Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fältspatsporfyr ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
249
Fängelse
250
vida drägligare tillvaro. Principen att i
möjligaste uiån undvika fångarnas samvaro med
hvarandra framkallade cellsystemet, enligt
hvilket fångarna hållas i enrum såväl natt som
dag, samt i anslutning härtill, för längre
tids fångar efter genomgången celltid, ett
blandadt system, enligt hvilket fången hålles
i enrum om natten, men om dagen får arbeta
med andra fångar. I Sverige blefvo på grund
af beslut vid 1840-41 års riksdag samtliga
länsfängelser och kronohäkten anordnade efter
cellsystemet, hvilket allt fortfarande är där
fullständigt genomfördt. Dessa fängelsebyggnader,
cellfängelser, äro uppförda i flera våningar
med cellerna förlagda utåt på båda sidor
om en genom byggnadens längd löpande öppen
korridor med balkonger eller gallerier längs
cellvåningarna (se fig. l-4). Cellerna äro
rum med en luftrymd af omkr. 15-25 kbm.,
upplysta af ett mindre, nära taket beläget
gallerförsedt fönster, till hvilket fången icke
når upp. Ett mindre antal celler är försedt med
stora gallerfönster (s. k. fönsterceller). Där
förvaras fängelsefångar och sådana, som af
hälsoskäl behöfva mera luft och ljus. Inredningen
i cellerna består af en säng, som om dagarna
hopfallés och i allmänhet genom en pålagd skifva
apteras till bord, en stol utan ryggstöd, ett
par hörnhyllor med böcker (bibel, psalmbok jämte
annan till fången utlämnad lektyr), vattenkrus,
matskål m. m. Åtminstone en half timme dagligen
skall cellfången vistas i friska luften;
och härför äro inrättade s. k. cell-gårdar,
där fångarna promenera en och en, afskilda från
hvarandra af höga plank eller murar (se fig. 3
och fig. 5 H). Mestadels äro administrations-och
domstolslokaler äfvensom fängelseföreståndarens
bostad sammanbyggda med själfva fängelset,
något som man dock i nyare anläggningar söker
undvika. I läns- och kronocellfängelserna
förvaras rannsaknings-, fängelse- och
bötesfångar samt sådana straffångar, som
äro dömda till straffarbete på kortare tid
intill två år, men äfven längre tids fångar
kunna i dessa fängelser af-tjäna sin celltid,
om sådant föranledes af deras användbarhet
för vissa inom läns- eller kronocellfängelse
bedrifna yrkesarbeten. Kvinnorna undergå
alltid cellstraffet i dessa fängelser. De
till längre tids straffarbete dömde männen
åter intagas, med förenämnda undantag, i de
större straffängelserna, numera benämnda
centralfängelser. Strafffängelserna
voro ända inpå 1870-talet uteslutande
gemensamhetsfängelser, där fångarna såväl
dag som natt höllos tillsammans i stora
logement och arbets-salar. Sådana fängelser
funnos för män å Långholmen invid Stockholm,
i Malmö, i Landskrona, i Karlskrona och i
Varberg, hvartill kom ett å Nya varfvet nära
Göteborg. Dessa fängelser försågos efter hand
med nattceller till ett sammanlagdt antal af
1,140 samt med dagceller, i hvilka sistnämnda
straffarbetsfångarna skuüo aftjäna den del af
straffet, som borde tillbringas i enrum. Tillika
försågos anstalterna med goda arbetslokaler,
skolor och kyrksalar jämte sjukhusafdelningar,
motsvarande hygienens fordringar. Dessa större
fängelser äro i allmänhet anlagda efter sådan
plan, att särskilda dagcellbyggnader finnas,
liknande länscellfängelserna, dock så, att
vid Långholmen från en gemensam midthall utgå
