- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 9. Fruktodling - Gossensass /
295-296

(1908) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Färgning ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

295

Färgning

296

äfvenledes afsedda till färgning af bomull och
äro härför t. o. m. bättre än diaminfärgerna. De
färgas alla direkt på bomullen ur varm
svaivelnatriumlös-ning i vatten. Färgen
blir mycket ljus- och tvättäkta och kan göras
ytterligare motståndskraftig genom efterföljande
behandling i krombad, d. v. s. en lösning af
kromsalt i vatten. Svafvelfärgerna ha börjat
skarpt konkurrera, särskildt i fråga om mörka
färgnyanser, med andra förut allenarådande
färger, såsom anilinsvart, katechubrunt och
indigo.

4. B e t f ä r ge r äro en stor och viktig
grupp, som omfattar alisarinfärgerna och de
flesta naturliga organiska färgerna. De erhållna
färgnyanserna blifva olika alltefter betmedlen
och äro vanligen både ljus- och tvättäkta,
såväl på ylle som bomull, hvarför dessa färger
för tygfärgningen ha långt större betydelse
än de glänsande basiska och sura färgerna,
a) Naturliga: röda: koschenill, rödholts och
lacdye; gula: kvercitron och gulbär; blå:
blå-holts, som jämväl användes för svarta och
violetta färger. - b) Konstgjorda: alisarin,
antrapurpurin och flavopurpurin för rödt,
brunt, violett och svart; antragallol och
alisarinbordeaux för brunt; alisarin-orange,
alisarin gult och galloflavin för orange och
gult; cerulein för oliv; alisaringrönt för
grönt; antracenblått, alisarinblått, cyanin och
indigoblått för blått; gallern, gallocyanin och
kromotrop för violett; alisarinsvart, patentsvart
och diamantsvart för svart. Som exempel på
färgningsförfärandet vid betfärgerna må tagas
alisarin. Ylle betas med järnfri alun och
vinsten, hvarvid lerjorden biu-des som basiskt
salt. Betning med lerjordsacetat förekommer ej,
enär utfällningen går för fort och betningen
därför träffar blott ytan. Till 100 delar ylle
användas 8 proc. alun och 5 proc. vinsten lösta
i 3-5 1. järnfritt vatten. Sedan upphettas
långsamt till kokning och hålles i kokning lJ/2
timme. Viktigare än alunbetning är betning med
krom. Yllet behandlas genom !1/2-2 timmars
kokning med 3 proc. kaliumbikromat och 2 Va
proc. vinsten, och reduceras härvid kromsyran
till kromoxid. Den dyrbara vinsyran ersattes
med oxalsyra eller ännu bättre med mjölksyra,
hvilken bäst fixerar kromen. Efter betningen
tvättas och färgas yllet i alisarinbadet. Man
får detta genom att lösa 10 proc. alisarinpasta
(med 20 proc :s halt) på 100 delar ylle i
mycket vatten och tillsätta 5 proc. kalk,
hvilken sedan ingår i den bildade färgen
och gör den mera liflig. Bomull fixeras med
lerjords-, krom- eller järnacetater. Färggodset
ueddoppas och genomdränkes med betvätskan och
upphänges sedan i ett rum med måttligt varm
fuktig atmosfär. Härvid sönderdelas acetaterna,
så att resp. hydrater utfalla i fibern, under
det ättiksyran afdunstar. Den betade bomullen
färgas därefter på samma sätt som yllet i
alisarinbad med kalktillsats. Turkiskt rödt
är en färg, som erhålles på ett synnerligen
säreget sätt. Den anbringas på bomull och
har genom sin klarhet undanträngt andra röda
färger för bomull. Färggodset betas först med en
vattenlösning af oxyfettsyror erhållna ur oliv
eller ricinolja, och tagas däraf 15 delar på 100
delar vatten. Sedan färggodset genomdränkts med
"oljan" och of verskottet aflägsnats i centrifug,
torkas det vid 50-60° och ångas i en sluten
panna. Sedan betas med lerjordsacetat och färgas
i alisarinbad, såsom förut beskrifvits. På samma
sätt som alisa-

rinen kunna de öfriga färgerna, hörande till
denna grupp, behandlas. Och de kunna alla färga
i samma bad, så att biandfärger erhållas. De
naturliga färgerna äro vanligen starkt färgande
träslag. Träet sönderdelas fint och tillsättes
färgbadet, eller också extraheras färgen först
ut. Siden färgas äfven med betfärger, särskildt
blåholts, och betningen sker med basiskt
järnsulfat. Det är vanligen svarta färger,
som på detta sätt anbringas på siden.

