Print (PDF) - On this page / på denna sida - Frisinnade klubben - Frisinnade landsföreningen - Frisiska ryttare, krigsv. Se Spanska ryttare - Frisiska språket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1459 Frisinnade landsföreningen-Frisiska språket 1460 umgänge och arbete för frisinnade idéers förverkligande". Styrelsen utgöres af 12 personer. Klubben, som har egen lokal i Arsenalsgatan 2 An. b., sammanträder till ord. sammankomst den tredje torsdagen i månaderna oktober-april, hvarvid i regel förekommer diskussion öfver någon på dagordningen stående fråga af politisk eller kulturell innebörd. Klubbens verksamhet har vid flera tillfällen visat sig ha betydelse för vårt politiska lif. Antalet medlemmar är f. n. (1908) något mer än 300. Frisinnade landsföreningen, Sveriges frisinnade partis landsorganisation, bildades, efter förarbeten af en på det åttonde och sista allmänna svenska rösträttsmötet i Linköping 1900 tillsatt kommitté, på sammanträde i Stockholm 22-24 febr. 1902. Dess ändamål angifves i stadgarna (efter 1907 års revision af dessa) vara "att till samfälldt arbete och uppträdande samla alla de reformvänner, som ej tillhöra någon annan allmän politisk landsorganisation; att verka för val af riksdagsmän, hvilka ansluta sig till det program, som till de allmänna valen hvart tredje år uppställes af föreningen; samt att öfver hufvud främja en sund samhällsutveckling i demokratisk riktning inom stat och kommun". - I första rummet arftagare af de under 1890-talets förra hälft lifaktiga, men sedan småningom aftynande rösträttsföreningarnas uppgift, har Frisinnade landsföreningen under sina första fem verksamhetsår nästan uteslutande koncentrerat sitt arbete på rösträttsfrågans lösning, till en början i enlighet med Liberala samlingspartiets förslag om det s. k. kommunalstrecket, men fr. o. m. 1902 års val på den allmänna rösträttens grund med majoritetsval och enmansvalkretsar. Det proportionella valsättets införande har af föreningen motarbetats. Föreningen har vid 1902 och 1905 års val med framgång arbetat för val af frisinnade riksdagsmän, särskildt sådana, som anslutit sig till Liberala samlingspartiet. Dess verksamhet har företrädesvis bestått i utsändandet af talare och skrifter, anordnandet af opinions- och valmöten o. d., hvarjämte särskildt de senare åren arbete nedlagts på de frisinnade valmännens organiserande i lokala föreningar och s. k. länskommittéer. I fråga om offentliga tal af framstående politiska personer, regeringsmedlemmar och riksdagsledare, kan Frisinnade landsföreningen sägas ha brutit mark i Sverige. Sedan dess tillkomst har af föreningen utsändts ett 60-tal smärre politiska skrifter och uttalanden, såsom valprogram, val- och andra agitationsskrifter m. m., i en sammanlagd upplaga af omkr. 700,000 ex. Bland programuttalanden märkas särskildt föreningens allmänna program 1902, dess rösträttsmanifest i mars 1902, dess valprogram 1902 och 1905 samt dess utförliga, å landsmötet 2-4 nov. . 1907 reviderade allmänna program. Föreningen utgifver äfven en politisk broschyrserie: "Skrifter, utgifna af Frisinnade landsföreninsren" (8 n:r 1906-07) och från 1906 ett medlemsblad, "Politiskt kvartalsblad", med 4 nummer årligen. Frisinnade landsföreningen räknade vid slutet af 1907 omkr. 1,500 direkt anslutna medlemmar och ett 70-tal anslutna lokalafdelningar med samman-tagdt omkr. 9.000 medlemmar, hvarjämte funnos 15 länskommittéer med uppgift att organisera de frisinnade valmännen inom resp. län. Genom beslut vid sammanträdet 2-4 nov. 1907 har landsföreningens organisation undergått en rätt väsentlig förändring, hvilken i hufvudsak går ut på hållandet af årliga länsmöten, vid hvilka landsföreningens direkta medlemmar samt valda ombud för de anslutna lokalföreningarna inom länet äro röstberättigade och hvilka länsmöten utse ombud (inalles för landet 230) till det fr. o. m. 1908 likaledes årliga landsmötet, som väljer förtroenderåd för föreningen och till riksdagsvalen hvart tredje år utfärdar valprogram. Förtroenderådet, som förut bestått af 20 ord. medlemmar och 10 suppleanter, består fr. o. m. våren 1908 af 30 ord. medlemmar med lika många suppleanter, minst l ledamot och l suppleant från hvarje län. Förtroenderådet utser inom eller utom sig ett verkställande utskott af 9 personer, däribland rådets ordf. och ombudsmannen som själfskrifna medlemmar, samt väljer en aflönad ombudsman (sekreterare och kassaförvaltare) för de löpande ärendenas handläggning. Förtroenderådets ordf. från föreningens bildande har varit direktören E. Beckman och dess sekreterare A. Grundel, hvilken fr. o. m. 1903 äfven varit föreningens kassaförvaltare. Bland ledande män inom föreningen från dess början må särskildt nämnas v. Häradshöfdingen K. Staaff och filos, doktor D. Bergström. Gl. Frisiska ryttare, krigsv. Se Spanska ryttare. Frisiska språket hör tilT den l å g t y s k a språkgrenen och är närmast besläktadt med angelsaxiska språket (se Engelska språket). Handskrift-liga littoraturminnesmärken af frisiskan finnas först från 1200- och 1300-talet (lagar); frisiska namn och glosor finnas dock från vida äldre tider (t. ex. i "Lex frisionum", från början af 800-talet). Fornfri-s i s k a kallar man vanligen språket intill början ai 1500-talet; sedan vidtager nyfrisiskan. Det frisiska språket har från sitt ursprungliga område på kusten och öarna mellan Maas och Ems tidigt utbredt sig längre såväl åt v. som åt ö. Enligt den karolingiska Lex frisionum sträckte sig västliga Fris-land då (omkr. 800) ända till Sincfal 1. Zwin, ö. om BrQgge i Flandern, det östliga till Weser, och traditionen härom fortlefde ännu på 1200-talet. Inom Nederländerna synes emellertid frisiskan snart ha fått vika för de frankiska munarterna; dess västligaste område var under medeltiden norra delen af nuv. prov. Noord-Holland, som ännu bär namnet West-friesland. Omkr. 1300 talades fornfrisiska utmed Nordsjöns kuster, från trakten strax n. om Alk-maar ända in i norra Slesvig, dock med afbrott vid södra stranden af Zuiderzee, kring Wesers och Elbes mynningar samt från Elbe till Eider. Förn-frisiskan sönderföll i tre hufvudmunarter: 1) väst-frisiska, från Alkmaar till Groningen (Lau-werzee; språket mellan Zuiderzee och Groningen kallas dock stundom m e d e l f r i s i s k a); 2) östfrisiska, från Groningen t. o. m, de då befintliga öarna i Wesers mynning samt på en liten landsträcka (Wursten) ö. om denna; 3) n or d fri-'' s i s k a, i Slesvig (nordfrisiska handskrifter från medeltiden finnas dock ej). Genom en under många år: hundraden fortgående inverkan af grannspråken, nederländska, plattyska och danska, har frisiskan alltmer undanträngts, så att den numera kvarlefver i blott smärre trakter af det gamla språkområdet. Af nyfrisiskan finnas fem nu lefvande hufvudmunarter:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
