Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Främmande trosbekännare ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Härvid må särskildt märkas: 1) att den,
som ej tillhör kristen lära eller den därmed
likställda mosaiska trosbekännelsen, icke kan
innehafva statens ämbete eller tjänst; 2) att
däremot bekännare af annan kristen lära än den
rena evangeliska äfvensom den, som tillhör den
mosaiska tron, kan erhålla ordinarie statstjänst,
med undantag af statsrådsämbete samt prästerligt
ämbete eller annan tjänst, hvarmed är förenadt
åliggande att meddela undervisning i kristendom
eller teologisk vetenskap; dock att icke
någon, som ej tillhör den rena evangeliska
läran, må såsom domare eller innehafvare af
annan tjänst deltaga i handläggning eller
afgörande af fråga, som angår religionsvård,
religionsundervisning eller befordringar inom
svenska kyrkan. Utlänning, som, med stöd af
regeringsformens medgifvande, af konungen
kallas till lärarbefattning vid universitet,
eller lärar- eller annan beställning vid andra
inrättningar för vetenskap, slöjd eller skön
konst, äfvensom till läkarbefattning, skall
dock alltid bekänna den rena evangeliska läran
(R. F. § 28); 3) att främmande trosbekännare
åtnjuta politisk rösträtt och valbarhet, hvaremot
de icke ha rätt att deltaga i kyrkostämmas
öfverläggningar och beslut och icke heller
kunna väljas till ledamöter i kyrko- eller
skolråd. – Angående främmande trosbekännares
religionsutöfning – med undantag af de mosaiskes,
om hvilken nedan skall talas – äro bestämmelser
meddelade genom k. förordn. 31 okt. 1873. Äfven
där göres skillnad mellan bekännare af annan
kristen lära och af okristen. Endast åt de förre
är medgifvet att bilda särskild församling med
rätt till offentlig religionsöfning. För vinnande
af sådan rätt ha de att därom hos K. M:t, med
uppgift om trosbekännelse och församlingsordning,
göra ansökning. En församling, som erhållit
dylik rätt, skall anställa lämplig person
till föreståndare, hvilken skall ha tillsyn,
att församlingens offentliga gudstjänst
öfverensstämmer med dess uppgifna trosbekännelse
och församlingsordning samt att allmän lag ej
öfverträdes. I öfrigt åligger honom att föra de
anteckningar angående församlingsmedlemmarna,
om hvilka K. M:t förordnar. Rätt till egen
kyrkobokföring tillkommer enligt K. M:ts
förordnande de romersk-katolska församlingarna i
Stockholm, Göteborg, Malmö och Gäfle, och skall
därvid k. förordn. ang. kyrkoböckers förande 6
aug. 1894 lända till efterrättelse. Eljest skola
främmande trosbekännare för anteckning öfver sina
borgerliga förhållanden upptagas i kyrkoböckerna
för vederbörande statskyrkoförsamling. (Angående
mosaiska trosbekännare se nedan.) – Främmande
trosbekännares församlingar, inrättningar
och stiftelser få icke utan K. M:ts tillstånd
förvärfva och besitta fast egendom i riket. Munk-
eller nunneorden eller kloster får ej i riket
inrättas; ej heller må skolor eller andra
uppfostringsanstalter, i hvilka undervisning i
religion meddelas, af främmande trosbekännare
inrättas eller upplåtas för barn under 15 år,
tillhörande svenska kyrkan, utan att K. M:t för
särskildt fall det tillåter. – Medlem af svenska
kyrkan skall, för att kunna ur den utträda, ha
fyllt 18 år. Han skall först gifva kyrkoherden i
den församling han tillhör underrättelse om sin
afsikt samt uppgift om det trossamfund, hvartill
han vill öfvergå. Framhärdar han i sin afsikt,
har han att, minst två månader efter första
tillkännagivandet, personligen hos
kyrkoherden anmäla sitt utträde. Om föräldrar
öfvergå till främmande trosbekännelse, får
angående barnen, då båda föräldrarna lefva
och öfvergå, fadern och i andra fall den
öfverlefvande eller, om de lefva åtskilda,
den, som har barnet i sin vård, bestämma,
i hvilken lära det skall uppfostras; dock
att den, som fyllt 15 år eller blifvit inom
svenska kyrkan konfirmerad, ej må anses därifrån
skild, innan han själf, efter uppnådda 18 år,
därom gör vederbörlig anmälan. – Äktenskap,
som af främmande trosbekännare ingås, skall
afslutas genom vigsel, om båda tillhöra samma
främmande trossamfund med sådant prästerskap,
som eger att vigsel med laga verkan förrätta;
det kan afslutas, efter kontrahenternas val,
genom vigsel eller inför borgerlig myndighet,
om någon af dem tillhör trossamfund med sådant
prästerskap, som nyss är nämndt, eller endera
tillhör svenska kyrkan; men äktenskapet skall
ingås för borgerlig myndighet i det fall, att
ingendera tillhör svenska kyrkan eller sådant
trossamfund, som nyss är nämndt. Rätt att
med laga verkan förrätta vigsel tillkommer
prästerskapet i följande församlingar:
metodist-episkopala, engelsk-episkopala,
romersk-katolska, fransk-reformerta och
nya kyrkans (svedenborgarnas). Ändring i
dessa bestämmelser är dock ifrågasatt i en
k. proposition till 1908 års riksdag. – Barn af
äkta makar, som vid barnets födelse äro medlemmar
af samma främmande trossamfund, må i dess lära
uppfostras. Äro föräldrarna vid barnets födelse
medlemmar af skilda främmande trossamfund,
eger fadern bestämma, i hvilketdera samfundets
lära barnet skall uppfostras. Tillhör den ena
sådant trossamfund och den andra svenska kyrkan,
då skall barnet i den evangelisk-lutherska läran
uppfostras. Dock är aftal, som af makar träffats
rörande barnets uppfostran i den evangeliska
läran eller främmande troslära, som en af
makarna bekänner, bindande, om det blifvit före
äktenskapets ingående skriftligen upprättadt
och uppvisadt för vigselförrättaren eller den
myndighet, inför hvilken äktenskapet afslutats. –
I afseende på folkundervisningen skola främmande
trosbekännare och deras barn vara underkastade
därom gällande stadgar och anses tillhöra det
skoldistrikt, inom hvilket de äro boende. Barn,
som icke skall uppfostras i evangelisk-lutherska
läran, må fritagas från undervisning däri,
såframt det genom målsmans försorg erhåller annan
tillbörlig religionsundervisning. – Beträffande
främmande trosbekännares skattskyldighet till
statskyrkan, hvilken i hufvudsak är densamma som
öfriga svenska medborgares, har upprepade gånger
vid riksdagarna lindring föreslagits. För frågans
utredning tillsattes af K. M:t 19 okt. 1906 en
kommitté, bestående af biskopen H. W. Tottie
(ordf.), kammarrådet K. Rydin och ledamoten
af riksdagens Andra kammare J. Byström. I sitt
29 aug. 1907 afgifna und. utlåtande förordade
kommittén full befrielse för dissenters från
utgörandet af personliga afgifter till svenska
kyrkans prästerskap samt viss lindring – i
regel nedsättning till hälften – vid utgörande
af sådana afgifter till statskyrkliga ändamål,
som utgå för inkomst af kapital eller arbete. –
Af främmande kristna trosbekännare finnas i
vårt land romersk-katolska, engelsk-episkopala,
reformerta, metodister, nya kyrkans bekännare
(svedenborgare), katolsk-apostoliska
(irvingianer), samtliga med rätt till offentlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
