Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 9. Fruktodling - Gossensass / 113-114 (1908) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Furnera ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

icke furstliga prelater), men "herrarna"
röstade samfälldt i kurier, som egde endast
en röst hvar, under det att enligt regeln
hvarje furste hade minst en röst. Under det
gamla Tyska rikets sista tid funnos däri 40
världsliga och 32 andliga furstar. De senare
försvunne genom omstörtningarna i sammanhang med
rikets upplösning (1806). I det nuv. Tyska riket
användes ordet furste dels som allmän benämning
på regenterna i dess monarkiska delstater,
dels som speciell titel: 1) på dem af dessa
regenter, som ej föra hertigtitel eller ännu
högre titel (sådana regerande furstar finnas
nu i Tyska riket endast i Reuss, Schwarzburg,
Lippe och Waldeck); 2) på medlemmar af gamla
riksfurstliga ätter, som i sammanhang med det
gamla Tyska rikets upplösning mediatiserades,
d. v. s. ställdes i undersåtsförhållande till
tyska stater, ehuru med bibehållande af vissa
ännu fortbestående företrädesrättigheter,
t. ex. jämbördighet med Europas regenthus,
och 3) på personer, som af tyska regenter
förlänats med furstlig titel, t. ex. Bismarck
(se härom samt om furstetiteln i Sverige och
Finland Adelstitlar). Om tyska furstepredikaten
durchlaucht och erlaucht se d. o. Jfr också Prins.

^{S. B.}

Furstedag (ty. fürstentag) kallades i det
gamla Tyska riket en församling af riksfurstar,
såväl andliga som världsliga, af hvilken frågor
rörande fursteståndets intressen behandlades.

(^{S. B.})

Fursteförbundet (ty. fürstenbund), ett förbund
mellan tyska riksfurstar, hvilket Fredrik II af
Preussen stiftade 1785 för att motarbeta kejsar
Josef II:s plan att i utbyte mot österrikiska
Nederländerna (Belgien) införlifva Bajern med de
österrikiska arfländerna. Den dåv. kurfursten
i Bajern, Karl Teodor, som saknade legitima
arfvingar, gick in på Josefs planer, hvilkas
genomförande skulle ha beröfvat den eventuelle
arfvingen, hertig Karl af Pfalz-Zweibrücken, hans
rätt och gifvit Österrike en hotande öfvermakt i
Tyskland. 23 juli 1785 afslöts förbundet mellan
Preussen, Sachsen och Hannover; sedermera slöto
sig till detsamma hertigarna af Braunschweig,
Mecklenburg, Sachsen-Weimar, Sachsen-Gotha och
Pfalz-Zweibrücken, markgrefvarna af Ansbach och
Baden, fursten af Anhalt-Dessau och kurfursten af
Mainz. Josef II måste afstå från sin plan. Därmed
hade förbundet förlorat sin betydelse, och de
försök, som hertig Karl August af Sachsen-Weimar
senare gjorde att utbilda det till en tysk union
under Preussens ledning, rönte ingen uppmuntran
från preussisk sida. Jfr
Ranke, "Die deutschen mächte und der fürstenbund" (2:a uppl., 2 bd, 1876), och
Bailleu, "Der ursprung des deutschen fürstenbunds" (i "Hist. zeitschrift", bd 41, 1879).

(^{V. S–g.})

Furstehatt. Se Krona.

Furst-primas (ty. fürst-primas), titel, hvilken
vid Tyska rikets upplösning 1806 tilldelades
ärkekansleren Dalberg (se d. o. 2).

Fursund. Se Fur.

Furtwangen [fo’rt-], stad i badensiska
kretsen Villingen, i Schwarzwald, 872 m. ö. h.,
vid Donaus källflod Breg. 5,007 inv. (1900).
F. intager första platsen i Schwarzwald i fråga
om tillverkningen af finare ur.

(^{J. F. N.})

Furtwängler [fo’rt-], Adolph, klassisk arkeolog,
f. 1853 i Freiburg im Br., d. 1907 i Aten,

lärjunge af samtidens främste arkeolog, H. von
Brunn i München, deltog som tysk stipendiat
1878–79 i utgräfningarna i Olympia, blef 1880
direktorialassistent vid Berlin-museerna, 1884
e. o. professor vid Berlins universitet samt

1894 professor vid universitetet i München och
direktör för därvarande glyptotek. F. utgaf
en konsthistorisk studie,
Der dornauszieher und der knabe mit der gans (1876),
samt såsom frukter af sin grekiska studiefärd
Die bronzen von Olympia (i "Abhandlungen der königl. akademie der wissenschaften zu Berlin", 1879),
(tills. med G. Loeschcke) Mykenische thongefässe (1879) och
Mykenische vasen (1886).
Bland hans öfriga större skrifter må nämnas
Die sammlung Sabouroff, kunstdenkmäler aus Griechenland (2 bd. 1883–87),
Beschreibung der vasensammlung im antiquarium der königl. museen zu Berlin (2 bd, 1885),
Die bronzen (1890; utgörande bd 4 af "Olympia, ergebnisse der ausgrabungen"),
Meisterwerke der griechischen plastik (1893) och
Die antiken gemmen. Geschichte der steinschneidekunst im klassischen altertum (3 bd, 1900).
Tills. med målaren K. Reichhold började
F. 1900 utgifvandet af det stora arbetet
Griechische vasenmalerei,
och 1906 utkom i 2 kvartband
Ägina. Das heiligtum der Aphaia,
innehållande resultaten af hans 1901 anställda
gräfningar vid det förr s. k. Athenatemplet på Egina.
För öfrigt nedlade F. frukterna af sin rastlösa
forskning i flera Berliner Winckelmannsprogram samt
i Münchenakademiens "Abhandlungen und sitzungsberichte",
hvarjämte han författade synnerligen värdefulla
artiklar i Roschers mytologiska lexikon. Trots
personlig hätskhet i sin polemik samt en viss böjelse
för vetenskaplig konstruktion, var F. en af sin
samtids allra främsta klassiska arkeologer och i
fråga om behärskande af den antika konstens olika
områden helt säkert den främste.

^{S. W–e.}

Furubacken, kronopark inom Slättbygds revir,
belägen i Vinköls och till en mindre del Marums socken,
Skånings härad, Skaraborgs län. Arealen omkr. 519 har.

^{G. Sch.}

Furuby, socken i Kronobergs län, Konga
härad. 14,569 har. 984 inv. (1906). Annex till
Hofmantorp, Växjö stift, Konga kontrakt.

Furuhielm, Harald Viktor Vilhelm, finsk statsman,
f. 12 april 1810 i Tenala socken, d. 1 jan. 1872
i Helsingfors, blef 1825 student i Åbo, 1830 filos.
doktor i Uppsala, 1832 auskultant i Åbo hofrätt,
1837 kopist i senatens justitiedepartement, 1839
assessor i Viborgs hofrätt. 1851 hofrättsråd i
Åbo hofrätt, 1854 t. f. prokurator i senaten och
1855 ledamot af senatens ekonomiedepartement och
t. f. chef för ecklesiastikexpeditionen. 1857–68
var han chef för denna expedition. 1868 utnämndes
han till president i Viborgs hofrätt, men återinträdde
dock 1869 ånyo i senaten såsom ledamot af dess
justitiedepartement (högsta domstolen). Såsom
chef för senatens ecklesiastik-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>