- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 9. Fruktodling - Gossensass /
327-328

(1908) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fästningskrig ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

327

Fästningsminörtjänst-Fästningsstraff

328

mot forten kunna intervallställningarna
sedan understödjande ingripa. Att hålla dessa
senare är därför af yttersta vikt och alls
ej omöjligt, enär infanteriet vanligen först
under sista perioden, då anfallsinfanteriet
hotar med inbrytning, behöfver fullständigt
besätta desamma och förut kan nöja sig med
observationsposter och sålunda sparas till det
afgörande ögonblicket. Har den anfallande lyckats
anordna sin stormställning, måste alla medel att
afslå själfva stormningen hållas i beredskap:
förstärkning af de anfallna verkens besättning,
anhopandet af stormhinder, uppställandet af
reserver och artilleri i dolda ställningar,
så att det senare förmår bestryka den för
angriparen kvarvarande öfverskridningszonen och
de förra kunna kastas i stormtruppernas flanker,
o. d. På det att motståndet må kunna fortsättas
äfven efter frontlinjens genombrytning, bör
försvararen i god tid ha tänkt på anordnandet
af af skärning ar och mellanställningar, som
ansluta sig till ännu oskadade permanenta
befästningar. Försvararen får nämligen ej
glömma, att fästningens öde ingalunda behöfver
vara afgjordt med frontlinjens genombrytning,
och han måste vara öfvertygad om, att ett
fästningsförsvar, som ej låter ett enda tillfälle
till offensivt uppträdande gå sig ur händerna,
har all utsikt till framgång.

Vid försvaret af en kustfästning tillkommer
utöfver ofvan omnämnda rustningar äfven
uppgörandet af planer för minförsvarets
ordnande, för det flytande försvarets
användande, m. m. För en kustfästnings försvar
torde nämligen i allmänhet kunna påräknas
hjälp af en flytande lokalstyrka, hvilken
då äfven bör kunna med sin eld bidraga till
landfrontens försvar. Sedan kustfästningens
försvarsområde delats i sektioner, uppdelas
försvarsmedlen i grupper och reserver samt
sjöstyrka; reserverna delas i allmän reserv
och sektionsreserver. För försvar af sjöfronten
måste stängsellinjerna skyndsamt kompletteras,
möjligen felande inre försvar anordnas och
en intensiv säkerhetstjänst förrättas med
hjälp af be-vakningsbåiar, undervattensnät,
strålkastare o. d., särskildt för förhindrande
af undervattens- och torpedbåtars inlöpande
och stängsellinjernas förstörande. Skulle
detta senare helt eller delvis ha lyckats för
fienden, måste alla medel för spärrningarnas
reparerande eller förnyande tillgripas. Fientliga
fartygs stillaliggande förhindras genom
kasteld. Landstigningsförsök tillbakavisas
genom infanteri och snabbskjutande pjäser i på
förhand anordnade ställningar. Landfronten
försvaras i öfver-ensstämmelse med hvad
nyss sagts om en landfästnings försvar.
L. W:son M.

Fästningsminörtjänst, krigsv., samlingen
af alla de tjänsteförrättningar inom
minörväsendets område, som tillhöra de tekniska
fästningstrupperna att utföra. Dit räknas
sålunda alla till minkriget hörande arbeten.
L. W:son M.

Fästningsområde, Fästningsrayon, krigsv., kallas
vanligen den vissa inskränkningar i afseende
på rättigheten att bebygga underkastade zon
omkring en fästning, som behärskas af elden
från densamma. En sådan inskränkning anses
nödvändig för att vid rustningen underlätta
röjningsarbetena för skjutfältets friläggande. I
de flesta stater (bl. a. alla stormakter)
finnas därför vissa rayonlagar, som reglera
bebyggandet och nyttjandet i öfrigt af marken
inom fästningsområdet-. Så fastställer t. ex.

den från dec. 1871 stammande tyska rayonlagen
tre fästningsområden; i det första, intill 600
m. från betäckta vägen, äro alla boningshus
förbjudna; i det andra, ytterligare 375
m. framåt, äro massivbyggnader och för
industriändamål afsedda större ugnsanläggningar
(tegelbruk, kalkugnar) otillåtna, och i det
tredje, intill 1,275 m., få, lika litet som i
de båda andra, några markförändringar göras,
hvarjämte anläggandet af högre tornartade
byggnader och större terrängskylare fordra
särskildt tillstånd. Framför forten räknas
intet andra område, men däremot är där marken
intill 1,650 m. underkastad bestämmelserna för
det tredje. Uppsikten öfver fästningsområdena
åligger kommendanten och fortifikationen. Tvister
hänskjutas till en riksrayon-kommission,
hvilken äfven har att uppgöra förslag till
större anläggningar (chausséer, järnbanor,
dammar o. s. v.) inom områdena. - Sverige saknar
ännu rayonlag, och med fästningsområde menas
hos oss tills vidare ej annat än det område,
som begränsas af de yttersta försvarsverken
eller som af garnisonen ej utan särskildt
tillstånd får öfverträdas. När en fästning
förklaras i belägringstillstånd, sammanfaller
fästningsområdet med fästningsförsvarsområdet (se
d. o.). L. W:son
M.

Fästningsportar, fortif., från en fästnings inre
genom omslutningsvallen förande utgångar. Vid
de gamla stadsfästningarna delades de uti fred
s-portar, afsedda för den civila trafiken och
bestående af möjligast bekväma genomgångar,
s. k. po- terner, i vallen, broar eller bankar
öfver grafven och inskärningar, sorties, i
fältvallen (vid krigsrustning igenfylldes de
och graföfvergångarna förstördes); krigsportar,
för det militära bruket afsedda och väl skyddade
utgångar, som vanligen bestå af lågt liggande
poterner, försedda med dubbla stängsel och
vaktrum, låg graföfvergång (i våt graf på bro),
uppfarter till vapen platserna i betäckta vägen,
där äfven stängsel och vaktrum anordnas; samt
utfallsportar, smala utgångar med anordningar
i öfrigt som vid krigsportar. L. W:son M.

Fästningsrayon [-räjå’nj. Se Fästningsområde.

Fästningsstraff, jur. Straffarbete förekom
i Sverige först under formen af "arbete vid
konungens slott och gårdar". När denna straff
art fick större användning, befunnes dock de
kungliga slotten och gårdarna ej vara nog säkra
förvaringsorter för miss-dådare. Man började
därför mot slutet af 1600-talet begagna rikets
fästningar för detta ändamål. Jämte dessa
nyttjades artillerismedjorna i Stockholm och
Kalmar, senare ankarsmedjan i Karlskrona. Endast
män intogos å dessa strafforter; kvinnliga
straffarbetsfångar inrymdes å tukthusen. I
1734 års lag nyttjas uttrycken "arbete
vid någon konungens fästning", "arbete vid
konungens slott eller fästning", "arbete vid
kronones fästning eller smidia" för att beteckna
straffarbete. 1779 års förordning omtalar äfven
"fängelse å fästning", hvilket skulle utgöra
en svårare form af fängelsestraff. Sedan under
19:e årh. fästningsfångarna efter hand till
större delen blifvit öfverflyttade till andra
straffanstalter, indrogos slutligen 1866 två af
de fyra återstående fästningsfängelserna, och de
två öfriga (Landskrona och Varberg, af hvilka
det sistnämnda indrogs 1881) antogo då namn af
straff-fängelser. Uttrycken fästningsfängelse
och fästningsstraff förekomma därefter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:46:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbi/0182.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free