Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Funck-Brentano ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
105
Fu-niu-schan-Funktionsteori
106
Fu-niu-SChan, bergskedja i Kina, till byggnad
och riktning en fortsättning af Tsingling-schan
och Kwen-luen, mellan 112° och 114° ö. lgd
i prov. Honan. Dess höjd är 2,000-3,000 m.,
men bredden endast 40 km. F. Ur brantast på
norra sidan; i sin östra del sänker sig kedjan
terrassformigt ned till kinesiska slätten.
J- F. X.
Funk [fonk], Franz X a v e r von, tysk katolsk
teolog, f. 1840 i Abts-Gmünd, Württemberg,
d. 1907 i Tübingen, studerade dels i Tübingen,
dels (nationalekonomi) i Paris och blef
1870 c. o. samt 1875 ord. professor vid
katolsk-teologiska fakulteten vid Tübingens
universitet. 1890 erhöll han personlig
adelsvärdighet. Bland F:s skrifter märkas -
utom ön mängd uppsatser i "Theol. quartalschrift"
och Görres-sällskapets "Historisches jahrbuch" -
bl. a. Geschichte des kirchlichen zinsverbotes
(1876), Lehr-buch der kirchengeschichte (1886,
4:e uppl. 1902), Die apostolischen konstitutionen
(1891) och Kirchen-geschichtliche abhandlungen
und untersuchungen (2 bd, 1897-99). F. utgaf
därjämte "Opera patrum apostolicorum" (2 bd,
1878-81; 2:a uppl. 1901).
Fu’nkia, bot. Se Hosta.
Funktion (fr. fonction; se
Fungera). 1. Tjänstgöring, förrättning;
ämbetsåliggande, offentligt värf. - 2. Fysiol.,
en kroppsdels, ett organs förrättning med hänsyn
till dess naturliga bestämmelse. - 3. Psyk.,
lifsyttring. Psykisk funktion 1. själsfunktion
kallas hvarje moment i själs-lifvet, när detta
betraktas såsom en organisk verksamhet. Man
förstår därmed antingen hela den konkreta
psykiska verksamheten, sådan denna framträder i
ett visst ögonblick eller under en viss bestämd
tid, eller ock de kvalitativt enkla element,
som antagas tillsammans bilda själslifvet och
hvilka endast i abstraktionen kunna skiljas
från hvarandra. I sistnämnda bemärkelse
ha olika psykologer på olika sätt indelat
själsfunktionerna. Boström indelade dem, liksom
själsförmögenheterna, i teoretiska, praktiska
och estetiska, hvarvid indelningsgrunden var
verksamhetens ändamål: teoretiska funktioner,
som åsyfta medvetenhet i förnimmandet; praktiska,
som åsyfta frihet och makt i viljandet eller
handlandet; i estetiska, som åsyfta harmoni i
verksamheten själf. En ofta använd indelning
är den i förnimmelser, föreställningar, begrepp
(dessa tre stundom i svensk litteratur med ett
gemensamt namn kallade förnimmelser, i tysk
vorstellungen), känslor och Tiljeyttringar. -
4. Mat. En storhet, y, som är på sådant sätt
beroende af en annan, föränderlig storhet,
x, att mot hvarje på ett gifvet sätt bestämdt
:r-värde svarar ett eller flera bestämda värden
på y, är en funktion af x, hvarvid x kallas den
oberoende och y den beroende variabeln. Såsom
funktionstecken användas bokstäfverna F, /, ep,
ip m. fl. Ofvannämnda beroende tecknas sålunda:
y = f(x). En storhet kan vara funktion af flera
variabler, x, y,z..., hvilket då tecknas y=f(x,
y,z..). Ur likheten y = f(x) följer, att man
också kan betrakta x som funktion af y, x -
q>(y). Funktionerna / och qp sägas då vara
hvarandras invers a funktioner. Alltefter som
mot hvarje värde å den oberoende variabeln
svarar ett eller flera värden å funktionen,
är denna e n- eller f l e r t y d i g. Oni en
funktion återtager samma värden, så ofta den
oberoende variabeln ökas eller minskas med en
viss konstant, så är den periodisk. En funktion
är framställd i finit form, om
dess algebraiska uttryck består af ett ändligt
antal termer, men i infinit, om termernas antal
är oändligt. En funktion, hvars värde ändrar sig
kontinuerligt, på samma gång som den oberoende
variabeln, sägea vara kontinuerlig. Funktionerna
delas vidare i algebraiska och transcendenta;
de förras värden äro bestämda genom ett ändligt
antal af endast algebraiska operationer,
addition, subtraktion, multiplikation,
division. En algebraisk funktion är hel, om
densamma utgör en summa af termer utaf formen
cnx , där med x förstås den oberoende variabeln,
med cn en af densamma oberoende konstant och
med n ett positivt helt tal, och rationell, om
den utgör kvoten af två hela funktioner. Bland
de transcendenta funktionerna äro de enklaste
och tidigast kända exponentialfunktio-
n e n (y = eK) och dennas inversa funktion,
den l o g a-r i t m i s k a, samt vidare
de trigonometriska funktionerna och dessas
inversa funktioner. En del funktioner betecknas
regelbundet med sina egna tecken, t. ex. de
trigonometriska sinus (sin), cosinus (cos)
o. s. v., t h e t a-funktionen (O), g a m
m a-funktionen (F) m. fl. - Enligt ofvan
gifna definition å funktion kan en storhet
vara funktion af en viss variabel, oaktadt
man icke känner det aritmetiska uttrycket
för denna funktion. Så är t. ex. bekant, att
den mättade vattenångans tension vid en och
samma temperatur alltid är densamma, och att
den ändrar sig med temperaturen; och ehuru maa
icke känner något aritmetiskt uttryck, medelst
hvilket den mot en viss temperatur svarande
ten-sionen kan beräknas, är denna dock en
funktion af temperaturen. I detta och dylika fall
hjälper man sig med tabeller, som uppställts på
empirisk väg, eller med aritmetiska uttryck eller
grafiska framställningar, som approximativt
angifva de olika funktionsvärdena. -
5. Språkv. Med grammatisk funktion menas
den psykologiska kategori, som i ett visst
språkligt sammanhang representeras af ett
morfem. Jfr Funktionslära och Kategori.
3. S-e. 4. K. L. (M. L.) 5. B-n B.
Funktionera (fr. fonctionner, jfr Fungera
och Funktion), utföra sin funktion 1. afsedda
förrättning; vara i gång, arbeta. - Funktionär
(fr. fonctionnaire), ämbetsman, tjänsteman;
tjänst-förrättare.
Funktionslära, språkv., är den ena af den
deskriptiva betydelselärans två hufvuddelar;
den andra är k a t e g o r i l ä r a n (se
d. o.). Funktionsläran redogör för, hvilka
betydelsekategorier representeras af ett språks
olika former. B-n
B.
Funktionstecken. Se Matematiskatecken.
Funktionsteori (se Funktion) är teorien för
funktioner och deras egenskaper. Den sönderfaller
i förnämligast två stora grupper, dels den
allmänna funktionsteorien, hvilken behandlar
i vidsträcktaste mening funktioner af reella
variabler (det förnämsta moderna arbetet häröfver
är af Ulisse Dini, i tysk öfv. "Grundlagen fur
eine theorie der funktionen einer veränderlichen
reellen grösse", 1892), dels teorien för de
analytiska funktionerna. Man kan utan öfverdrift
säga, att hela den moderna matematiken liksom
mekanik och matematisk fysik samt matematikens
andra {»afdelningar har sin rätta källa samt
behärskas af teorien för de analytiska funJc-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
