- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 9. Fruktodling - Gossensass /
367-368

(1908) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fönster ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

en fönstersmyg, ett vid våra vanliga tunna (1 1/2
à 2-stens-)murar tämligen betydelselöst minne
från de tider, då murarna voro så tjocka, att
stora djupa, rymliga fönsternischer bildades
därigenom, att dessa bröstvärnsmurar gjordes
relativt tunna. Vi bekläda bröstvärnsmuren
på insidan med en bröstpanel, för värmens
skull. Bröstvärnets öfversida och bröstpanelen
täckas med fönsterbänken, hvilken bildar
fortsättning på karmens understycke inåt
rummet. På yttersidan täckes bröstvärnet,
för så vidt icke karmen sitter i själfva
murens ytterlif, af en solbänk af sten eller
af ett fönsterbleck (af järn-, bly-, zink-
eller kopparplåt), i hvarje fall försedd
med droppnäsa, för att från undervarande
mur afleda det från fönsterglasen nedrinnande
regnvattnet. Fönsternischen beklädes på sidorna
och upptill oftast med smygpanel, och på insidan
af muren mot rummet sättes omkring fönsternischen
ett fönsterfoder för att täcka springan mellan
smygpanelen och muren (se fig. 5 och 6).

Redan det nu anförda ger en antydan om
fönsterproblemets invecklade natur. Härtill
kommer emellertid, att man vid konstruktionen
och anordningen af fönstren i en bostad måste
taga hänsyn äfven till en mångfald af andra
omständigheter, t. ex. för att utestänga eller
reglera ljuset, hvartill användas rull- och
drag-gardiner; jalusier i form af gardiner
eller luckor med fasta eller rörliga spjälor
anordnade innanför eller utanför fönstren;
markiser af olika typer. Fransmännen använda
mycket en förträffligt konstruerad jalusilucka
af järnplåt (se fig. 9), som fästes med gångjärn
på karmens utsida och vikes ihop mot den yttre
fönsternischens sidor, där den hopvikt upptar en
tjocklek af endast några cm. och sålunda knappast
märkes. – De nedre våningarnas lokaler mot trånga
gårdar eller gator i tätt bebyggda städer lida
oftast af otillfredsställande belysning. Man
söker afhjälpa detta genom att utanför fönstret
anordna en spegel i omkr. 45° vinkel, som fångar
ett ljusknippe från himmelen och sänder in det
i rummet i önskad riktning. Samma sak vinnes,
ehuru på ett elegantare och effektivare sätt,
genom s. k. luxferprismor, glasskifvor, som på
ena sidan äro prismatiskt räfflade (se fig. 10
o. 11).

illustration placeholder
Fig. 10. Luxferprisma.

illustration placeholder
Fig. 11. Fönsterglas, sammansatt af luxferprismor.


Mot inbrott önskar man stundom försäkra sig
genom yttre eller inre luckor eller galler
af järn. I södra Europas länder äro i regel
alla bottenvåningars bostadsfönster försedda
med järngaller,
ofta af vackert smide; i all synnerhet är
detta fallet i Spanien, där under renässansen
en allenastående rikt blomstrande smideskonst
utöfvades. Den nedre delen af dessa fönstergaller
sväller utanför muren, för att tillåta den
på fönsterbänken sittande unga donnan att
redan på afstånd se den älskade komma uppe i
gatan. Han stannar utanför gallret, i timtal
offentligen uppvaktande den sköna; detta kallas
i Spanien comer hierro (= "äta järn"), hos oss
"fönsterkurtis".

Lokaler, som man måste särskildt skydda mot
eldfara, förses med karmar, bågar och luckor af
järn. Från Amerika ha vi emellertid fått ett
eldfast glas, det s. k. trådglaset, som äfven
har den goda egenskapen att tåla stötar och
slag. Glasskifvan är gjuten omkring ett tätare
eller glesare järntrådsnät. Detta material har
under senare tiden kommit till stor användning
dels där det gäller att skydda sig mot eldfara,
dels, på grund af dess styrka och seghet, vid
konstruktion af glastak, takfönster o. d.

För belysningen af ett rum spelar naturligtvis
fönstrens storlek en hufvudsaklig roll, men
äfven deras läge. Samma dageryta, som i form af
takfönster eller högt på väggen sittande fönster
väl belyser ett rum, skulle, anordnad som låga
fönster invid golfvet, lämna rummet en ganska
otillfredsställande belysning. I allmänhet ger
det högt ifrån kommande ljuset en angenämare
och, konstnärligt sedt, mera tillfredsställande
belysning, emedan ögat vid betraktande af
föremålen i rummet ej på någon punkt möter och
bländas af det direkta dagsljuset. Behofvet af
starkt belysta arbetsplatser och behaget att
kunna se naturen och lifvet utomkring sig äro
emellertid bestämmande för det vanliga läget på
fönstret, hvars bänk i allmänhet anordnas vid
vanlig bordshöjd eller något däröfver, och hvars
höjd afpassas så, att plats finnes mellan taket
och fönsternischens öfverkant för taklist och
gardinanordningar. Ur konstnärlig synpunkt är
ock en annan omständighet beträffande fönstrens
läge betydelsefull. Ju mer koncentrerad och
från ett håll kommande belysningen är, dess
vackrare kan rummet möbleras. I ett rum med
många fönster och med fönster på flera väggar
upphör all den kontrastverkan mellan föremålens
dagrar och skuggor, hvarpå den konstnärliga
effekten af ett möbleringsarrangemang i lika
hög grad som af färgvalet beror. Här komma
emellertid de estetiska intressena i en till
synes ohjälplig konflikt med de allra modernaste
och mest imperatoriska, nämligen de hygieniska,
hvilka konsekvent skulle leda oss att bo i
glasskåp. För estetiskt kännande människor torde
dock "trefnaden" spela en mycket betydelsefull
hygienisk roll. Den engelska satsen "dit solen
icke kommer, dit kommer läkaren" säger nog i
få ord det viktigaste i fråga om anläggning och
belysning af boningsrum.

För skolsalar har man här i landet uppställt
följande fordringar på fönstrens storlek, läge
och form: fönstrens effektiva dageryta skall vara
minst 1/5 af rummets golfyta; de skola börja 1,2
m. öfver golfvet och räcka helst ända upp till
taket samt vara rakt afslutade (icke i hvalf-
eller bågform); skolsalar få ha fönster endast
på en sida, elevernas vänstra, och skola helst
förläggas så, att deras fönster vetta mot öster
eller söder. På senare tid har man därtill fogat
den fordran, att hvarje elev

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:46:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbi/0202.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free