Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Författare ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
425
Förf rysning-Förgiftning
426
Förfrysning, med. Se Frostskada.
Förfånga, sjöv., aflösa, t. ex. en
utkik, en ror-gängare o. s. v.
O- E. G. N.*
Förföljelseidéer, en persons grundlösa
föreställningar om mot honom riktad förföljelse,
förekomma framför allt vid f ö r r y c k t
h e t (se d. o.), men påträffas äfven som
ett öfvergående, eller mindre väsentligt,
symtom i andra former af själslidande. Man
får icke utan vidare i dessa idéer se ett
olycksbådande och om en obotlig sjukdom varslande
symtom. Ovanligt är t. ex. icke, att personer,
lidande af neu-rasteni, öfvergående befinna
sig i ett tillstånd af orolig och ängslig
spänning med benägenhet för misstänksamhet och
förföljelseidéer, hvilket tillstånd efter någon
tids hvila dock försvinner. Jfr Storhetsidéer.
G-s.
Förföljning, krigsv., det omedelbara
fullföljandet af en seger, hvarvid segraren söker
helt och hållet skingra och förstöra fienden
samt behålla känning med honom. Förfölj ningen
på slagfältet, taktisk förjölj-ning, utföres
af de trupper, som utkämpat hufvud-striden,
eller af reserver, som befinna sig strax bakom
dem. Infanteriet och artilleriet förfölja med
eld, L il-ken utsträckes på de längsta möjliga
afstånd, under det att kavalleriet hugger in
på de flyende för att fullständigt skingra
dem. Utföres förföljningen, som vanligen slutar
vid nattens inbrott, grundligt, blir den slagna
armén fullkomligt upprifvcn (Katzbach 1813,
Waterloo 1815). Kan fienden genskjutas på vägar,
som äro parallella med hans återtågsväg, blir
förföljningen så mycket verksammare. Utsträcker
segraren förföljningen under en längre tid för
att nå en för hela kriget afgörande vändning,
uppstår strategisk jörföljning. Därvid är
den parallella förföljningen af stor vikt
(ryssarnas 1812). C. O. N.
Förförtöjning, sjöv., kabel eller
tåg, hvarmed främre delen af ett
fartyg fasthålles. Jfr Förtöja.
H. W-l.
Forgaddring (af holl. vergaderen, församla),
krigsv., kallas den signal, som gifves,
då bataljoner eller större enheter skola
sammandragas eller vaktparaden samlas.
C. O. N.
Förgaj, sjöv. Se Båtdäfvert.
Förgasa, meteor., bringa från fast eller flytande
form till ånga eller gas.
Förgiftning eger rum i alla de fall, då ett
giftigt ämne utöfvar sina specifika verkningar
på en organism, vare sig att organismens lif
upphäfves eller blott en rubbning i dess
funktioner åstadkommes. Förgiftningen kan
uppkomma genom frivilligt intagande af gift eller
genom dettas afsiktliga bibringande af andra
eller genom andra orsaker. Så kan gift ibland
intagas af misstag eller våda. Ofta bringas
vi i det dagliga lifvet under inflytande af
giftiga ämnen, såsom då sådana på obeaktadt
sätt inkommit i mat och dryck, då de ingå i
förbrukningsartiklar och föremål omkring oss
(t. ex. i hårmedel, kammar, kläder, tapeter,
möbeltyger, färger m. m.) eller utvecklas af
sådana (såsom kolos från eldstäder). Vidare
märkas de förgiftningar, som hota arbetare i
olika yrken (bly- och kvicksilfverförgiftning
m. fl.), sådana, som bero på missbruk af
njutningsmedel (alkohol-, nikotin-, opium-,
morfinförgiftning o. d.) samt förgiftningar
genom oriktigt bruk af läkemedel; en del af
dessa sistnämnda uppstår oafsiktligt, genom
våda - så ock i regel förgiftningar genom bett
eller styng af giftiga djur (ormar, spindlar,
fiskar, insekter
