- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 9. Fruktodling - Gossensass /
101-102

(1908) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Funck-Brentano ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

101

Funck-Brentano-Fundamentalbas

102

utnämndes han till direktör för Ljusnedals
kopparverk, 1702 till bergmästare i Södermanlands
m. fl. län och 1776 till geschworner vid Sala
silfververk. 1741 gjorde F. en studieresa till
Norge och 1748 -53 till England och kontinenten
samt meddelade öfver sina resor åtskilliga
berättelser, hvaraf några äro införda i Vet. akad
:s Handlingar. 1742 blef F. medlem af denna
akademi. - F. utgaf Observationer om dagsljuset
i Salbergs silfvergrufva (1741), Undersökning
om Åtvidabergs kopparverk (1763), Beskrifning
öfver tjärn- och kolugnars inrättande (1748 och
1772), Några anmärkningar om bergshushållningen
(i "Bergsjournalen’J 1787-88).

5. F r e d r i k J a k o b F., den föregåendes
son, friherre, patriot, f. 5 juli 1778, d. 29
aug. 1864 på Almstad nära Söderköping, var
1807-17 lagman i Tio häraders lagsaga. Han var
verksam för folkundervisning, inrättade 1S22 i
Tåby den första sparbanken på landet och 1852 det
första privata folklånbiblioteket, grundlade 14
sockenbibliotek, åtskilliga hushållsföreningar
o. s. v. samt gaf skänker till läroverk och
kyrkor. Han skref ekonomiska uppsatser i
"Läsning för folket" m. m.

6. Fredrik Alexander F., den föregåendes
brorson, friherre, riksdagsman, f.
20 dec. 1816 på Bolltorp, i Skinberga socken,
Östergötlands län, d. där 28 maj 1874, blef
1831 student i Uppsala, studerade från
1834 någon tid vid landtbruksinstitutet
i Möglin och var 1837 -48 underlöjtnant
vid Andra lifgrenadjärrege-mentet. Han egnade
sig därefter åt landtbruk och hedrades
med en mängd kommunala uppdrag; bl. a.
var han led. af Göta kanalbolags direktion
och 1863-74 af landstinget, inom hvilket
han i flera år fungerade som ordf. Såsom
medlem af ridderskapet och adeln bevistade
F. tre ståndsriksdagar, hvarunder han tidtals
var ledamot af banko- och statsutskotten samt
ordförande i det förstnämnda. 1801 och
1859 valdes han till statsrevisor. Efter
representationsförändringen valdes han till
led. af Första kammaren, som 1867-74 insatte
honom i statsutskottet, och han var hela tiden
ordf. i dess riksgäldsafdelning. 1873-74 var
han tillika kammarens vice talman. Ehuru ingen
särskildt framstående talare, hade F., tack
vare sin själfstän-diga karaktär, i ovanlig
grad förstått vinna denna kammares öra för
hvad han hade på hjärtat. I motståndet mot
1873 års kompromiss mellan värnpliktens
utsträckning och grundskatternas
afskrifning spelade han en framträdande roll.
F. var led. af Landtbruksakad. sedan 1872.
(V. M.)

Funck-Brentano. 1. ThéophileF., fransk
filosof och sociolog, f. 1830 i Luxemburg,
d. 1906 i Montfermeil nära Paris, var sedan 1873
professor i folkrätt vid Ëcole libre des sciences
politiques i Paris. Bland hans många arbeten
märkas La civilisation et ses lois (1876),
L’homme et sa destinée (1895) och La science
sociale. Morale politique (1897). - ’2. Frantz
F., den föregåendes son, historiker, f.

1862 i Munsbach (Luxemburg), öfverflyttade
jämte sin fader 1871 till Frankrike och blef
1885 bibliotekarie vid arsenalbiblioteket
i Paris. Han har utgifvit ett stort antal
skarpsinniga historiska arbeten, bland
hvilka förtjäna framhållas Philippe le Bel
en Flandre (1897), Légendes et archives de la
Bastille (med bl. a. en glänsande studie öfver
"järnmaskens" gåta, 1898; "Bastiljen i sägnen
och verkligheten", 1900), Le drame des poisons
(1899), La prise de la Bastille, 1789, la juillet
(s. å.), L’affaire des colliers (1901), Le Temple
(1902) och Les lettres de cachet d Paris (1904).
V. S-g.

Funcke [fo’nke], Otto Julius, tysk präst och
författare, f. 9 mars 1836 i Wülfrath nära
Düsseldorf, blef präst 1860 och var 1868-1904
anställd vid Friedenskirche i Bremen. Genom sitt
omfattande skriftställarskap - predikningar,
betraktelser, resebilder m. m. -, hvars alster
utgått i en mängd upplagor och öfversatts till
flera språk, äfven svenska, är han vida känd och
högt uppskattad för sin förmåga att populärt
framställa och på människo-lifvets skiftande
företeelser tillämpa kristendomens religiösa och
etiska sanningar. Vidsträckt människokännedom
och beläsenhet samt humoristisk åder sätta sin
prägel på F :s författarskap, äfven om det ej kan
intagas från en viss bredd och mångordighet. Till
sin kyrkliga ståndpunkt allianssinnad,
lägger F. mindre vikt vid konfessionella
skiljepunkter; det kristliga lifvet är för honom
hufvud-sakcn. F., som 1904 besökte Sverige, holl
då här en serie föredrag på olika platser och
har i senare utgifna "Eesebilder från Sverige"
(2:a uppl. 1906) skildrat sin färd. Till svenska
ha af A. Strandell och G. Lundström öfversatts
de ojämförligt flesta af hans skrifter (af
hvilka några i original utgått i 10-15 uppl.),
bl. a. "Guds skola eller kristliga lifsbilder
i ljuset af Jonas bok" (2:a uppl. 1886),
"Vill du blifva helbregda?" (1887), "Inför
Gud" (1890), "Dagliga andaktsstunder" (4:e
uppl. 1892), "Såsom hjorten ropar" (1899) och
"Guds fotspår på min lefnadsväg" (1898-1900).
J. T. B.

Fundame’nt (lat. fundamefntum, af ju’ndus,
botten), grundval, grund; grundsten; fotstycke;
boktr., å tryckpressar den plana yta, på hvilken
stilformen lägges för tryckning. - Fundamental,
som har afseende på grunden, grundläggande, som
utgör grundval 1. ligger till grund för något
(t. ex. det under 1700-talet mycket använda
ordet fundamental-1 a g, grundlag). - Fundatiõn
(lat. fundätio), grundläggning; stiftelse,
stiftclseurkund (da,, fundats].

Fundamentälafstånd (se F u n d a m e n t),
fys., afståndet mellan de två punkter på
en termometerskala, som läggas till grund
för gradindelningen, således i vanliga fall
afståndet mellan vattnets kok-och fryspunkt.
K. L.*

Fundamentälbas (se Fundament), mus., ett
ackords verkliga, ej blott skenbara grundton. I
sextackordet egc t. ex. är e visserligen
basstämma,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:42:52 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbi/0067.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free