solfjäderslikt fyra flyglar, af hvilka två
inrymma dagceller för enrumsfångar och
två nattceller för gemensamhetsfångar (se
fig. 5). Bostäder för tjänstemän och bevakning
finnas i särskilda byggnader. Administrations-
och arbetslokaler äro likaledes i allmänhet
förlagda i särskilda hus. Anstalterna äro
försedda med ångkök, värmeledningar m. m. För
kvinnor funnos strafffängelser å Norrmalm
i Stockholm, i Norrköping och i Göteborg,
alla uteslutande gemensamhetsfängelser. I
den mån förändrad lagstiftning medförde
betydlig minskning i antalet till längre tid
dömda straffångar, blef det möjligt att såsom
straffängelser nedlägga de flesta af ofvannämnda
anstalter. Sedan 1907 centralfängelset å Nya
varfvet indragits, bestå som centralfängelser
allenast: för män centralfängelserna å
Långholmen och i Malmö, det senare användt
äfven för tvångsarbetsfångar, hvilka hållas till
gemensamt arbete, medan straffångarna därstädes
allenast aftjäna celltiden, samt för kvinnor
centralfängelset i Göteborg, hvilket försetts
med nattceller för hela personalen. Planer
föreligga att nedlägga centralfängelset i Malmö,
som bl. a. till sitt förfogande har Malmöhus
slott, samt centralfängelset för kvinnor i
Göteborg. Nyuppförda äro centralfängelserna
å Stora Härianda invid sistnämnda stad och
i Härnösand, inrymmande ett mindre antal
gemensamhetsfångar, men hufvudsakligen blott
fångar i enrum. Bland de äldre straffängelserna
användas numera det i Karlskrona uteslutande
såsom tvångsarbetsanstalt för lösdrifvare,
samt de i Norrköping och i Landskrona såsom
tvångsarbetsanstalter för kvinnor. För män finnes
ytterligare en tvångsarbetsanstalt å Svartsjö,
hvarest fångarna hufvudsakligen sysselsättas
med stenhuggeri och jordbruksarbete. Alla dessa
anstalter äro försedda med nattceller för
hela personalen, med lämpliga arbetslokaler
och tidsenliga anordningar för öfrigt samt
likna i mycket gemen-samhetsafdelningarna
vid straffängelserna. Vid samtliga fängelse-
och tvångsarbetsanstalter finnas anställda
föreståndare, i allmänhet benämnda direktörer
(fängelsedirektörer), predikanter och
läkare, hvartill vid de större anstalterna
komma bevakningsbefälhafvare, kamrerare
eller assistent och skolföreståndare
jämte skollärare. Bevakningen be-sörjes
af vaktkonstaplar under närmaste ledning af
vaktmästare eller fångvårdsunderofficerare. Jämte
nu omnämnda fängelseinrättningar, hvilka
alla stå under Fångvårdsstyrelsens ledning,
finnas fortfarande stads- och häradshäkten
på platser, där icke länsfängelset eller
närbeläget kronohäkte lämpligen kan användas
för deras rannsak-ningsfångar. Häradshäkte
skall enligt Bygg-ningab. 26 kap. 4 §
finnas vid hvarje tingsställe. I kostnad för
uppförande och underhåll af häradsfängelse
skola alla deltaga, som inom tingslaget erlägga
kommunalutskylder. Härads- eller stadsfängelse
får enligt k. kung. 14 aug. 1841 icke uppföras,
innan ritning därtill blifvit af K. M :t efter
Fångvårdsstyrelsens och öfverintendentsämbe-tets
hörande fastställd. Tillika förekomma
transporthäkten och arrestlokaler för militärer
(regementshäkten). Bysättningshäk-t e n förekomma
däremot icke vidare. - Jfr S. Wieselgren,
"Sveriges fängelser och fångvård från äldre tid
till våra dagar" (1895), och "Le développement
et les progrës du service pénitentiaire suédois"
(s. å.), Fångvårdsstyrelsens und. årsberättelser
och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
