Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Futa Toro ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
129
Fyllom-Fünfkirchen
130
släkten med de mest skilda förvantskaper,
t. ex. hos asparaginéen Ruscus, euforbiacéen
Phyllanthus, papilionacéerna Carmichælia
och Bossiæa, taxacéen Phyllocladus m. fl.
G. A.*
Fyllom (af grek. f y’Hon, blad), bot.,
bladbildning.
Fyllomani, bot. Se Förgröning.
Fyllotaxi (af grek. iy’llon, blad, och ta’xis,
anordning), bot., bladställningslära.
Fylogenes (af grek. fylon, släkt, och ge’nein,
uppkomma), F y l o g e n i, F y l o g ö-n i. Se
D e s c e n-densteori, sp. 200, och Embryologi.
Fylogeni. Se Fylogenes.
Fylogoni. Se Fylogenes.
Fyn, näst Själland den största och viktigaste
af de danska öarna, ligger mellan Själland,
från hvilken ö den skiljes genom Stora Belt,
och den jylländska halfön, hvarifrån den är
skild genom Lilla Belt, medan den i n. sköljes
af Kattegatt och i s. af Östersjön. 2,990
kvkm. 249,000 inv. (1906). Största delen af
ön hör till rullstenslerans formation, men
i s. v. framträder rullstenssanden i en rad
backar (på skämt kallade "de fynska Alperna"),
hvilkas högsta punkt, Fröbjerg Bavnehöi, når en
höjd af 131 m. Äfven i de norra och nordöstra
delarna ligga några isolerade höjder, tillhörande
samma formation. Norra och östra delarna af ön
samt några sträckor i midten äro väsentligen
slättland; särskildt bär en jämn skoglös trakt i
norr namnet "Slätten". F:s största vattendrag är
Odense å, 57 km., som upprinner på den sydvästra
åsen, flyter mot n. v. och n., upptager afloppet
från Arreskov-sö och faller ut i Odensefjord.
Ön har en kanal, Odense kanal (byggd 1796–1804,
senare fördjupad flera gånger, sist 1889–91),
som går från Odense till Odensefjorden, 8,000
m. F. är i allmänhet mycket fruktbart, hvilket
också visar sig af den jämförelsevis täta
befolkningen, 83 på hvarje kvkm. F., Langeland
(284 kvkm.), Ærö (90 kvkm.) och Taasinge (70
kvkm.) samt flera mindre öar (tillsammans 40
kvkm.), hvilka i naturligt hänseende bilda den
fynska ögruppen, ha en yta af 3,474 kvkm. och
289,000 inv. (1906). I kyrkligt hänseende utgör
ögruppen Fyns stift, och i administrativt delas
den i tre amt: Odense, Assens och Svendborgs. Ön
genomskäres af en järnväg från Nyborg till Strib,
med sidobana till Assens, hvarjämte smärre banor
utgå från Odense till Bogense, Kjerteminde och
Svendborg samt från Nyborg till Svendborg och
till Faaborg.