m. fl.), genom förtärande af giftiga växter,
af förskämda födoämnen, i hvilka under
inflytande af mikroorganismer eller på annat
sätt uppstått giftiga ämnen (s. k. fisk-, kött-
och korfgift m. m. d.). - Till förgiftningar
i vidsträcktaste mening måste vi emellertid
räkna äfven ett stort antal sjukdomar. Många af
dessa bero nämligen därpå, att mikroorganismer,
som inträngt i kroppen, i denna alstra giftiga
ämnen ("toxiner"), som förgifta den sjuke och
framkalla en stör del af sjukdomssymtomen. I
andra fall alstras gifter genom en felaktig
ämnesomsättning; ibland ligger felet däri,
att giftiga produkter af ämnesomsättningen,
som normalt neutraliseras eller snabbt afföras
ur kroppen, komma att kvarstanna och framkalla
förgiftning. Det sistnämnda inträffar, särskildt
då njurarna eller lefvern äro sjuka, så att
giftiga ämnens afgång med urin eller galla är
förhindrad. Om blodförgiftning se Bakteriologi. -
Förgiftningar kunna ha synnerligen olikartade
symtom och förlopp. Först och främst särskiljas
akuta och kroniska förgiftningar. De förra
vållas vanligen af en enstaka större giftdos,
uppträda mest en kort tid (några minuter eller
timmar) efter giftets intagande och förete
ofta häftiga symtom och kort förlopp, hastigt
ledande till döden eller till förbättring
och hälsa. De kroniska förgiftningarna åter
förorsakas i regel däraf, att något gift
tillföres organismen i mindre, under längre
tid ofta upprepade doser, hvaraf ett smygande,
långvarigt sjukdomstillstånd framkallas. - Akuta
förgiftningar kunna stundom leda till döden på
en helt kort stund under synnerligen stormiga
symtom, t. ex. svåra förgiftningar med blåsyra
eller cyankalium. Vid något mindre snabbt förlopp
framkalla många gifter vissa symtom, hvilka
därför väl äro egnade att väcka misstanke om,
att förgiftning föreligger, men som på grund af
sin vanlighet ej lämna upplysning om, hvilket
gift som varit verksamt. Bland sådana symtom må
främst nämnas kräkningar, ej sällan åtföljda af
kolik och diarré. Härtill komma ofta allmänna
nervsymtom (hufvudvärk, yrsel m. m.). Många akuta
förgiftningar leda i svåra fall till höggradig
svaghet med nedsatt hjärtverksamhet (dålig puls),
hvaraf uppstår det betänkliga tillstånd, som
benämnes kollaps. Medvetandet är än bibehållet
till det sista, än ofta omtöcknadt eller alldeles
upphäfdt, hvarvid den förgiftade ligger i ett
tillstånd af dvala (coma). Andningen blir ibland
häftig (andnöd, dyspné); i andra fall aftager
den småningom. Slutakten af det öfvervägande
antalet akuta, till döden ledande förgiftningar
är allmän förlamning af centrala nervsystemet och
särskildt af andningscentra i förlängda märgen,
ledande till död genom kväfning. - Vanliga, men
likväl något mera betecknande (specifika) symtom
äro t. ex. krampanfall och ryckningar, hvilkas
förlopp i en del fall är rätt karakteristiskt för
vissa gifter (såsom våldsamma sträckkramp- eller
tetanusanfall för stryknin). Ägghvita i urinen
förekommer vid många svårare förgiftningar;
blod, blodfärgämne eller andra egendomliga
färgämnen i urinen förekomma mera sällan och
äro därför mera betecknande. Mycket upplysande
äro i en del fall pupillernas förhållande:
mycket stora och vida pupiller (mydriasis)
äro t. ex. kännetecknande för förgiftning
med Belladonna, bolmört och atropin äfvensom
med kokain, mycket små, sammandragna pupiller
(myosis) orsakas t. ex. af opium och morfin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
