Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fulginium ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till 1648, då det såldes till Ivar
Krabbe. På 1760-talet köptes F. af
ofverstelöjtnanten F. Trolle, hvilken gjorde
F. jämte Näs (som då fick namnet Trollenäs)
till fideikommiss inom Trollesläkten. F. n.
(1908) innehafves godset af hofjägmästaren
friherre N. Trolle.
Fulltravers, fortif. Se Tvärvall.
Fullösa. socken i Skaraborgs
län, Kinne härad, l.908 har. 970 inv.
(1906). Annex till Forshem, Skara
stift, Kinna kontrakt.
Fulmarus, zool. Se Stormfågelsläktet.
Fulminera (fr. fulminer, lat. fulminare, af fu’lmen,
blixt), blixtra, ljunga, dundra, utslunga
vredesåskor. - Fulminant, ljungande.
Fulslag, Panaritium, med., en inflammation i
fingrarna (mera sällan i tårna), förbunden
med häftig smärta, svullnad, rodnad och
abscessbildning. I de lindrigare fallen
äro endast huden och den omedelbart därunder
liggande bindväfven angripna, i de svårare fallen
angripas senskidorna samt t. o. m. benen. I
dessa fall kunna delar af senan hemfalla till
gangren och afskiljas, hvarvid fingrarna för
alltid blifva mer eller mindre orörliga. Har
sjukdomen spridt sig till benhinnan och benen,
eller ursprungligen börjat där, bortdö icke
endast benstycken, utan äfven hela falanger,
och yanställ-ningen blir då så mycket
värre. Ifrån fingret kunna inflammationen
och varbildningen sprida sig till handen, ja
uppåt armen, hvarjämte icke blott stark feber,
utan äfven blodförgiftning med dennas kända
utgång kan tillstöta. Orsakerna äro ofta sår,
som till utseendet äro mycket obetydliga,
men i hvilka skadliga ämnen (bakterier)
inkommit. Behandlingen består hufvudsakligast
i tidiga och tillräckliga incisioner;
de förr så omtyckta uppmjukande medlen,
särskildt grötomslag, äro nu bortlagda. Inom
ingen del af kirurgien drifver för öfrigt
charlataneriet ett mera otygladt spel än vid
fulslagens behandling, ofta till patienternas
obotliga skada. Rsr.*
Fulton [fu’lten], Robert,
amerikansk ingenjör, f. 1765 i Little-Britain
(Pennsylvania), d. 1815, var först porträttmålare
i Philadelphia, hvarifrån han 1786 begaf sig
till England för att studera målarkonsten under
ledning af sin landsman West. Efter någon tid
började han egna sig åt ingenjörvetenskapen,
i synnerhet åt studiet af ångmaskiner, gjorde
åtskilliga uppfinningar i kanalbyggnadsväsendet
och uttänkte 1793 sin första plan att framdrifva
båtar med ånga. Efter 1797 fortsatte F. i Paris
sina studier och experiment; han uppgjorde
bl. a. förslag till en undervattensbåt, beväpnad
med sprängkulor, som han benämnde "torpedos",
och erbjöd detsamma åt såväl franska som engelska
regeringen. Hans uppfinningar rönte emellertid
ej någon uppmuntran i Gamla världen. Till och
med den ångbåt, som han byggde och som 1803 med
mycken framgång gjorde sin proftur på Seine,
Täckte föga uppseende bland parisarna. F., som
ingått bolag med amerikanska sändebudet
i Paris, Livingston, flyttade 1806 till
New York, där han 1807 byggde den första
ångare, som kom till praktisk användning
och gaf någon afkastning. Denna ångbåt,
"Clermont", 42,67 m. lång, hade en maskin om 20
hästkrafter. Ångbåtsfarten i New York, på hvilken
F. först fick uteslutande privilegium, spred sig
inom kort till de stora amerikanska floderna
och påskyndade i hög grad kolonisationen och
utvecklingen af de kringliggande staterna. Sitt
sista verk, en stor ångfregatt (förande 30
kanoner) af en egendomlig konstruktion, fick
F. ej se fullbordadt. Utom snille och energi egde
F. många andra utmärkta egenskaper, framför allt
tålamod. Hans privilegium att i staten New York
idka ångbåtsfart skaffade honom många processer,
hvilka alldeles utarmade honom. Kongressen
utbetalade till hans efterlefvande barn 76,300
dollars. - F. är hjälten i en mycket läst roman
af E. Hauch (1853). O. E. G. N.*
Fuludalen, kronopark i Särna socken, Transtrands
revir, af Kopparbergs län, gränsar i ö. mot
Fuluälfven och Särna sockens besparingsskog
samt i v. mot riksgränsen. Blocken I-IX
omfatta en areal af 48,770 har, från
hvilka beräknas enligt skogsindelningsplan
en årlig afkastning af 20,064 träd.
G. Sch.
Fulufjäll, bergsträckning i Särna socken af
nordligaste Dalarna på gränsen mot Norge,
har delvis en höjd af mer än 1,000 m. och
ger upphof till Dalälfvens västliga och
Trysilsälfvens (Klarälfvens) östliga källfloder.
Wbg.
Fulup. Se Felup.
Fuluälfven. Se Dalälfven, sp. 1202.
Fulvia. Se Fulvius.
Fulvius, plebejisk släkt i Rom, bland hvars
medlemmar märkas 1. Q. F. Flaccus, romersk
fältherre, som bl. a. återtog (211 f. Kr.) Capua
och hårdt straffade det för affallet. -
2. M. F. Flaccus, anhängare af Graccherna, omkom
jämte Cajus Gracchus 121 f. Kr. - 3. Fulvia,
i sitt tredje gifte förmäld med triumviren
M. Antonius, en kvinna af manlig kraft, stolt
och härsklysten. Hon spelade en rätt viktig
politisk roll. Så t. ex. anstiftade hon det
s. k. perusinska kriget (41 f. Kr.)
emellan L. Antonius, som var
hennes svåger, och Octavianus. Efter Ciceros mord
(43 f. Kr.) skall hon med en nål genomborrat
tungan på denne Antonius’ hätske fiende. Efter
slaget vid Actium (31 f. Kr.) afled hon under
flykten, i staden Sikyon. R.Tdh.
Fumago, bot. Se Honungsdagg och
Sotdagg.
Fumaria Tourn., Jordrök, bot.,
växtsläkte hörande till fam. Papaveraceæ,
afd. Fumanotdeæ. Blomfodret är två bla-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
