Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 9. Fruktodling - Gossensass / 119-120 (1908) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Furnera ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

denna benämning ett slags roddfartyg, i storlek
något mindre än galären. I 15:e årh. hade fusten
bildat en särskild fartygstyp, stående mellan
galären eller galeoten och brigantinen, och i
storlek varierande från 12 till 26 roddarbänkar
(en roddare på hvarje bänk). I början af 16:e
årh. infördes anordningen med 2–3 roddare på
hvarje bänk. Fustens längd kunde uppgå ända
till omkr. 30 m.; förhållandet mellan längd
och bredd var ung. som 7 till 1. Den förde
två master med segel. – 2. Se Nitning.
O. E. G. N.*

Fust [fost] l. Faust, Johann, tysk
boktryckare, f. vid slutet af 14:e årh. i Mainz,
d. 1466 i Paris, var först guldsmed. 1450
ingick han en öfverenskommelse med Gutenberg
om gemensam utöfning af boktryckarkonsten,
hvarvid F. försträckte de nödiga penningmedlen
för tryckning af första bibelupplagan (den
"42-radiga bibeln"). Men redan 1455 trängde han
ut Gutenberg ur företaget, för att fortsätta
det tillsammans med sin måg, Schöffer. Se
vidare Boktryckarkonst, sp. 966–967, och
Schöffer, P. – F. har ofta oriktigt förväxlats
med den ryktbare svartkonstnären doktor Johann
Faust.
(R. G.)

Albanes. (Till art. Fustanella.)

Fustanella (af turk. fustan, ett
tyg med varp af bomull och inslag af linnetråd),
ett kjortelliknande, veckrikt klädesplagg af
hvit glättad väfnad, hvilket utgör en del af
nygrekernas och albanesernas (se fig.) manliga
nationaldräkter och räcker från midjan ned
mot knäna.

Fustel de Coulanges [fystä’l de kola’j], Nu
m a D e n i s, fransk vetenskapsman, f. 18
mars 1830 i Paris. d. 12 sept. 1889 i Massy,
dep. Seine-et-Oise, blef 1859 vikarierande
professor vid Lycée Saint-Louis i Paris och
utnämndes 1861 till professor i historia i
Strassburg. Efter krigsutbrottet 1870 återvände
han till Paris, där han blef lärare vid Ëcole
normale supérieure. 1875 blef han led. af
Institutet och utnämndes 1878 till innehafvare
af en nyinrättad professur i medeltidens
historia vid Sorbonne. Jämte åtskilliga smärre
afhandlingar rörande forngrekisk och äldre
fransk historia skref F. de utmärkta arbetena La
cité antique (1864: 17:e uppl. 1900; "Staten i
forntiden", 1872) och Histoire des institutions
politiques de l’ancienne Frajice (6 bd, 1875-92),
hvilka blifvit prisbelönta
af Franska akad. Det senare har delvis utgifvits
i en reviderad uppl. af F:s lärjunge C. Jullian,
hvilken äfven samlat och redigerat åtskilliga
af F:s i tidskrifter o. s. v. spridda smärre
arbeten, Nou-velles recherches sur quelques
problémes d’histoire (1891) och Questions
historiques (1893). Själf hade F. utgifvit en
essaysamling, Recherches sur quelques problémes
d’histoire (1885). F:s arbeten ha mycket stor
betydelse för studiet af den merovingiska och
karolingiska tidens inre historia, där han
uppsökte och på ett originellt sätt behandlade
de allra svåraste problem, ej sällan med en
viss böjelse för konstruktion, som framkallade
af honom med mycken ömtålighet upptagen kritik
från andra forskare (t. ex. tyskarna Maurer,
Waitz och Lam-precht). Särskildt gällde dessa
strider frågan om den privata eganderätten hos de
gamle germanerna samt afvägandet af germanska och
romerska rättstankars inflytelse i de stater,
som uppstodo på romar-väldets ruiner. Jfr
Guiraud, "Fustel de Coulanges" (1896).
(V.S-g.)

Fuster [fystä’r], Charles, fransk-schweizisk
skald, f. 1866 i Yverdon, sedan 1888 bosatt
i Paris, debuterade 1884 med diktsamlingen
L’åmc pensivc, som följts af Louise (1893),
Le livré d’amour (1898), La vie (1902) m. fl.,
alla utmärkta af formfulländning och en känslig,
fin lyrisk stämning.

Fusti [fo’sti], it., "stjälkar", hand., orenande
inblandningar i en vara (såsom – bland kryddor –
damm, stjälkar o. s. v.), för hvilka vid köps
afslutande prisafdrag göres; själfva detta
afdrag.

Fustian [fa’stiən], engelsk benämning på
vanligtvis tjocka, starka bomullsväfnader,
dels ruggade och öfverskurna, såsom barchent,
mollskinn o. d. till manskläder afsedda
tyger, dels sammetsartadt uppskurna (jfr
Appretera, sp. 1253), såsom velvet,
kingscord m. fl. hos oss under den gemensamma
benämningen bomullssammet gående väfnader.
G. A. W.

Fustie, barn af en hvit och en mustie (dotter
af en hvit och en mulattska).

Fustik, namn på flera sorter färgträ. – Ung
fustik. Se Fisett-trä. – Gammal fustik. Se
Chlorophora.

Fustin. Se Fisett-trä.

Fusulina, paleont., ett foraminifersläkte,
som står nära nummuliterna, men vanligen är
af spolformig skapnad. Fusulina uppnår en
jämförelsevis betydlig storlek (1 cm. och
därutöfver ända till 5 cm.) och förekommer
hufvudsakligen i stenkolssystemets
"bergkalk". I Ryssland, på Spetsbergen,
i Kina, Japan och Nord-Amerika uppträder
det i så stor mängd, att denna formation
benämnts Fusulinakalk. Jfr Chios, sp. 209.
B. L-n.*

fut., språkv., förkortning för futurum.

Futa Djallon, urspr. ett fulbe-rike i
Senegambien, Väst-Afrika. Det omfattar Gambias,
Senegals och Rio Grandes källområde och består
af pittoreska, skogbevuxna och väl vattnade
berglandskap. Det blef 1881 fransk skyddsstat
och 1896 definitivt franskt område, tillhörigt
kolonien Franska Guinea, mellan 12° 30’ och 10°
30’ n. br. Omkr. 110,000 kvkm. Invånarna, hvilkas
antal uppskattas till omkr. 700.000, tillhöra
hufvudsakligen fulbestammen, äro fanatiska
muhammedaner, idka jordbruk och boskapsskötsel,
förfärdiga grofva ylle- och bomullstyger och
företaga stora handelsresor till Timbuktu och
Katsena. Fulbe

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>