Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fönster ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
forskningar på området för den motoriska förbränningen
tydligen hos explosionsmotorn ådagalagt
frånvaron af hvarje explosion i egentlig mening
under förbränningen. Förbränningsmotorerna
indelas i termodynamiskt hänseende
vanligen i två klasser: a) motorer med
förbränning vid tillnärmelsevis konstant volym
("explosionsmotorer", gasmotorer m. fl.) och b)
motorer med förbränning hufvudsakligast under
expansionsslaget, d. v. s. vid tillväxande
volym (Diesels, Trinklers m. fl. motorer).
E. R–r.
Förbränningstemperatur, den värmegrad,
som alstras vid en förbränningsprocess,
är beroende af flera faktorer: materialet,
som förbrinner, det syreafgif-vande mediet,
produktens beskaffenhet, bireaktioner vid
förbränningen, dissociationen, värmeutstrålningen
från förbränningshärden o. s. v. Exempel på
höga förbränningstemperaturer äro nedanstående:
hos aluminiummetall (i blandningen
"termit") .............................. omkr. 3,000°
hos vätgas med syre ..................2,500°
> acetylen » » ..................2,500°
i en masugn, där träkol förbrännes,
är temperaturen ............... högst 2,000°
i en ångpanneeldstad (för stenkol).... 1,600°
K. S–n.
Förbud, Myndighets. Stadganden, som medgifva
offentlig myndighet att förbjuda enskild
person vidtagande af någon viss handling,
förekomma på åtskilliga ställen inom olika
områden af vår lagstiftning. Utan att afse någon
uppräkning nämna vi här några fall och därvid
främst de förbud att utlämna viss egendom,
som kunna meddelas vid utmätning (se §§ 74, 75
och 80 Utsökn.-l.); förbudet är här ett led i
utmätningsproceduren. Karaktären af provisoriska
säkerhetsåtgärder ha de i §§ 147 och 153
Utsökn.-l. omnämnda förbuden, resp. förbud att
sälja eller skingra fast egendom och hvad därtill
hör samt förbud för gäldenär att resa från
orten. Sistnämnda, af öfverexekutor meddelade
förbud, de s. k. skingrings- och reseförbuden,
ha till ändamål att bereda säkerhet för,
att ett anspråk, som ännu ej profvats, skall
kunna, sedan profning däraf medhunnits, vinna
realisation. Af liknande natur är det förbud, som
omtalas i § 21 af k. förordn, om jordegares rätt
öfver vattnet å hans grund af 30 dec. 1880; detta
förbud, som jämväl meddelas af öfverexekutor,
afser inställande af påbörjad byggnad i
vattendrag, vattens bortledande eller annan
åtgärd till vattendrags förändring. – Ett helt
annat syfte än de förut omnämnda förbuden ha de
förbud för barn att idka viss försäljning, som i
stadgad ordning kunna meddelas enl. k. förordn. 4
dec. 1896. Samhällets omsorg om det uppväxande
släktets sedliga tillstånd har här gifvit sig
ett uttryck. – I kap. 10 § 22 Straffl. belägges
brytande mot förbud att skingra gods eller att
gifva ut annans gods med bötesstraff. – Slutligen
bör framhållas, att en vanlig civil rättegång
kan ha till föremål fråga, om ena parten har
rättighet att företaga någon viss handling,
och att, om sådan rättighet frånkännes parten,
domen kan innehålla förbud för honom i sådant
afseende. Angående verkställighet af dylikt
förbud gälla allmänna verkställighetsregler.
E. K.
Förbudna orter, kam. Vid godsafsöndringen
från kronan under 1500-1600-talen framträdde
redan tidigt den praxis, att från af söndring
undantogos sådana orter, hvilkas naturapersedlar eller
andra prestationer voro särskildt behöfliga
för bestämda grenar af förvaltningen. Dit
räknades t. ex. gods, som voro anslagna till
bergsbruken för att bereda dem tillgång till
kol, ved, vattenkraft o. d., till kronans
slott och gårdar för deras proviantering
eller för att skaffa dem dagsverken, till dess
stallstat för höfångsten, till ryttare och
knektar såsom boställen eller tilldelningshemman
o. s. v. Snart förekommo äfven uttryckliga förbud
- redan Gustaf II Adolf hade sålunda 1613 i
sin instruktion för kammarråden uttryckligen
förbjudit afsönd-ring af gods, som ej kunde
mistas från bergsbruken eller kronans slott
och gårdar - och, när förbuden öfverträddes,
indragningar (äfven på sådana lämnar Gustaf
II Adolfs regering många exempel). Närmare
reglerades därpå förhållandena under drottning
Kristinas förmyndare vid de försäljningsbeslut,
som måste tillgripas 1638 och 1641, hvarvid
från försäljningen uttryckligen undantogos
samtliga järn-och kopparbergslager, gods, som
voro anslagna till ryttare, knektar och båtsmän
samt till vissa slott och fästningar, vissa
kustprovinser, hvilkas naturapersedlar behöfdes
för flottans utrustning och proviantering
("Öster- och Västernorrlanden" - d. v. s. de
norrländska länen jämte Österbotten - Öland,
Ålandsöarna m. fl.), kronoparker, drottningens
lifgeding, vissa områden nära länsresidens
och andra slott m. m. samt "hvad som klarligen
finnes på en ort eller annan att komma kronan
till någon märklig skada". Afsöndringsförbud
framträdde därefter snart äfven rörande
t. ex. förlä-ningar eller tilldelningshemman åt
vissa lägre civila tjänstemän såsom länsmän
och fjärdingsman, krögare och postbönder
m. m., vissa orter med särskildt betungande
skjutsningsbesvär,ecklesiastika boställen,
provinserna Jämtland och Ingermanland, m. m. Till
de förbudna orterna kommo på detta sätt att höra
samtliga norrländska landskap, Österbotten,
Dalarna, Åland, Öland, stora områden (under
bergslager, lifgedinget m. m.) af Uppland
och Västmanland, betydande delar (särskildt
bergslager) af Södermanland, Närke och Värmland,
Östergötland och Småland m. m.
Under drottning Kristinas regering öfverträddes
dock förbuden på grund af hennes hejdlösa
slöseri oupphörligt, fastän de ofta upprepades
och i särskilda fall äfven gods, som afsöndrats
inom sådana orter, blefvo återindragna till
kronan. Vid 1655 års reduktion togs därpå
till utgångspunkt skillnaden mellan dessa
"omistliga" eller "omistande" orter och sådana,
som utan större af saknad kunde afvaras; de förra
specificerades ytterligare, och en återkallelse
till kronan af alla därinom afsöndrade gods och
räntor beviljades, dock mot vederlag, därest
afsöndringen skett mot sådant. Specifikationen
omfattade kungliga slott och en mängd uppräknade
kronoladugårdar, kronans stallängar, dess
hufvudfisken, kronoparker, gods, som varit
anslagna till städer, till ecklesiastika eller
judiciella ändamål (akademier, skolor, hospital,
kyrkor, boställen för präster, klockare, länsmän,
häradshöfdingar, lagmän etc.), till faktorier
eller slussar, postväsen eller gästgifveri, till
hären enligt 1652 års krigsfolks jordeböcker
(se d. o.), till flottan eller båtsmanshållet,
bergslagsgods, mässings-, salpeter- och krutbruk
o. d., kronokvarnar i städerna eller vid slotten,
de fem till hofhållningen anslagna länen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
