Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Fönster ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
motiv hastigt återtager sin ursprungliga
form. Fig. 22-25 visa några öfvergångsformer i
detta förlopp, tagna från allmänt kända palats. I
Pal. Corner Spinelli sitta fönstren på fasadytan
omramade rektangulärt af en tunn list, ehuru
denna frångått den mycket karakteristiska,
specifikt venezianska tandlisten, som ger
intryck af kätting, och antagit renässansprofil;
pilastrar finnas, men endast å byggnadens hörn.
|
Fig. 25. Parti af Markusbiblioteket, Venezia (1536). |
I Pal. Vendramin-Calergi åstadkommes omramningen, såsom i romerska tider,
af en kolonnställning med entablement, endast
spröjsindelningen förråder nu sammanhanget
med medeltiden. I Pal. Grimani har äfven denna
detalj bortfallit, och det gamla romerska
motivet, som hela renässansens arkitektoniska
formgifmngskonst utgår ifrån och sträfvar till,
står där renodladt och färdigt att ånyo eröfra
världen. I Pal. Rezzonico och Markusbiblioteket
ha de bågarna upptagande impost-pilastrarna
utvecklats till själfständiga små kolonner,
och hela muren har upplöst sig i ett system
af kolonnställningar, hvilket muröppningarna
– fönstren – måste helt underordna sig. I
Rom utvecklade sig under renässansen en annan
palatstyp med fönstren i regel rektangulära och
omramade af ett foder med eller utan bekröning
med entablement, fronton m. m.
En god föreställning om denna typ i dess
bästa och renaste form och sättet för dess
fönsterbildning lämnar oss norra fasaden
af Stockholms slott (fig. 13), som jämte
Tessinernas öfriga byggnadsverk varit
normgifvande för det mesta, som byggts här i
landet under senare delen af 1700-talet och
förra hälften af 1800-talet. Äfven denna typ
tenderar emellertid att ombilda murpartierna
mellan fönsteromfattningarna till pilaster-
eller kolonnställningar, såsom slottets östra
och västra fasader visa (fig. 26 och 27).
Under det fönstren med sina omfattningar i den
italienska renässansen ställas upp våningsvis
på horisontala genomgående listverk, möter oss
i Frankrike en helt annan anordning. Fönstren
äro där sammanbundna i vertikal led (se fig. 29
o. 30). Den ena fönsteromfattningen är ställd
på den andra ända nedifrån sockeln, och det
hela afslutas öfver taklisten med en vindskupa,
som upplöser sig i ett om medeltida gaflar och
fialer påminnande krön. Då de gamla medeltida
borgarna skulle göras beboeliga för ett släkte
med något större anspråk på komfort, måste rummen
förses med fönster äfven mot utsidan i de åt
detta håll flera meter tjocka murarna.
|
Fig. 26. Parti af östra fasaden å Stockholms slott (1697). |
Detta utfördes enklast på det sättet,
att man ända uppifrån murkrönet och till sockeln
ref ned ett parti af muren, lagom bredt för att
i den sålunda bildade öppningen kunna uppbygga en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 18:46:22 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nfbi/0207.html