- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 9. Fruktodling - Gossensass /
307-308

(1908) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Färjestaden ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

särskildt tro på "huldrefolket".
Färingarna äro utmärkta och oförfärade
både som sjömän och fiskare, som
fårherdar och bärare. Deras talspråk intar
en mellanställning mellan isländska och de
västnorska bygdemålen, men de fleste färingar
förstå och kunna delvis tala danska, som
är rätts-, kyrko- och skolspråk. På sista
tiden ha några ansatser gjorts att i stället
införa folkspråket i kyrka och skola. Prosten
Hammershaimb (se denne) utbildade för
50 år sedan talspråket till skriftspråk,
och detta har under den sista
mansåldern gjort sig gällande i ett
par veckotidningar. Eljest finnes ingen
modern litteratur på färöiska. Däremot har
folkvisan slagit djupare rot på F. än på något
annat ställe i Norden. H. K. Lyngbye utgaf
1822 den första samlingen af detta slag, och
1851–55 gick Hammershaimb i hans fotspår;
slutligen har Sv. Grundtvig utarbetat en
fullständig handskrifven samling (om 15 bd),
som nu förvaras i k. biblioteket i Köpenhamn.
Många folkvisor äro säregna för F., särskildt
de 15 delvis långa "Sjurdar kvädi" om
Sigurd Fafnesbane. Likaledes äro melodierna
egendomliga, och särskildt märkligt är,
att visornas användning som dansvisor jämte
den ursprungliga karakteristiska, till dem
trådda dansen har bibehållit sig ända till
våra dagar (jfr Dans, sp. 1325). En annan
egendomlighet är, att på F. i motsats till
andra afsides trakter männen ha bibehållit den
gamla folkdräkten (se fig. 3), medan kvinnorna ha
aflagt den.

F. skola en kort tid på 700-talet ha
varit bebodda af irer. Efter Harald Hårfagers
seger i Norge 872 bosatte sig norska flyktingar
här, och F:s äldsta historia är liksom Islands
uppfylld af blodiga släktfejder. I synnerhet
skildras Sigmund Bresterssons långa strid
med den lömske höfdingen Thrond, och han kan
räknas som färingarnas egentlige nationalhjälte.
Omkr. 1000 infördes kristendomen från
Norge, och sedan Magnus den gode (omkr. 1040)
voro F. ett skattland under de norske konungarna.
Dock bibehölls den gamla ordningen, enligt
hvilken bönderna själfva på tinget (lagretten)
både utöfvade domsrätt och stiftade lagar, medan
den norske "sysselmanden" egentligen blott
hade makt och myndighet att indrifva afgifterna
till konungen. Håkan Håkansson förenade på
1200-talet F. och Shetlandsöarna till en lagsaga,
men efter 1469, då Shetlandsöarna pantsattes
till Skottland, och i hvarje fall från 1555
utgjorde F. en särskild lagsaga. Lagmannen var
öarnas förnämste man näst efter den kunglige
länsmannen eller hans fogde. Omkr. 1100 fingo
F. egen biskop, som vann stort inflytande på
alla samhällsförhållanden, och ännu kvarstår som
minne af den katolska tiden en ansenlig ruin af
biskopskyrkan vid

illustration placeholder
Fig. 3. Färing i fjälldräkt.


Kirkebö på Strömö. Efter införandet
af reformationen (omkr. 1540) indrogs
biskopssysslan, och en prost blef F:s högste
prästman; 1557 ställdes han under Bergens biskop
och senare (kanske 1607) under Själlands. Eljest
ansågos F. fortfarande höra till Norge, och
1688 blef Kristian V:s norska lag (och icke
den danska) införd som lagbok. Svarta döden i
midten af 1300-talet ryckte bort största delen af
befolkningen, och svåra farsoter, i synnerhet
1708–09, minskade den ånyo; lungtuberkulos
har sedan äldsta tider funnits på F. Handeln
föll tidigt i hanseatiska köpmäns händer, till
stor skada för befolkningen; detta förhållande
fortfor ännu på Fredrik II:s tid. Likaledes
hemsöktes öarna ständigt af sjöröfvare (ännu 1629
af turkar). 1607 öfverlämnades handeln åt ett
sällskap köpmän i Bergen och 1619 åt ett annat i
Köpenhamn; men Kristofer Gabel, som 1655 såsom
befallningsman på F. fick inkomsten af öarna,
erhöll 1662 tillika monopol för sin egen och
sin son Fredriks lifstid. Då den sistnämnde dog
1708, fick konungens "landfoged" styrelsen,
i det F. underordnades det danska kansliet
och Själlands stiftsamt, och handeln blef ett
kronomonopol, hvilket förhållande egde bestånd
till 1855. Vid Norges skilsmässa från Danmark
1814 fortforo F. att tillhöra det senare riket
och fingo 1816 en särskild amtman, under det
däremot "lagretten" upphäfdes. Efter grundlagens
införande i Danmark fingo F. 1851 rätt att
välja 1 medlem till folketinget och 1 till
landstinget. 1852 upprättades ett nytt lagting
(närmare ordnadt 1854), sammansatt af amtmannen,
prosten och 18 folkvalda medlemmar, valda efter
viss census; 1906 ökades de valde medlemmarnas
antal till 20, och alla skattskyldiga män, som
fyllt 25 år, fingo valrätt. Lagtinget är ej blott
den högsta kommunala myndigheten för F., liksom
landstingen i Sverige, utan har äfven rätt att
framlägga nya lagförslag och afgifva betänkanden
öfver, hvilka modifikationer Danmarks allmänna
lagar böra undergå för att kunna tillämpas
på F. Landfogden är polismästare och uppbär
dessutom skatterna; sorenskriveren är domare,
och i hvart och ett af de 7 distrikten (syssel)
utöfvar "sysselmanden" den lokala polisuppsikten.
Öarnas hufvudstad är Thorshavn (på
Strömö). Större handelsplatser äro dessutom
Vestmanhavn (på Strömö), Trangisvaag (på Suderö)
och Klaksvig (på Borö). Med Skandinavien stå
F. i telegrafisk förbindelse. F. delas i 7
pastorat med 41 kyrkor. Handelsmonopolets
upphörande har väsentligen främjat F:s
förkofran och särskildt fiskets utveckling
(årlig afkastning 1 mill. kr.).

Litt.: Lukas
Debes, "Færöernes og færöiske indbyggeres
beskrivelse" (1672), J. Landt, "Forsög til en
beskrivelse over F." (1800), A. Berg, "Bidrag
til kundskab om F." (1889), J. F. Rönne,
"F." (1900), C. C. Rafn, "Færeyinga saga"
(1827), N. Winther, "F:s oldtidshistorie"
(1875), Niels Andersen, "F. 1600–1709" (1895),
Hammershaimb, "Færöisk anthologi" (1891),
J. Jacobsen, "Færöiske folkesagn og æventyr"
(1898–1901), Hj. Thuren, "Dans og kvaddigtning
paa F." (1901). E. Ebg.

Fässberg, socken i
Göteborgs och Bohus län, Askims härad. 5,233
har. 7,221 inv. (1907). F. bildar med Kållered
och Råda ett regalt pastorat i Göteborgs stift,
Domprosteriets södra kontrakt. Köpingsliknande
områden i F. äro Mölndal och Krokslätt
Sörgård
.

Fästa, kam. Se Mensalhemman.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:41:33 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbi/0172.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free