Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Furnera ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
icke furstliga prelater), men "herrarna"
röstade samfälldt i kurier, som egde endast
en röst hvar, under det att enligt regeln
hvarje furste hade minst en röst. Under det
gamla Tyska rikets sista tid funnos däri 40
världsliga och 32 andliga furstar. De senare
försvunne genom omstörtningarna i sammanhang med
rikets upplösning (1806). I det nuv. Tyska riket
användes ordet furste dels som allmän benämning
på regenterna i dess monarkiska delstater,
dels som speciell titel: 1) på dem af dessa
regenter, som ej föra hertigtitel eller ännu
högre titel (sådana regerande furstar finnas
nu i Tyska riket endast i Reuss, Schwarzburg,
Lippe och Waldeck); 2) på medlemmar af gamla
riksfurstliga ätter, som i sammanhang med det
gamla Tyska rikets upplösning mediatiserades,
d. v. s. ställdes i undersåtsförhållande till
tyska stater, ehuru med bibehållande af vissa
ännu fortbestående företrädesrättigheter,
t. ex. jämbördighet med Europas regenthus,
och 3) på personer, som af tyska regenter
förlänats med furstlig titel, t. ex. Bismarck
(se härom samt om furstetiteln i Sverige och
Finland Adelstitlar). Om tyska furstepredikaten
durchlaucht och erlaucht se d. o. Jfr också Prins.
S. B.
Furstedag (ty. fürstentag) kallades i det
gamla Tyska riket en församling af riksfurstar,
såväl andliga som världsliga, af hvilken frågor
rörande fursteståndets intressen behandlades.
(S. B.)
Fursteförbundet (ty. fürstenbund), ett förbund
mellan tyska riksfurstar, hvilket Fredrik II af
Preussen stiftade 1785 för att motarbeta kejsar
Josef II:s plan att i utbyte mot österrikiska
Nederländerna (Belgien) införlifva Bajern med de
österrikiska arfländerna. Den dåv. kurfursten
i Bajern, Karl Teodor, som saknade legitima
arfvingar, gick in på Josefs planer, hvilkas
genomförande skulle ha beröfvat den eventuelle
arfvingen, hertig Karl af Pfalz-Zweibrücken, hans
rätt och gifvit Österrike en hotande öfvermakt i
Tyskland. 23 juli 1785 afslöts förbundet mellan
Preussen, Sachsen och Hannover; sedermera slöto
sig till detsamma hertigarna af Braunschweig,
Mecklenburg, Sachsen-Weimar, Sachsen-Gotha och
Pfalz-Zweibrücken, markgrefvarna af Ansbach och
Baden, fursten af Anhalt-Dessau och kurfursten af
Mainz. Josef II måste afstå från sin plan. Därmed
hade förbundet förlorat sin betydelse, och de
försök, som hertig Karl August af Sachsen-Weimar
senare gjorde att utbilda det till en tysk union
under Preussens ledning, rönte ingen uppmuntran
från preussisk sida. Jfr
Ranke, "Die deutschen mächte und der fürstenbund" (2:a uppl., 2 bd, 1876), och
Bailleu, "Der ursprung des deutschen fürstenbunds" (i "Hist. zeitschrift", bd 41, 1879).
(V. S–g.)
Furstehatt. Se Krona.
Furst-primas (ty. fürst-primas), titel, hvilken
vid Tyska rikets upplösning 1806 tilldelades
ärkekansleren Dalberg (se d. o. 2).
Fursund. Se Fur.
Furtwangen [fo’rt-], stad i badensiska
kretsen Villingen, i Schwarzwald, 872 m. ö. h.,
vid Donaus källflod Breg. 5,007 inv. (1900).
F. intager första platsen i Schwarzwald i fråga
om tillverkningen af finare ur.
(J. F. N.)
Furtwängler [fo’rt-], Adolph, klassisk arkeolog,
f. 1853 i Freiburg im Br., d. 1907 i Aten,
lärjunge af samtidens främste arkeolog, H. von
Brunn i München, deltog som tysk stipendiat
1878–79 i utgräfningarna i Olympia, blef 1880
direktorialassistent vid Berlin-museerna, 1884
e. o. professor vid Berlins universitet samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>