5. Framkallningsfärger. Några mycket viktiga
färger, såsom indigo och anilinsvart,
äro olösliga i de vanliga lösningsmedlen
och måste därför först omvandlas i lösliga
derivater eller också deras komponenter
införas i fibern, så att färgen där bildas
i olöslig form. Viktigast är indigoblått,
hvarmed alla fibrer kunna färgas fullt tvätt-
och ljusäkta. Färgningen sker enligt de olika
s. k. "kyp"-för-farandena. Principen för alla är,
att den olösliga indigon af reduktionsmedel
öfverföres i färglöst s. k. indigohvitt,
hvilket sedan på fibern oxideras af luftens
syre, då den blå färgen framträder. I den gamla
jäsningskypen skedde denna reduktion genom
jäsningsprocess i värme. Mycket god, men dyrbar
är hydrosulfitkypen, hvari indigo öfverföres
i löslig form genom den starkt reducerande
hydrosvafvel-syrligheten H2S204, som bildas
af zinkstoft och svaf-velsyrlighet. Lösningen
framställes af 300 1. na-triumbisulfit af 38°
Be, 500 1. vatten, 35 kg. zinkstoft och 22
kg. osläckt kalk samt 120 kg. indigo och 70
1. natronlut af 40° Be, hvilket allt värmes till
45° och utspädes till 1,330 1. Med denna kyp
kunna 89 proc. af indigo tillgodogöras. Billigare
är vitriolkypen. I färgkaret blandas 10 delar
finfördelad indigo med 15-20 delar kopparfri
järnvitriol och 20 delar bränd kalk som kalkmjölk
och utspädas med 1,000-2,000 1. vatten. Efter 24
timmar är badet färdigt. På bottnen har afsatt
sig en fällning, och däröfver är en klar brungul
lösning, som på ytan har ett blått täcke,
hvilket bildats genom oxidation af luftens
syre. Detta af-skummas, färggodset neddoppas
utan att röra upp bottensatsen och upphänges
sedan i luften. Efter upprepad behandling skönas
i enprocentigt svafvel-syrebad, som löser ut
kalken. Anilinsvart ger bomull den mest tvättäkta
färgen. Bomullen indränkes med en kall lösning
af saltsyrad anilin, natrium-klorat, kopparsulfat
och lerjordsacetat och upphänges sedan i ett rum
med 30-40° temperatur. Genom kloratets oxiderande
inverkan framkallas den svarta färgen, hvilket
underlättas af kopparsaltet. Acetatet tjänar
till att neutralisera frigjord saltsyra,
som eljest skulle angripa fibern. Exempel
på färgning ur ett färgämnes komponenter är
fibrazofärgerna. Så färgas bomull röd genom
att indränkas med en utspädd alkalisk lösning
af /?-naftol och torka samt sedan behandlas med
en lösning af diazoterad para-nitranilin. Färgen
heter p-nitranilinrödt. Af andra diazoföreningar
fås violetta, blå m. fl. nyanser. Som färgaren
vanligen själf under iskylning framställer
diazoföreningarna, kallas dessa färger
"isfärger". På ett analogt sätt färgas med de få
färgerna af oorganiskt ursprung, t. ex. kromgult,
som utfälles i fibern genom färggodsets
indränkande först med lösning af blynitrat och
sedan med lösning af kaliumdikromat.

Enligt Kommerskollegii berättelse i "Sveriges
officiella statistik" funnos 1905 i Sverige
154 fär-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:46:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbi/0166.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free