E. Ebg.
Fynd, enligt såväl allmänt som juridiskt
språkbruk, dels själfva finnandet, dels det
funna. I den förstnämnda betydelsen kan fyndet,
om det består i besittningstagande af lösören,
som icke befinna sig i någons besittning, medföra
vissa rättsverkningar: förvärf af eganderätt
till det funna eller del däraf, eller ock
ersättningsanspråk mot dettas egare, men äfven
plikt att vidtaga särskilda åtgärder för att
sätta denne i tillfälle att återfå sitt. I vår
svenska rätt äro olika regler gifna för särskilda
slag af fynd. Om sålunda det funna utgöres af
saker, som nyligen varit i annans besittning och
utan hans vilja kommit därur, får den finnande,
om rätter egare inom viss tid återfordrar sitt,
i allmänhet nöjas med ersättning för kostnader
och hittelön, bärgarlön. Hvar, som något hittar,
heter det i den ur Missgärningsb. af 1734 års
lag hämtade § 16 i k. förordn. om Strafflagens
införande, 16 febr. 1864, han bör det genast
kungöra och lysa låta tre söndagar å rad i närmaste kyrka å landet eller
i alla stadens kyrkor, så ock å häradsting
eller rådstufva. Kommer den, som mist hafver,
och viser, att det hörer honom till, tage
sitt åter och gifve skälig hittelön. Kommer
han ej inom natt och år sedan lyst är, tage
konungen (kronan) två delar och tridiung den,
som hitte (§ 16, mom. 2). Detta stadgande,
hvars tillämpning, i hvad angår sättet för
bekantgörandet, emellertid kommit ur bruk,
afser hvad i de äldre lagarna kallades vägafynd,
eller det någon hittar i sin väg, hvaremot,
enligt samma § 16, mom. 3, af nedgrafven skatt
och dylikt, hvartill egare ej finnes, jordegaren
tager hälften och hälften den, som hittade,
utan någon kungörelseskyldighet. Funna fornsaker
tillfalla emellertid upphittaren ensam; denne
är likvisst, enligt k. förordn. 30 maj 1873,
om fyndet är af guld, silfver eller koppar,
skyldig att hembjuda det staten (Vitterhets-,
historie- och antikvitetsakademien) till
inlösen och erhåller då för det, som inlöses
af guld eller silfver, fulla metallvärdet med
en åttondedels förhöjning samt för koppar så
mycket öfver metallvärdet, som kan anses motsvara
fyndets vetenskapliga värde. Angående fynd af
lefvande husdjur eller s. k. driftefä heter det
i § 16: 4, att om någon hittar häst, oxe, ko,
får, get eller hvad fä det är, skall han det en
gång lysa och njute af egaren foderlön och all
annan kostnad, sedan den nytta räknad är, som han
af ty haft. Kommer egaren ej inom natt och år,
då ege han fä, som hitte. Om fynd af bi stadgas
särskildt i 1734 års lag, Byggningab. kap. 21. Om
upphittade eller tillvaratagna reseffekter (på
järnväg) se Trafikreglementet 4 april 1862,
§ 20. – För underlåtenhet att vederbörligen
bekantgöra fynd, liksom för dess förtigande
för egaren, stadgas straff i Strafflagen 22:
19. – I fråga om skeppsfynd och strandvrak
se Bärgarlön, Sjöfynd och Strandvrak. – Med
afseende på fynd af mineral- och malmstreck se
Gruflagstiftning. – Om fynd af forntida mynt,
vapen och andra fornsaker se vidare Fornminnen.
A. Th. S. (C. G. Bj.)
Fyndig, bergsv., kallas den del af det vid
grufdrift brutna berget, som innehåller malm, i
motsats till den ofyndiga delen, som icke
innehåller någon malm och därför genom skrädning
e. d. frånskiljes. Fyndig kallades förr äfven
en trakt, där malm af något slag anträffats.
G. H-r.
Fyndighet, bergsv., en malmanledning
eller en anträffad malm af något
slag på dess plats i jorden.
Th. N-m.*
Fyndrätt, bergsv. Se Inmutningsrätt.
Fyne, Loch [lå’ch fai’n], en omkr. 65 km. lång
vik på skotska grefsk. Argylls kust, utgör
den nordligaste grenen af Firth of Clyde. Rikt
sillfiske.
Fünfhaus, förr förstad till Wien, sedan 1891
ett distrikt (bezirk) i Wien.
Fünfkirchen (ung. Pécs), hufvudstad i ungerska
komitatet Barånya, vid foten af berget
Mecsek. 43,982 inv. (1900), till största delen
ungrare och katoliker. Staden är säte för
en biskop och har 12 kyrkor, däribland den af
Stefan den helige grundlagda katedralen, en af de
äldsta och praktfullaste kyrkorna i Ungern. Den
ombyggdes fullständigt 1880 -92. Af stort
arkeologiskt intresse äro de för kort tid sedan
funna grafkapellen och katakomberna från den
första kristna församlingen under romerska tiden.
9 b. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
