Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Färgning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
293
Färgning
294
öfverskott af vatten genom centrifugering,
utpressning eller vridning. Sedan betningen
fixerats på lämpligt sätt, nedföres godset i
färgkaret, där det "handteras" för hand eller
på mekanisk väg. Efter utfärgningen tvättas
det väl, hvarefter man ofta "aviverar" (ger
glans åt) 1. "skonar" det genom behandling i
"aviverings"- eller modifikationsbad, som efter
omständigheterna innehålla svagt sura eller
alkaliska lösningar, färgämnen, såpa o. d. Efter
sköningen tvättas och sköljes godset, utvrides
noga och torkas. Torkningen sker därigenom,
att man låter godset antingen passera valsar
upphettade med vattenånga eller hänga i särskilda
till omkr. 70° upphettade torkrum. Denna procedur
modifieras naturligtvis på mångfaldiga sätt
alltefter godsets och färgämnenas olika natur,
men kan här framställas i fråga om endast ett
fåtal af de viktigaste färgämnena. Körande de
ofvannämnda färgerna och färgningsmetoderna samt
deras förhållande till de tre fiberslagen ylle,
siden och bomull må följande meddelas.
1. Basiska färger. Koda: fuksin, nyfuksin,
cerise, saffranin, rodaminer; bruna: marron,
bis-marckbrunt; gula: fosfin, auramin,
krysoidin; gröna: malakitgrönt, briljantgrönt;
blå: anilinblått, para-blått, viktoriablått,
patentblått, metylenblått, indu-lin och nigrosin,
parafenylenblått; violetta: metylviolett,
kristallviolett. - Både ylle och siden färgas
utan förbehandling. Färgämnet löses i vatten, så
att en mycket utspädd lösning erhålles, och däri
ned-doppas det förut fuktade, väl rengjorda yllet
och uppvärmes till måttlig temperatur. Yllet kan
borttaga all färg ur lösningen. Om vattnet är
hårdt eller yllet genom tvättningen alkaliskt,
så tillsättes ett spår ättiksyra. Vid närvaro
af ganska betydliga mängder syra utlösas
ej de basiska färgämnena. Malakitgrönt och
briljantgrönt erfordra en något af-vikande
behandling, i det yllet vid dessas användning
måste betas med svafvel. Färgningen blir icke
fullt tvättäkta, enär färgen af hett vatten åter
delvis utlöses. Siden färgas ännu lättare än
ylle af de basiska färgerna. Till badet sättes
"bastsåpa", en lösning af sidenlim i såpa,
hvarjämte badet svagt surgöres, hvarigenom
glans och likformig färgning ernås. Efteråt
aviveras i ett svagt syrebad (ättiksyra eller
svafvelsyra), hvilket gör färgen lifligare och
ger åt sidenet det välkända knastrande ljudet
vid beröring. Obetad bomull färgas ej af de
basiska färgerna. Däremot färgas den däraf med
vissa betmedel mera tvättäkta än yllet, hvarför
de basiska färgerna hufvudsakligen användas för
bomull. Till betmedel användas garfsyra och
antimonoxid, som med färgbaserna ge olösliga
salter, hvilka äro mycket motståndskraftiga mot
tvålvatten. Bomullen får antingen ligga 12-24
timmar i en enprocentig lösning eller dragés
genom en tioprocentig lösning kortare tid för
ljusare, längre för mörkare nyanser. Om den
garfsyrebehandlade bomullen nedföres direkt i
färgbadet, färgas den visserligen af en olöslig
förening af garfsyran med färgbasen. Men denna
förening är löslig såväl i öfverskottet garfsyra
som i den frigjorda saltsyran, hvarför färgen ej
är tvättäkta samt utfaller ojämn. Därför föregås
färgningen af betning i ett kräkvinstensbad,
hvari garfsyran neutraliseras till antimonsalt
och sålunda fixeras. Utom kräkvinsten, som är
vinsyrans salt med kali och antimon, användes
numera det billigare lösliga
saltet af oxalsyra med kali och antimon. Sedan
bomullen betats med garfsyrad antimon,
nedföres den i en utspädd lösning af
färgämnet. Denna är först kall och upphettas
sedan till 50-60°, hvarvid färgen hastigt
bindes och fixeras. Efteråt tvättas, och
för att höja tvättäktheten betas ånyo i ett
kräkvinstensbad. Alla basiska färger kunna färga
i ett och samma bad, och fås på detta sätt
ett oändligt antal biandfärger. Så erhåller
man gulgrönt genom att blanda malakitgrönt
med auramin o. s. v. Härvid är att märka,
att biandfärgerna ge andra nyanser, än man
på grund af fysikens lagar för färgerna kunde
vänta. Tyvärr äro samtliga basiska färger ej
ljusäkta - bäst äro indulin och metylenblått
på bomull.
