- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 9. Fruktodling - Gossensass /
259-260

(1908) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fängelsedirektör ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

259

Fängelsesystem

260

längre tid dömda äfvensom lifstidsfångar
skulle vid strafftidens början hållas i enrum
tre år. Beträffande fängelsefånge infördes
ingen ändring. Genom den fr. o. m. 1907
gällande verkställighetslagen af 22 juni 1906
har slutligen nämnda afdrag å strafftiden
bortfallit, och skall den, som är dömd till
straffarbete, såvidt ske kan, hållas i enrum
hela strafftiden, där denna icke of verstiger
tre år, och, där strafftiden är längre, de tre
första åren. Fängelse skall på sådant sätt
verkställas, att fången, såvidt ske kan,
förvaras i enrum. Vid båda straffen kan,
enligt särskild lag af samma dag, på grund af
domstolens förordnande, strafftiden, om den ej
öfver-stiger två år, för vissa brott inledas
med skärpning, för straffarbete genom hårdt
nattläger från 4 till 30 dagar, hvarrned kan
förenas mörkt enrum i högst 6 dagar, samt för
fängelse genom hårdt nattläger från 2 till 20
dagar. Efter cellstraffets slut öfver-föres den
till mer än tre år dömde straffarbets-fången
till gemensamhetsaf delningen. 1906 var antalet
för brott häktade personer, som intogos i
rikets fängelser 7,295, däraf 6,448 män och
847 kvinnor. Straff arbetsfångarna, hvilka ur
fångvårdssynpunkt äro af den största betydelsen,
utgjorde vid slutet af år 1835 ett antal af
1,150, hvaraf 574 lifstidsfångar, vid 1855
års slut 3,021, hvaraf 1,520 lifstidsfångar
och 1865 3,334. Därefter började antalet med
den nya strafflagens verkningar och i följd af
cellstraffet och det därmed förenade afdraget
i strafftiden småningom sjunka och utgjorde
2,429 år 1885 och 1,304 (hvaraf endast 85
lifstidsfångar) år 1906. I gemensamhctsfängelse
höllos 3,004 straffångar 1870, 1,266 år
1890, men endast 177 år 1906, sedan 1892
års verkställighetslag ang. utsträckning af
cellstraffet hunnit medföra sina följder. Genom
lagen ang. villkorlig frigifning 22 juni 1906
har i den dömdes behandling införts möjligheten
af ett ytterligare led, i det att den, som
undergår straffarbete på viss tid och utstått
tyå tredjedelar af straffet, kan villkorligen
frigifvas, såvidt den tid, under hvilken straffet
är verk-ställdt, utgör minst två år. Den sålunda
frigifne är under viss pröfvotid af minst ett
år underkastad särskild tillsyn och den påföljd
att, om han ej uppför sig väl, straff återstoden
skall gå i verkställighet. Inom fängelserna
sysselsättas fångarna numera såvidt möjligt med
arbeten för kronans räkning: tillverkning af
beklädnadspersedlar, skodon, remtyg, tältdelar,
kaserninredningar m. m. för armén och flottan,
uniformer för postbetjänte o. s. v. öfver hufvud
kan sägas, att med cellstraffets utsträckning
följt en modifikation i tillämpningen så,
att enrumsfången visserligen är fullkomligt
afstängd från beröringen med andra fångar, men
däremot genom besök af fängelsets tjänstemän
och arbetsledare befrias från den tryckande
ensamhet, som kunde verka skadligt. Han
mottager undervisning såväl i bokliga kunskaper
som i nyttiga yrken. Fängelsevistelsen bör
alltså för den, som vill tillgodogöra sig
det inhämtade, blifva till stort framtida
gagn. Äfven i gemensamhetsfängelset ha de
ursprungliga krafven något eftergifvits,
i det att fordringen på tystnad enligt
Auburnska systemet icke numera med stränghet
upprätthålles. Lågmäldt och höfviskt tal, som
icke ingriper störande i arbetet, kan mellan
fångarna få förekomma. Tvångsarbetsfångarna
behandlas i mycket på samma sätt som straffångar
i gemen-

