiden,
då den kan uppenbar varda". Har detta skett, kan
målet när som helst utan vidare ånyo upptagas. Att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:45:31 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbh/0772.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free