- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 8. Feiss - Fruktmögel /
1459-1460

(1908) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Frisinnade klubben - Frisinnade landsföreningen - Frisiska ryttare, krigsv. Se Spanska ryttare - Frisiska språket

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1459

Frisinnade landsföreningen-Frisiska språket

1460

umgänge och arbete för frisinnade idéers
förverkligande". Styrelsen utgöres af 12
personer. Klubben, som har egen lokal i Arsenalsgatan
2 An. b., sammanträder till ord. sammankomst
den tredje torsdagen i månaderna oktober-april,
hvarvid i regel förekommer diskussion öfver någon på
dagordningen stående fråga af politisk eller kulturell
innebörd. Klubbens verksamhet har vid flera tillfällen
visat sig ha betydelse för vårt politiska lif. Antalet
medlemmar är f. n. (1908) något mer än 300.

Frisinnade landsföreningen, Sveriges frisinnade partis
landsorganisation, bildades, efter förarbeten af en på
det åttonde och sista allmänna svenska rösträttsmötet
i Linköping 1900 tillsatt kommitté, på sammanträde
i Stockholm 22-24 febr. 1902. Dess ändamål angifves
i stadgarna (efter 1907 års revision af dessa) vara
"att till samfälldt arbete och uppträdande samla
alla de reformvänner, som ej tillhöra någon annan
allmän politisk landsorganisation; att verka för val
af riksdagsmän, hvilka ansluta sig till det program,
som till de allmänna valen hvart tredje år uppställes
af föreningen; samt att öfver hufvud främja en
sund samhällsutveckling i demokratisk riktning inom
stat och kommun". - I första rummet arftagare af de
under 1890-talets förra hälft lifaktiga, men sedan
småningom aftynande rösträttsföreningarnas uppgift,
har Frisinnade landsföreningen under sina första fem
verksamhetsår nästan uteslutande koncentrerat sitt
arbete på rösträttsfrågans lösning, till en början i
enlighet med Liberala samlingspartiets förslag om det
s. k. kommunalstrecket, men fr. o. m. 1902 års val
på den allmänna rösträttens grund med majoritetsval
och enmansvalkretsar. Det proportionella valsättets
införande har af föreningen motarbetats. Föreningen
har vid 1902 och 1905 års val med framgång arbetat
för val af frisinnade riksdagsmän, särskildt sådana,
som anslutit sig till Liberala samlingspartiet. Dess
verksamhet har företrädesvis bestått i utsändandet
af talare och skrifter, anordnandet af opinions-
och valmöten o. d., hvarjämte särskildt de
senare åren arbete nedlagts på de frisinnade
valmännens organiserande i lokala föreningar och
s. k. länskommittéer. I fråga om offentliga tal af
framstående politiska personer, regeringsmedlemmar och
riksdagsledare, kan Frisinnade landsföreningen sägas
ha brutit mark i Sverige. Sedan dess tillkomst har
af föreningen utsändts ett 60-tal smärre politiska
skrifter och uttalanden, såsom valprogram, val-
och andra agitationsskrifter m. m., i en sammanlagd
upplaga af omkr. 700,000 ex. Bland programuttalanden
märkas särskildt föreningens allmänna program 1902,
dess rösträttsmanifest i mars 1902, dess valprogram
1902 och 1905 samt dess utförliga, å landsmötet 2-4
nov. . 1907 reviderade allmänna program. Föreningen
utgifver äfven en politisk broschyrserie: "Skrifter,
utgifna af Frisinnade landsföreninsren" (8 n:r
1906-07) och från 1906 ett medlemsblad, "Politiskt
kvartalsblad", med 4 nummer årligen.

