Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fäktkonst ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
211
Fäktkonst
212
af sin användning vid tvekampen i
s. k. hederssaker. (Jfr Duell.) I Sverige utgör
fäktning uteslutande en idrott,’hvars praktiska
nytta egentligen är det hälsosamma inflytande
den öfvar på själ och kropp. På senaste
tiden har denna idrott börjat idkas äfven
af kvinnor. I flera af Europas större städer
(bl. a. äfven i Stockholm) finnas kvinnliga
fäktklubbar, och internationella täflingar i
fäktning mellan kvinnor ha anordnats. Fäktning
med värja är fullständigare och svårare än
fäktning med andra vapen och anses såsom
grundläggande för öfriga fäktvapens riktiga
bruk. För undervisning och of ning häri nyttjas
i allmänhet floretten (se d. o.). V ä r j f ä k
t n i n g e n har, i synnerhet i Frankrike och
Italien blifvit drifven på ett metodiskt sätt
till artistisk färdighet. Dess terminologi,
som ursprungligen är italiensk och fransk,
har undergått många förändringar och saknar
all bindande konsekvens. Inom olika länder och
landsdelar ha uppkommit skolor eller metoder,
som blifvit uppkallade antingen efter en
framstående fäktmästare (maestro di späda)
eller efter landet, t. ex. den franska, den
italienska (norditalienska och neapolitanska)
skolan. Tyskarna Kreuzler, Kahn, Roux d. ä. och
d. y. m. fl. ha vunnit namn såsom utmärkta
fäktmästare. Stundom har fäktfär-digheten hållit
sig inom samma familj, t. ex. den svenska släkten
von Porath. - Fäktning är beroende lika mycket af
själfva kroppens färdighet som af handens förmåga
att väl föra vapnet. Denna fordran på kroppslig
färdighet har gifvit anledning till de mest olika
rörelsers uppkomst. Först var fäktningen grof
och invecklad, anfallsrörelserna voro mycket
oregelbundna. De båda motståndarna gingo åstad
med fötterna tämligen nära hvarandra, i ett slags
gardställning, vändande hela bröstets bredd mot
hvarandra. Stundom voro de väpnade med både dolk
och värja, en i hvardera handen; stundom hade
de en kappa lindad omkring ena handen. Kappan
nyttjades för att uppfånga motståndarens stötar,
hvilket, om det lyckades, gjorde honom till
en lätt pris. Stundom kastades kappan öfver
motståndaren eller i hans ansikte,
motståndaren, för att utsätta så liten del af
kroppen (anfallstaflan) som möjligt för fiendens
angrepp. (Se fig. e, som framställer ett utfall
på inre sidan mot
hvarefter han nedstöttes, innan han hunnit åter
komma sig för. Senare bortlades dessa konster,
och den lediga handen brukades blott till att
afböja motståndarens anfall. (Se fig. c och d,
efter Salvator Fabris’ berömda "De lo schermo
overo scienza d’arme", 1606. Fabris, f. 1544,
d. 1617, var Kristian IV:s fäktlärare och
torde bäst ha belyst sin tids fäktkonst.) Mera
noggrann beräkning af de fördelar, som själfva
vapnet erbjuder, ådagalades med detsamma. Den
obeväpnade sidan undanfördes från
en gardställning och är hämtad ur D. von
Poraths "Palæstra Suecana", 1693. - Porath
uppgifver sig ha varit lärare såväl åt Karl XI
som åt Karl XII.) För detta ändamåls vinnande
ställdes äfven fötterna mera efter hvarandra
i färdigställningen,
i riktning åt motståndaren. (Se fig. /,
som framställer fäktning från midten af
1700-talet. Den ene fäktaren gör ett utfall
på inre sidan mot gärdställningen.) Den bakre
sidans fot ställdes på lämpligt afstånd från
och vinkelrätt mot den främres
riktning, som blef rätt åt motståndaren. (Se
fig. g, som visar ett fäktarpar från början
af 1800-talet i gardställning med tersparad
utan omvriden hand mot ett utfall på samma
sida.) Sålunda kom man till den nuvarande garden,
färdigställningen. (Se fig. h, som visar ett
nutida utfall på inre sidan, af bo j dt med högt
böj in kvart.) Samtidigt därmed blefvo själfva
kroppens rörelser såväl som vapnets betydligt
inskränkta och noggrannare bestämda. Ingen har
därvid gått så grundligt till väga som P. H. L
i n g, hvilken dessutom skilde sig från sina
föregångare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
