Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 9. Fruktodling - Gossensass / 373-374 (1908) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fönster ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

från sin plats skall se en del af
himlahvalfvet. Ur estetisk synpunkt innebära
dessa bestämmelser för arkitekten lika många
vedervärdigheter. När de strängt följas, göra
de våra moderna skolbyggnader till mycket
ledsamma företeelser. I Tyskland har man
med sedvanlig grundlighet sökt vetenskapligt
bestämma belysnings- och fönsterfrågans inbördes
sammanhang.

Följande undersökningsresultat torde ega ett
allmännare intresse: vid genomgången genom
olika sorters glas förlorar dagsljuset en del
af sin intensitet:

vid genomgång genom vanligt hvitt
glas (enkelt)	5	à	10	proc.
vid genomgång genom vanligt hvitt
glas (dubbla rutor)	10	»	20	»
vid genomgång genom matt slipadt
glas			27	»
vid genomgång genom hvitt katedral-
glas			12 2/3	»
vid genomgång genom hvitt oljadt
papper	15	»	30	»
vid genomgång genom tät linneväf	50	»	95	»

Inverkan af olika väggfärger på belysningen af
ett rum framgår af följande. Tänka vi oss ett rum
med svarta väggar upplyst med en ljuskälla af 100
ljusenheters styrka, behöfvas för åstadkommande
af samma ljuseffekt:

om	tapeterna	äro	mörkbruna	endast	87	ljusenh.
»	»	»	blå	»	72	»
»	»	»	ljusgula	»	60	»
»	»	»	matt hvita	»	50	»
om	väggarna	äro	blankt hvitt	oljemålade	15	»

Genom arkitektens konst bringas
byggnadsmaterialierna till rytmisk rörelse,
åt de döda massorna ges ett visst personligt
lif. Rytmen åstadkommes med form och med
färg. Det är, såsom i all bildande konst, i
grund och botten blott en lek med solstrålarna,
med skuggor och dagrar och spektrums alla
toner. Hålen i muren, fönstren, spela härvid en
mycket stor roll. För en fristående byggnad äro
massgrupperingen och konturen de konstnärligt
viktigaste momenten, men för en byggnad vid
gata kan förhållandet mellan mur och hål,
d. v. s. fönstrens storlek, form och placering,
enbart och oafsedt dekoreringen i öfrigt, vara
afgörande för byggnadens rytm och utseende. Detta
torde tillräckligt tydligt framgå af fig. 12,
visande olika fönstergruppering på en och samma
fasadyta.

När icke tillfredsställande resultat härigenom
kan vinnas, söker man nå den önskade effekten
genom anordnande af fönsteromfattningar eller
genom artikulering af själfva murarna (lisener,
pilastrar, engagerade kolonner o. d.). Genom
lämplig fönsteromfattning kunna vissa fönster
förstoras, framhäfvas, accentueras, och dymedelst
vissa punkter eller områden af fasaden få mera
valör, t. ex. midtfönstret öfver norra porten
å Stockholms slott (fig. 13). Genom en stark
artikulering af muren kan uppmärksamheten
dragas h. o. h. från fönstren, så att deras
inflytande på totalintrycket blir minimalt,
t. ex. det gamla Bondeska palatset i Stockholm
(nuv. rådhuset). Den omkring murhålet, på murytan
sig utvecklande fönsteromfattningen, sådan den
af renässansen och dess afläggare intill våra
dagar i det oändliga varierats, och som i de
flesta fall icke har något
organiskt sammanhang med murens konstruktion,
snarare strider mot den, denna typ af
fönsterdekorering var för medeltiden
främmande. Ur konstruktionen framgick då
dekoreringen. Öfver murhålet, om det var bredare
än att det täcktes af en sten, måste slås hvalf;
hvalfvet är rundbågigt, spetsbågigt eller
segmentformadt; bchöfs ännu bredare fönster,
måste det, såsom ofvan i samband med glasfrågan
nämnts, uppdelas med en eller flera midtposter,
hvilka man af naturliga skäl önskar så smala
som möjligt; de förmå då icke bära murmassorna
ofvanför, hvarför en stark aflastningsbåge måste
slås öfver det hela. Häraf framgår grundtypen
för det medeltida fönstret, fig. 14. Konstruktivt
sund och i sig själf vacker, innehåller denna typ
rika utvecklingsmöjligheter, såsom historien
visat. Den dekorativa effekten åstadkommes
genom ett rikare utbildande af de nödvändiga
konstruktiva delarna, af spröjsverket och af
de djupa fönstersmygarna och aflastningsbågen.

Fig. 20. Antik romersk kolonn- och bågställning från Colosseum i Rom (78-82 e. Kr.).

Fig. 21. Bisagra-porten i Toledo (800-talet).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>