Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fulginium ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
91
Fulginium-Fullblodshäst
92
hvarest han grundlade ett kloster i Cagliari. 523
fick han af konung Hilderik tillstånd att
återvända till sitt biskopsdöine. F. skref
en mängd afhandlingar mot arianerna och
semipelagianerna. En fullständig upplaga af hans
skrifter utgaf s af L. Mangeant i Paris 1684
och är omtryckt i Mignes "Cursus patrologiæ"
(bd 60). - 2. F. F e r-r an dus, den förres
lärjunge, blef förvisad jämte denne från Afrika,
följde honom till Sardinien och återkom med
honom till Afrika 523. Han blef sedan diakon i
Kartago och dog där efter 547. F. är författare
till den etiska skriften De septem regulis
inno-centiæ. Hans samlade arbeten utgåfvos 1649
af P. F. Chifflet (aitryckt hos Migne, bd 67).
(HJ- H-t.)
Fulgi’nium. Se Föl i gno.
Fu’lgpra, zool. Se L y k t s t r i t a r.
Fulgõridæ, zool. Se Lyktstritar.
Fulgurit (af lat. fu’lgor, blixt), meteor. Se
Bl i x t r or.
Fulham [fu’lam], förvaltningsområde
(metropoli-tan borough) i engelska
grefsk. London, 5 km. s. v. om Hyde park,
vid Thames. 137,289 inv. (1901). Det har en
mängd sommarbostäder, bl. a. ett palats,
som åtminstone sedan 13 :e årh. varit
Londonbiskopens sommarresidens. I stadens
kyrka och på dess kyrkogård ligga de
fleste af Londons biskopar be-grafna.
(J. F. N.)
Fulhet, estet, j motsatsen till skönhet eller i
vidsträcktare mening: det estetiskt misshagande
i motsats till det, som estetiskt behagar
(jfr Estetik). Då det sköna betecknar ’något
positivt lifsbefordrande eller lifsbejakande,
innebär det fula något negerande, lifshämmande,
något förkrympt, abnormt, förstorat e. d. Enligt
K. A. Ehrensvärds definition utmärker det stygga
"en förstörelse i naturen", som ger föreställning
om, att "varelser få slut". Fulheten har många
underarter och stadier (jfr K. Kosen-krantz,
"Aesthetik des hässlichen", 1853, som är
grundläggande för senare arbeten). Det fula
motarbetar eller förkväfver icke öfverallt det
sköna; tvärtom bidrager det ofta till en högre
estetisk verkan, särskildt i karakteriserande
riktning, och gör, genom en mängd nya
associationer, intrycket mera lefvande, rikt
och fullt. Konsten, som har att behandla lifvet
i hela dess mångfald, måste också upptaga det
fula och göra det estetiskt användbart. Stundom
är det fula endast folien, mot hvilken det sköna
framträder; men det kan också vara faktor i eller
betingelse för detta eller genomgångspunkt för
dess utveckling. Så t. ex. kan en disharmoni
upplösa sig i en potentierad harmoni, och en
brist på symmetri eller regelmässighet kan
uppenbara en skönhet af högre ordning, något
karakteristiskt värdefullt, och ge en mera
liffull föreställning af det individuella. Det
vidriga eller det, som väcker fysiskt eller
moraliskt äckel, får dock icke i en framställning
dominera; sådant plägar vara utmärkande för det
dekadenta i litteratur och konst. - Det är i det
estetiskt verkningsfulla af högre ordning och
särskildt på handlingsframställningens områden,
det rörande, det humoristiskt komiska och det
tragiska, som fulheten i större omfattning kan
finna användning. Bland de "bildande" konsterna
upptages det fula lättast af måleriet och bland
de "talande" eller tidsförnimmelsens konster af
poesien, i all synnerhet af dramat och romanen.
* E. Wrgl.
Fuli, ett slags snus. Se A r g y r o - K a s
t r o.
Fülica, zool. Se Sothönssläktet.
Fulie’nses, lat. Se F e u i 11 a n t s.
Fuligno [foli’njå], stad i Italien. Se F o l
i g n o.
Fuli’gnum. Se F o l i g n o.
Fuligo, bot., släkte bland slemsvamparna. De
stora gula plasmodierna af F. varia (Aethalium
septicum) kallas t r o 11 s m ö r och anträffas
på garfvarbark samt på mossa och trädstubbar
i sko-
garna.
G. L-m.
Fuligo sple’ndens, farm. med. Se Glanssot.
Fuligula, zool. Se A n d f å g l a r,
sp. 959-960.
Fuligu’lidæ, zool. Se Andfåglar, sp. 959.
Fölium, lat. Se F e u i 11 a n t s.
Fulke-Greville. Se Greville, Ful k e.
Fulla (Folia), nord. myt., var enligt Snorres
Edda den femte asagudinnan; hon är en mö med
upplöst hår och guldband om hufvudet, bär Friggs
askar, håller uppsikt öfver hennes skodon och
vet tillika med henne hemliga ting. Frigg kallas
F:s drottning. Nanna sände från underjorden en
guldring till F. Namnet ställer henne vid sidan
af romarnas A b u n-d ant i a (se d. o.). -
I den tyska Merseburgs-dikten säges F. vara en
syster till Fri e:s:. Th. w-*
Fullan. Se Ful be.
Fulla segel!, sjöv. Se Fullt.
Fullblod. Ordet tillhör egentligen hästafveln
(se Fullblodshäst), men användes äfven, då
det gäller andra husdjursslag. Då man vid
korsning generation efter generation använder
endast handjur af ren ras, anses afkomman
vid 5:e generationen tillhöra handjurets ras
och betraktas då som fullblod. Detta kan
dock mången gång vara ett svårt misstag,
ty man bör ej anse afkomman som fullblod,
förrän den blifvit ’konstant, hvilket i vissa
fall kan ske redan efter 2:a generationen,
men i andra fall aldrig inträffa.
. H. F.
Fullblodshäst (eng. thoroughbred) 1. Engelsk
fullblodshäst kallas hvarje häst, som bevisligen
i rätt nedstigande linje och utan att i sin
stamtafla uppvisa någon tillblandning af annat
blod,
Engelsk fullblodshingst.
härstammar från någon af de i Englands Stud-book
upptagna hästarna. Till förebyggande af missbruk
och bedrägerier är stadgadt, att fullblodshäst,
som utföres från England, måste vara försedd med
ett af Stud-books redaktörer utfärdadt intyg
om hästens egenskap af fullblod m. m. - Såsom
orientaliskt fullblod erkännas endast sådana
arabiska, berbiska, turkiska och persiska hästar,
hvilkas oblandade härkomst kan styrkas medelst
intyg från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
