- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 9. Fruktodling - Gossensass /
229-230

(1908) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fältarbeten ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

staten, militäriskt organiserad och lydande under
egen, blott inför konungen ansvarig chef; denne
skulle vara ledamot såväl i Krigskollegium som
i Collegium medicum (Medicinalstyrelsen). De
närmare reglementariska bestämmelserna med
skärpta fordringar på utbildning m. m. utfärdades
1808 under pågående finsk-ryska krig, hvadan den
nya organisationen beklagligen ej hann blifva
genomförd. Ingen armé i Europa egde emellertid
vid denna tidpunkt en sanitetsorganisation,
hvilken till den grad som den svenska stod i
öfverensstämmelse med de principer, som under
senare tid blifvit tillämpade inom de flesta
länder. Länge blef dock denna organisation
ej beståndande. Under färskt intryck af nämnda
olyckliga krig väcktes vid riksdagen 1810 förslag
om kraftiga åtgärder till motverkande af de
anmärkta felen i fältförvaltningen. Följderna
blefvo bl. a. inrättandet af Karolinska
mediko-kirurgiska institutet såsom läroverk
för danande af militärläkare, uppförandet af
Allmänna garnisonssjukhuset i Stockholm och
fältläkarkårens förläggande under Collegium
medicum. Nytt reglemente utfärdades 1812,
hvarigenom kårens militära organisation
af-skaffades, och dess medlemmar ställdes utan
egen chef såväl under det nämnda kollegiets
som under vederbörande militärbefäls myndighet;
i hufvudsak har detta reglemente varit gällande
intill våra dagar. Militärläkarna kommo härigenom
i en egendomlig ställning. Om man undantager
de vid samma truppförband tjänstgörande, blefvo
de utan allt samband sinsemellan. De tillhörde
visserligen till namnet en kår, som likväl i
saknad af chef egentligen var blott en kollektiv
benämning för de vid hären anställde läkarna.

Ett stort antal kommittéer, som sedan denna
tid handlagt frågan om ordnandet af den
militära hälsovården, har uttalat sig emot en
dylik anordning och senast den kommitté, som
1905 tillsattes för utarbetande af förslag
till ändringar i organisationen af arméns
centrala förvaltningsmyndighet. Åtskilliga
partiella förbättringar ha också under
senare år vidtagits för fältläkarkårens
och sanitetsväsendets börjande omdaning,
men denna för härens bestånd så angelägna
fråga har först nyligen lyckats vinna en
mera tidsenlig lösning. Vid 1907 års riksdag
beslöts nämligen en omorganisation af arméns
centrala förvaltningsmyndighet och därmed äfven
inrättandet af en Sjukvårdsstyrelse. Härigenom
ha högsta ledningen af hälso- och sjukvården
vid landtförsvaret och chefskapet öfver de vid
detsamma anställde läkarna ordnats på ett mera
enhetligt sätt. öfverfältläkaren, som förut
varit ledamot i Medicinalstyrelsen, har nu
blifvit chef för nämnda sjukvårdsstyrelse.

Fältläkarkåren räknar utom chefen,
öfverfältläkaren (med generalmajors rang),
203 medlemmar i aktiv tjänst, nämligen:
l fältläkare (med öfverstelöjtnants
rang), föredragande för sanitetsärenden i
Sjukvårdsstyrelsen, 52 regementsläkare, 90
bataljonsläkare och 60 fältläkarstipendiater;
till fältläkarkåren räknas ock underläkarna
(6 stycken) å Allm. garnisonssjukhuset i
Stockholm. Regementsläkarna (med majors
rang), i allmänhet en vid hvarje regemente
och kår, ansvara för hälso- och sjukvården
därstädes. Inom hvarje arméfördelning
förordnas en regementsläkare att i egenskap
af fördelningsläkare
(med öfverstelöjtnants rang) inför
arméfördelningschefen vara föredragande
uti ärenden, som röra sjukvårds- och
veterinärtjänsten inom fördelningen, att
förrätta inspektioner etc. Bataljonsläkare,
2 klasser med högre och lägre aflöning
samt kaptens och löjtnants rang, förrätta
i allmänhet den dagliga tjänstgöringen
(sjukvården o. d.). En bataljonsläkare med äldre
bataljonsläkares aflöning tjänstgör som assistent
i Sjukvårdsstyrelsen. Fältläkarstipendiater,
2 klasser med olika aflöning samt
löjtnants och underlöjtnants rang,
kommenderas till tjänstgöring, då behofvet så
påkallar. Fältläkarkårens reserv utgöres dels af
militärläkare, som efter uppnådd pensionsålder
afgå från beställning på stat med pension, dels
af militärläkare, som före uppnådd pensionsålder
erhålla afsked från anställning på stat, dels af
värnpliktiga medicine kandidater och licentiater,
som fullgjort beväringsrekrytskola; personalen
är tjänstgöringsskyldig äfven i fredstid. De
ord. militärläkarna utnämnas af konungen enligt
förslag, uppgjordt af Medicinalstyrelsen och
arméns Sjukvårdsstyrelse; stipendiater och
underläkare förordnas af sistnämnda myndigheter.

I fält förstärkes den ordinarie läkarpersonalen
med extra läkare, så långt tillgången
medgifver. Fältsjukvårdsväsendet organiseras
dels å krigsskådeplatsen – vid truppförbanden
och fältetappväsendet –, dels i hemorten. Vid
de olika fältformationerna tjänstgöra de
i mobiliseringsplanerna härtill afsedde
läkarna. Arméläkaren, som har ledningen
af hälso- och sjukvården i dess helhet,
tjänstgör i högkvarteret; fördelningsläkarna
i arméfördelningskvarteren, regements-
och bataljonsläkarna vid truppförbanden,
sjukvårdskompanierna och fältsjukhusen;
vidare vid fältetappväsendet särskilda
etappläkare i chefskvarteret, vid
etappsjukhusen, etappsjukvårdskadrerna, i
sjuklägren, vid sjuktransport å järnväg och
vattenfarled m. m.; samt slutligen i hemorten
ställföreträdande militärläkare af olika grader.
(J. K.)

Fältläkarkårens reserv. Se Fältläkarkår.

Fältläkarstat. Se Fältläkarkår.

Fältläkarstipendiat. Se Fältläkarkår.

Fältmagasin och Fältmagasinskader. Se Förplägnad.

Fältmagneter. Se Elektriska maskiner, sp. 260.

Fältmanöver, krigsv., kallas vanligen större
öf-ningar. som utföras af trupper af alla
vapen. Denna benämning har i Sverige officiellt
blifvit utbytt mot f älttjänstöf ning (se d. o.).
C. O. N.

Fältmarskalk (ty. feldmarschall), en från
Tyskland till Sverige under senare hälften
af 1500-talet införd militär värdighet,
var i början icke en af de högsta militära
graderna. Liksom i Tyskland var fältmarskalken
urspr, underordnad generalfältöfver-sten och
dennes löjtnant och tillsattes, liksom dessa»
endast för ett visst krigsföretag; i Sverige
var den underordnad äfven riksmarsken, hvars
ämbete emellertid var ständigt. Under Gustaf
II Adolf skedde en förändring i fältmarskalkens
ställning. Fältmarskalkarna Krister Some, Jesper
Mattsson Krus, Evert Horn och Karl Karlsson
Gyllenhielm bildade därvid öfvergången. Den
förstnämnde var öfverbefälhafvare i Småland
1611, Krus var närmaste man under hertig Johan,
som var öfverbefälhafvare i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:41:33 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbi/0133.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free