Frisinnade landsföreningen räknade vid slutet af 1907
omkr. 1,500 direkt anslutna medlemmar och ett 70-tal
anslutna lokalafdelningar med samman-tagdt omkr. 9.000
medlemmar, hvarjämte funnos 15 länskommittéer med
uppgift att organisera de frisinnade valmännen inom
resp. län. Genom beslut

vid sammanträdet 2-4 nov. 1907 har landsföreningens
organisation undergått en rätt väsentlig förändring,
hvilken i hufvudsak går ut på hållandet af
årliga länsmöten, vid hvilka landsföreningens
direkta medlemmar samt valda ombud för de anslutna
lokalföreningarna inom länet äro röstberättigade
och hvilka länsmöten utse ombud (inalles för
landet 230) till det fr. o. m. 1908 likaledes
årliga landsmötet, som väljer förtroenderåd för
föreningen och till riksdagsvalen hvart tredje år
utfärdar valprogram. Förtroenderådet, som förut
bestått af 20 ord. medlemmar och 10 suppleanter,
består fr. o. m. våren 1908 af 30 ord. medlemmar
med lika många suppleanter, minst l ledamot och l
suppleant från hvarje län. Förtroenderådet utser
inom eller utom sig ett verkställande utskott af 9
personer, däribland rådets ordf. och ombudsmannen
som själfskrifna medlemmar, samt väljer en aflönad
ombudsman (sekreterare och kassaförvaltare) för de
löpande ärendenas handläggning. Förtroenderådets
ordf. från föreningens bildande har varit
direktören E. Beckman och dess sekreterare
A. Grundel, hvilken fr. o. m. 1903 äfven varit
föreningens kassaförvaltare. Bland ledande män inom
föreningen från dess början må särskildt nämnas
v. Häradshöfdingen K. Staaff och filos, doktor
D. Bergström. Gl.

Frisiska ryttare, krigsv. Se Spanska ryttare.

Frisiska språket hör till den lågtyska
språkgrenen och är närmast besläktadt med angelsaxiska
språket (se Engelska språket). Handskriftliga
littoraturminnesmärken af frisiskan finnas först
från 1200- och 1300-talet (lagar); frisiska namn och
glosor finnas dock från vida äldre tider (t. ex. i
"Lex frisionum", från början af 800-talet). Fornfrisiska
kallar man vanligen språket intill början
af 1500-talet; sedan vidtager nyfrisiskan. Det
frisiska språket har från sitt ursprungliga område
på kusten och öarna mellan Maas och Ems tidigt
utbredt sig längre såväl åt v. som åt ö. Enligt den
karolingiska Lex frisionum sträckte sig västliga
Frisland då (omkr. 800) ända till Sincfal l. Zwin,
ö. om Brügge i Flandern, det östliga till Weser, och
traditionen härom fortlefde ännu på 1200-talet. Inom
Nederländerna synes emellertid frisiskan snart
ha fått vika för de frankiska munarterna; dess
västligaste område var under medeltiden norra delen
af nuv. prov. Noord-Holland, som ännu bär namnet
Westfriesland. Omkr. 1300 talades fornfrisiska
utmed Nordsjöns kuster, från trakten strax n. om
Alkmaar ända in i norra Slesvig, dock med afbrott vid
södra stranden af Zuiderzee, kring Wesers och Elbes
mynningar samt från Elbe till Eider. Förnfrisiskan
sönderföll i tre hufvudmunarter: 1) västfrisiska,
från Alkmaar till Groningen (Lauwerzee; språket
mellan Zuiderzee och Groningen kallas dock stundom
medelfrisiska); 2) östfrisiska, från
Groningen t. o. m. de då befintliga öarna i Wesers
mynning samt på en liten landsträcka (Wursten)
ö. om denna; 3) nordfrisiska, i Slesvig
(nordfrisiska handskrifter från medeltiden finnas dock
ej). Genom en under många århundraden fortgående
inverkan af grannspråken, nederländska, plattyska
och danska, har frisiskan alltmer undanträngts, så
att den numera kvarlefver i blott smärre trakter af
det gamla språkområdet. Af nyfrisiskan finnas fem nu
lefvande hufvudmunarter:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:42:49 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbh/0784.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free