Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Färg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
färg äro verkningar af grumlande partiklar i
atmosfären, såsom stoft och små vattendroppar;
äfven själfva luftmolekylerna kunna måhända
verka som en grumling af etern (jfr Skymning).
Några intressanta färgfenomen uppkomma
genom ljusets diffraktion, interferens och
-olarisation (se dessa ord och Färgringar).
2. Kem. tekn. Man skiljer mellan färger, som
användas till färgning af tyger, och färger,
som, utrörda i olja, vatten eller kalkvatten,
strykas på föremål, så att de ge sin färg åt
ytan. De förra benämnas färgarfärger, de senare
målarfärger.
A. Färgarfärgerna äro lösliga eller
kunna med kemikalier bringas i löslig
form. Ur lösningen utfälles färgen på
fibern, antingen direkt eller med tillhjälp
af s. k. betmedel. Dessa färga ej själfva,
men bidraga till att fästa färgen (se
Färgning). Några färger äro af animaliskt
ursprung, men det ojämförligt största antalet
härstammar från växtriket, särskildt om
däri inräknas stenkolstjäran, genom hvars
bearbetning tjärfärgerna erhållas. Till de
viktigaste vegetabiliska färgerna räknas
sålunda färgträ och tjärfärgerna. Färgträ
(se d. o.) kommer i handeln antingen i
hela block eller finfördeladt. Härur beredas
extrakter genom träets urkokning med vatten och
följande indunstning. Extrakten äro antingen
torra eller af sirapskonsistens. Tjärfärgerna
ha under de sista årtiondena mer och mer trängt
undan andra färger. Följande indelning i några
större grupper med hänsyn till den beståndsdel i
tjäran, som tjänat till utgångsmaterial, ger
en öfversikt öfver de oräkneliga tjärfärgerna,
af hvilka många ha en mycket komplicerad
kemisk sammansättning. Bensolfärgämnen. Vid
destillation af tjära fås som ett lättflyktigt
destillat rå-bensol, hvilket innehåller
de med bensol besläktade toluol, xylol och
kumol. Härur beredas s. k. nitroföreningar,
bland hvilka nitrobensol och nitrotoluol
äro de viktigaste. Af dessa fås i sin ordning
anilinolja, en i rent tillstånd färglös vätska,
som är utgångspunkt för så kallade anilinfärger:
anilinrödt, anilinblått, anilinviolett,
metylviolett, anilingrönt m. fl. Vidare eosiner,
naftylenblått, metylenblått, indulin, saffranin,
aurantin. - Fenolfärgämnen. Vid fortsatt
destillation af stenkolstjära erhålles fenol,
mera allmänt känd under namnet karbolsyra,
hvilken ren utgöres af färglösa eller svagt
rosafärgade kristaller. Af fenol beredas
azofärgerna, såsom anilingult, bismarckbrunt,
tropeolin, ponceau, kongo; vidare pikrinsyra,
viktoriagult, aurin, korallin, salicylgult. -
Naftalinfärgämnena. Naftalin är ett fast
kolväte af ganska stark lukt. Däraf tillverkas:
naftalinrödt, martiusgult, naftolgult (syregult),
naftolgrönt. - Antracenfärgämnena. Antracen
är, liksom naftalin, ett fast kolväte, hvaraf
tillverkas alisarin (se d. o.), purpurin, m. fl.
Efter färgtonen kunna färgerna indelas i följande
grupper, hvarvid i de fall, då ett och samma
färgämne genom olika behandling kan ge olika
färger, den mest karakteristiska fått bestämma
grupperingen.