samhet, men för männen användas
hufvudsakligen arbeten i fria luften,
stenhuggeri och äfven, i rätt stor omfattning,
jordbruk. Nattetid äro de numera, sedan de
s. k. kronoarbetsstationerna utbytts mot väl
ordnade s. k. tvångsarbetsanstalter, alltid
åtskilda,. en hvar för sig. De yngre åtnjuta
skolundervisning. På grund af de jämförelsevis
korta tider de tillbringa vid arbetsanstalterna
och deras i allmänhet af dryckenskap och
osedlighet förstörda andliga och fysiska krafter
gifver det å dem nedlagda upprättelsearbetet
mindre ofta det önskade resultatet.

I Finland, där frihetsstraffen äro tukthus
och fängelse, är i afseende å båda straff
arterna den» progressiva principen tillämpad,
enligt förordn, om verkställighet af straff 19
dec. 1889. Tukthusfångarna äro indelade i tre
klasser: tvångsklass, läroklass, en eller flera,
samt pröfvoklass. Straffets första del aftjänas
i enrum under tid, som tukthusdirektionen
bestämmer, dock minst fyra månader. I läroklass
arbetar fången i gemensamhet med andra fångar,
men vistas för öfrigt i enrum. Pröfvoklassert
medför fullständig gemensamhet och särskilda
förmåner. Fängelsestraffet verkställes, såvidt
möjligt, till en början i cell under tid, som
direktioneo bestämmer intill tolf månader. Äfven
fängelsefångarna äro indelade i klasser. Såväl
tukthus- som fängelsefånge kan villkorligt
frigifvas, såvidt haft är dömd till tre år eller
mer samt af tj anat tre fjärdedelar af straffet.

I Danmark verkställes fängelsestraff, såväl
enkelt fängelse som fängelse vid vatten och
bröd samt statsfängelse, i enrum. Straffarbete
verkställes i gemensamhetsfängelse, om det är
tukthusstraff, dock med rätt för fången att i
cell aftjäna de tre första månaderna. Är åter
straffarbetet s. k. forbedrings-husarbejde,
verkställes det h. o. h. i cell, där vistelsen
kan vara från sex månader till 3Ys år. Vid bägge
straffarterna användes progressiv behandling, som
i fråga om tukthusstraffet genomföres i följande
stadier: förberedelsestadiet af tre månader,
tvångsstadiet, indeladt i fem klasser, samt,
om fången är dömd till minst femårigt straff,
öfvergångsstadiet, hvari strafftvånget betydligt
mildras. Härtill kan ansluta sig villkorlig
benådning såsom ett fjärde stadium. Äfven
gemensamhetsfången tillbringar ovillkorligen
nätterna i cell.

I Norge skall enligt lagen om fängelseväsendet
och tvångsarbete 31 maj 1900 straffarbete
på tid intill två år aftjänas h. o. h. i
enrum. Straffångar på längre tid skola hållas
i enrum från sex månader till två år, och
om det finnes tillrådligt, utöfver denna tid
intill fyra år. Med fångens begifvande eller
af särskilda skäl kan cellvistelsen utsträckas
jämväl här-utöfver. Gemensamhetsfångarna skola om
nattenhållas af skilda från hvarandra, och allt
samtal dem emellan är förbjudet. En progressiv
klassindelning eger rum, och straffångar,
som utstått två tredjedelar af straffet (dock
minst sex månader), skola "frigifvas på prof",
såvida icke deras förhållande i fängelset
eller andra särskilda omständigheter göra det
otillrådligt. Fängelsestraff skall i allmänhet
undergås i cell. Hvad lagen sålunda bestämmer
i fråga om straffarbetes verkställande i enrum
och gemensam-hetsfångarnas af skilj ande om
natten skall emellertid icke f. n. träda i kraft,
"enär de därför erforderliga fängelsebyggnaderna
ännu icke finnas".

Litt., utländsk: J. Howard, "The state of prisons

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:46:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbi/0148.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free