Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fästningskrig ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
323
Fästningskrig
324
terande) af fästningens artilleri genom frontal
eld, demolitionsbatterier för demolering genom
indirekt eld af kaponjärer och andra täckta rum,
samt bräsch-latterier, afsedda att sönderskjuta
eskarpmuren, hvarjämte i parallellen anlades
mörsarbatterier mot de anfallna verkens inre och
fältbatterivärn, särskildt som flygelbatterier,
mot utfallsförsök. Under skydd af artillerielden
framfördes vidare anfallsgrafvar 1. approcher
(attacker), i sicksack hufvudsakligen mot
anfallsfrontens utgående vinklar; innan
sapptäteina hunnit halfvägs till fästningen,
afbrötos de emellertid af en andra parallell,
E-E, dit löpgrafsvakten sedan framflyttades från
den första. Härefter fortsattes approcherna,
af brutna af half paralleller, F-F, och. vid
fältvallens fot anlades tredje parallellen,
G-G. Härpå följde fältvallens kröning
(couronnement), H-H, för behärskande af betäckta
vägen och skyddande af nedgången till grafven
samt för beredande
stånd kunde åstadkomma samma verkan, som
tidigare ej ernåddes utan framryckande ända
till grafbranten, blef det för detta vapen
förut oumbärliga ingenjöranfallet så godt
som öfverflödigt; och samtidigt blef det
infanteriet, som fick öfvertaga uppgiften
att åstadkomma eldöfverlägsenhet och som
därför med hjälp af gevär och spade måste
tilltvinga sig passagen öfver det nu mycket
förstorade anfallsfältet. Näranfallet, som
förut börjat först på glacisen, fick nu en
stor utsträckning och trädde fullständigt i
förgrunden, eftersom det blott kunde förberedas
och understödjas genom artillerianfallet. Härmed
har fästningskriget utträdt ur det schematiska
tillvägagångssättet, och uppgiften att leda
detsamma har öfvergått från ingenjör- och
artilleribefälhafvarna till belägringskårens
chef, hvaraf framgår nödvändigheten af, att en
utbildad fästningsgeneralstab finnes bredvid
fältgeneralstaben. En nutida belägring består
sålunda
Fig. 2.
af plats för ytterligare behöfliga
bräschbatterier och för till flankeringseldens
tystande m. m. afsedda kontrabatterier. Hade
fästningen minförsvar, måste dock angriparen
dessförinnan ha med användandet af anfallsminor
utkämpat ett långsamt och tidsödande minkrig
(se d. o.). Slutligen anordnas graf nedgång en,
ett starkt sluttande underjordiskt galleri, och
sedan kontereskarpmuren genombrutits och graf
of ver g ang en verkställts, utföres stormningen.
Ända till de rafflade eldvapnens införande
kunde Vaubans schema för den regelbundna
belägringens genomförande blifva i hufvudsak
gällande. Infanterigeväret var ännu alltför
verkningslöst, för att man skulle kunna tala om
någon egentlig eldstrid förrän på fältvallen;
och därför hvilade uppgiften att vinna
eldöfverlägsenhet uteslutande på artilleriets
skuldror. Detta vapen och ingenjörledningen
delade sålunda huvudverksamheten sinsemellan, och
infanteriet tillkom endast bevakningen, en del af
löpgrafsarbetet, de omedelbara förberedelserna
till stormningen och dennas utförande från en
för detsamma anordnad stormställning. Men när
artilleriet, tack vare de moderna eldvapnens
framsteg, redan från stort af-
uti (jfr fig. 2) cerneringen och försvararens
tillbakakastande ur förterrängen,
anläggandet af belägringsbatterier ej
öfver 3 km. från gördellinjen, anordnandet
af förstärkta ställningar för infanteri och
fältartilleri till belägringsbatteriernas skydd
(artil-leriskyddsställningar), artilleristridens
genomförande och slutligen närstriden eller
infanterianfallet, hvilket framgår gradvis
öfver anfallsfältet med hjälp af löpgrafsarbete
för anordnande af infanteriställningar med
förbindelsegrafvar, allt med understöd af det
sig alltmer närmande anfallsartillerret. När
stormställningen uppnåtts, förstöras återstående
hinder och murverk af ingenjörtruppen, som äfven
dessförinnan kan ha tvingats att underlätta
infanteriets framryckande medelst sapparbete
och kanske också måste tillgripa minering för
kontereskarpmurens bräsche-ring. Slutligen
företages stormningen.
Anfall på en kustfästning bör helst ske
samtidigt mot sjö- och landfronterna, enär
ett anfall enbart från sjön i allmänhet har
föga utsikt att lyckas, såvida det ej kan ske
fullständigt öfver-raskande, innan rustningen
hunnit afslutas. Landfronten anfalles af en
landsatt styrka på samma sätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