Röda färger. Koschenill utgöres af de torkade
kropparna af honorna till koschenillsköldlusen
(Coccus cacti), som finnes i Central-
och Syd-Amerika. Koschenillkornen innehålla
färgämnet karmin och användas till färgning af
ylle och silke. - Kermes l. kermeskorn, de förr
som växtprodukt ansedda torkade honorna af en
sköldlus (Chermes ilicis), som
lefver på den i Syd-Europa och Orienten
förekommande scharlakans- eller kermeseken
(Quercus coccifera). Kermes användes speciellt
till färgning af konditorivaror, viner m. m. -
Lac-dye l. lac-lac uppstår därigenom, att en
sköldlus (Carteria lacca} stinger ostindiska
träd, hvarvid ett färgadt harts afsöndras, som
benämnes schellack l. gummilacka. - Krapp är
roten af en del Rubicaarter, af hvilka vanlig
krapp (R. tinctorum) är vanlig i Europa. I
krappen finnas två färgämnen, alisarin och
purpurin. Som dessa numera kunna framställas
med konst ur antracen, har användningen af
krappen gått tillbaka. Dessa färger användas
för ull och bomull. - Safflor är de torkade
blommorna af färgtisteln (Carthamus tinctorius),
som odlas i Ostindien, Egypten, Syd-Europa
m. fl. ställen. I safflor finnes ett gult och
ett rödt färgämne. Det senare, kalladt kartamin,
ger en vacker, men ej hållbar färg och användes
vid fabrikation af konstgjorda blommor och
smink. - Orselj, persio och cudbear erhållas
af lafvar. Laffärgerna utträngas emellertid
alltmer af tjärfärgerna. - Alkannarot, roten
af Alcanna tinctoria (se Alkanna),
innehåller alkannin, ett hartsliknande ämne,
som utdrages med petroleumeter och användes till
färgning af fernissor, smink och parfymer. -
Bresilja är veden af åtskilliga träd af släktet
Cæsalpinia (se d. o.). Bäst är färnbock, sämre
än sappan (från Ostindien) och ännu sämre
Lima- och Nicaraguaträ. Färgämnet (brasilin)
ger en vacker, men föga beständig färg. -
De vanligaste röda tjärfärgerna äro fuksin,
cerise, eosin och ponceau. Eosin är en grupp af
färger, hvilkas lösning utmärkas af grönaktig
färgskiftning. Ponceau finnes i olika nyanser,
somliga stötande i gult, andra i scharlakan. En
scharlakansröd färg ger Biebrichs scharlakan,
som hör till diazofärgerna.
Orange och gula färger. Gulträ är veden af
ett mullbärsträd (Chlorophora tinctoria), som
erhålles från Stora Antillerna. I veden finnes
ett ämne morin, som under påverkan af luft och
alkalier öfvergår till färgämne. - Kvercitron är
innerbarken af den i Nord-Amerika växande färg-
eller kver-citroneken (Quercus tinctoria). -
Gulbär äro de torkade halfmogna bären af en del
sydeuropeiska och levantiska Rhamnusarter. -
Gula tjärfärger äro auramin, briljantgult,
anilingult, chrysoidin, tartrazin, kinolingult
m. fl. Pikrinsyra användes utom till färgning
af silke och ylle äfven såsom sprängämne.
Gröna färger erhållas genom mekanisk blandning
af gula och blå färger. Af själfständiga
gröna färger äro de flesta tjärfärger, såsom
malakitgrönt, briljantgrönt, metylgrönt,
diamantgrönt m. fl.
Blå färger. Indigo erhålles genom en
särskild jäsningsprocess af åtskilliga
arter af växtsläktet Indigofera, hvilka
förekomma hufvudsakligen i Ostindien, å Java,
Madagaskar m. fl. ställen. Indigon innehåller
20-90 proc. af färgämnet indigotin. Detta
har man lyckats framställa på kemisk väg ur
stenkolstjäran. Konstgjord indigo börjar på
allvar upptaga konkurrensen med den naturliga. -
Vejde är ett af Isatis tinctoria erhållet f
ärgmaterial, hvilket före indigons upptäckt
användes som den viktigaste blå färgen, men
numera begagnas endast i ringa skala och med en
ringa tillsats af indigo till "vejdekyp". -
Blåholts l. blåträ är kärnveden af ett i
Central-Amerika och på Antillerna växande träd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