2. Sura färger. Koda: sur fuksin,
äktrödt, de talrika ponceau-, bordeaux-
och scharlakansfärgerna, orselj; orange:
naftolorange och difenylaminorange; gula:
äktgult, metanilgult,surt naftolgult,pikrinsyra,
tartrazin, chinolingult; gröna: syregrönt;
blå: indi-gokarmin, alkaliblått, vattenblått,
patentblått, sur indulin; svarta: naftolsvart och
naftylaminsvart. Alla dessa sura färger kunna
användas blott på ylle och siden; endast ett
fåtal färgar bomull. Färgningen af ylle är lika
enkel som vid de basiska färgerna. Man tillsätter
badet l-3 proc. färg och 2-6 proc. svafvelsyra
på 100 delar ylle, börjar färgningen m’ed kallt
bad och upphettar sedan till kokning. Genom
tillsats af 20-25 proc. glaubersalt ernås en
jämnare färgning. Vid siden tillsättes bastsåpa i
stället för glaubersalt. Med alkaliblått, hvars
motsvarande syra är olöslig, färgar man i ett
sodabad, hvarur färgsaltet bindes nästan färglöst
på yllet, och framkallar sedan den blå färgen i
ett andra bad med utspädd svafvelsyra. De sura
färgerna användas på grund af den lätthet,
hvarmed de färga för ylle, och ponceau- och
scharlakansfärgerna ha trädt i stället för
koschenillen. Många äro mycket ljusäkta, men
nästan utan undantag ej fullt tvättäkta, så
att de litet utlösas i hett vatten, hvarigenom
i randiga tyger det hvita anlöper i rödt vid
tvättning.
3 a. Substantiva bomullsfärger. Röda:
bensopurpurin, diamantrödt och diaminäkt-rödt;
gula: krysamin; blå: diaminblått; gröna:
dia-rningrönt; svarta: diaminsvart. Besläktadt
med dessa är ett oändligt antal färger. Till
sin kemiska karaktär äro dessa sura färgämnen
alkalisalter af sulfonsyror, men bilda i afseende
på sitt förhållande yid färgningen en särskild
grupp. De färga bomull utan betning i neutrala
eller svagt alkaliska bad, de senare innehållande
soda eller såpa. Härvid bindes saltet i
sin helhet, hvarför färgerna också kallas
"saltfärger". De färga blott i koncentrerade
lösningar. Tillsats af glaubersalt underlättar
färgningen. De talrika diaminfärgerna användas
för billiga kattuntyger. Särskildt lämpliga äro
de äfven för färgning af halfylle; så färgas
både bomull och ylle svart lika starkt i neutrala
bad af en viss bestämd temperatur. Fritt alkali
åstadkommer starkare färgning af bomullen,
fri syra af yllet. Ett annat sätt är att färga
yllet först med ponceau i surt bad och sedan
bomullen med diaminblått i kallt alkaliskt
bad. Janusfärgerna äro samtidigt sura och basiska
och färga ylle och bomull i samma sura bad.
3 b. Svafvel- 1. sulfinfärgerna äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
