Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Färgblindhet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
285
Färggravyr
286
äfven ibland för sammansatta färger. Resultatet
af denna metod ansågs dock i längden föga
tillfredsställande, mest på grund däraf, att det
från en plåt aftryckta färglagret nedplattades
af det näst följande under bladets genomgång
i pressen. Endast den sist af alla påtryckta
färgen bibehöll sin för koppartrycket säregna
karakteristiska relief (se Ko p p a r t r
y c k). På detta sätt tryckta färgblad äro
därför kluddiga, kompakta, orediga och suddiga
i färgen, hvarjämte de totalt sakna djup- och
rymdverkan. Närmast med anledning häraf började
man, något längre fram, trycka färgblad från en
plåt, i hvilken färgerna inlagts med tillhjälp
af stomfar. Till en början färgpreparerade väl
koppartryckaren själf dessa plåtar för sina
aftryck, men småningom började dels grafikern,
dels originalets målare att personligen
färgbehandla dem. Ni ha t. ex. påtagliga
bevis för, att den ypperlige engelske målaren
Constable själf färgtryckte en stor del af de
grafiska reproduktioner, som publicerades efter
hans taflor. Sådana färgtryck äro naturligtvis
mycket dyrbara. Constables betalas i våra dagar
med ända till 25,000 kr. stycket. Nu omnämnda
färgtryck utgjordes i allmänhet af tryck från
rena mezzotintaplåtar, en och annan gång med
inetsade eller graverade linjer här och där,
och under en lång tid ansåg man, att intet annat
grafiskt maner än mezzotintamaner lämpade sig
för färgkoppartryck. Men efter hand som de olika
akvatintamaneren kommo till heders, började
man igen anlita plåtar, etsade på detta sätt,
för färgtryck, ehuru med vida mindre lyckligt
resultat. Emellertid förekomma äldre, särskildt
engelska akva-tintafärgtryck, som utmärkas
för stor skönhet och klarhet i såväl färg- som
ljusverkan. Sådana aftryck från konstnärligt
färgbehandlade mezzotinta- och akvatintaplåtar
voro dock dyra; man försåg därför allmänheten
med äfven billigare färgkoppartryck och gick
därvid till väga på flera olika sätt. Man tog
från plåten ett färglöst aftryck, på hvilket
man kunde urskilja gravyrens relieflinjer eller
punkter, färglade det för hand med vattenfärg,
behandlade koppargravyren eller etsningen
med vanlig gravyrfärg, svart eller brun,
samt tryckte den öfver den noga inpassade
handmålningen. Sådana aftryck kallas tryck
på måladt underlag. Behöfdes endast en hel
färgton eller färgförtoning till underlag,
belade man först med tillhjälp af lädervalsar
den graverade plåtens yta med den önskade färgen,
som icke fick inkomma i gravyrens linjer och tog
sedan ett aftryck af plåten. På detta blad af
trycktes plåtens gravyr med full färg på vanligt
sätt. Dessa tryck benämnas afdrag på tryckt
ton. Vidare förekomma för hand färglagda gravyrer
dels med på aftryckets yta pålagd vattenfärg,
dels med på dess baksida anbringad oljefärg. I
senare fallet prepareras först papperet så,
att det blir genomskinligt, eller ock fästes
aftrycket först medelst en stark och klar
fernissa på en glasskifva, hvarefter själfva
papperet med tillhjälp af vatten bortgnides, så
att endast aftryckets färg blir kvar på glaset,
som sedan behandlas med oljefärg. Äldre sådana
glasfärgtryck af oförliknelig färgskönhet och
förvånande valörkraft finnas.
Under senare tid har man användt äfven
litografiska tontryck som underlag för själfva
etsningstrycket, men sådana "färgetsningar"
verka i hög grad torra och "billiga".
Den moderna färggravyren begagnar sig mest
af akvatintamaneren, i synnerhet det torra,
och företrädesvis numera af fotogravyrgrundens
asfaltkorn vid framställningen af de olika
färgplåtarna. I Paris tar man i våra dagar
f. ö. mycket ifrigt, ehuru i all hemlighet,
fotogravyrens resurser till hjälp, och
mångfaldiga äro de knep, som härvidlag komma
till mer eller mindre lyckad användning. -
Till det moderna färgcrayontrycket anlitas
mjukgrundplåtar, en för hvarje färg. De-behandlas
på vanligt sätt, men med den skillnaden, att
man i stället för blyertspenna använder färgade
kritor att teckna med på det öfver grunden
lagda papperet, och samma papper gör tjänst för
teckningen på samtliga de använda plåtarna. Till
den. ena plåten använder man t. ex. en röd krita,
till den andra en gul o. s. v., så att, när den
sista plåten är intecknad, har man på det till
teckningen använda papperet en fullt färdig
färgbild af det arbete nian önskar åstadkomma
i plåtarnas gemen-samhetstryck, d. v. s. det
slutliga aftrycket börr om allt gått väl, bli
fullkomligt lika med den till plåtarna använda
färgteckningen.
Det är icke synnerligen svårt att skilja på
arten af dessa olika färggravyrtryck.
Visar sig det rena papperet mellan den tryckta
gravyrens linjer eller korn, har man att göra
med ett aftryck från en plåt med ilagd färg. Äro
linjerna rena, skarpa och systematiskt lagda,
föreligger ett färgstick (linjegravyr), äro
de mindre klara, något ruggiga och fritt,
otvunget tecknade, f är g etsning. äro de mera
färgstarka i sin midt och mjukt af-tonade vid
kanterna, ett färgtryck från torr-nålradering. I
kornmaneren gäller regeln att, om punkterna
äro mjuka, streckliknande och systematiskt
ordnade, är aftrycket från en mezzotintaplåt;
äro- de ljusa, på mörk botten och oregelbundet
ordnade,, höra de till akvatintametoderna; äro
de mörka, på ljus botten, till mjukgrund- eller
sandtonsättei* och om punkterna äro kilformiga,
till stippel-maneren.
Är tryckpapperet mellan gravyrens linjer eller
korn färglagdt, under det att själfva gravyrens
färg står klar och ren, är aftrycket gjordt på
underlagd färg, handmålad eller tryckt. Äro äfven
själfva gravyrens tryckta linjer eller punkter
betäckta af färg, eller visa spår af sådan,
är gravyren färglagd efter tryckningen.
Under de senare åren har hos oss utförts en
del färgtryckta gravyrblad i olika maner,
bl. a. af prins Eugen (två dubbelplåtsblad
"Tyresö slott" och "Cypresser" och ett
med underlagd, valsad ton "Stockholms
slott"), K. Larsson (ett dubbel-plåttryck
"Hofdam"), E. Schwab och T. Schon-berg
m. fl. (mjukgrundetsningar med underlagd,
tryckt ton), R. Haglund (linjeetsningar med
ilagd färg), N. E. Anckers (crayonblad i mjuk
grund med färgkritteckning). A. österlind
har under en längre tid med framgång
arbetat på återupplif-vandet af det gamla
akvatintafärgtryc-ket.
Det egentliga färgtryckets uppfinnare är Jacob
Christoph Le Bion (f. 1667 i Frankfurt a. M.,
d. 1741 i Paris). Hans mål var att återge verkan
af oljemålningar (mezzotintateknik). Resultaten
ära mycket skiftande; bäst äro de blad, för
hvilka svartkonstmetoden ligger till grund,
ypperst bland dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
