Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förhandlingsprincip ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
insjuknade organet. Det skulle då ske därigenom,
att antingen bakteriernas s. k. vimlens
(elakartade beskaffenhet) ökats eller ock
så, att kroppens naturliga motståndskraft
på något sätt minskats, eller måhända såsom
en följd af dessa bägge omständigheter i
förening. Senaste årens noggranna forskningar
(t. ex. af Chodounsky 1907) ha emellertid ånyo
tydligt ådagalagt, att afkylning ingalunda är
i stånd att framkalla ökad s. k. virulens hos
sjukdomsalstrande bakterier. Likaså tala hittills
utförda experiment såväl med människor som med
djur bestämdt emot, att kroppens skyddskrafter
förminskas eller i öfrigt förändras genom
en t. o. m. mycket kraftig afkylning. Ännu
mindre borde detta alltså kunna ega rum vid den
obetydliga värmeväxling, som ofta af allmänheten
kallas förkylning. Djurexperiment ha ock visat,
att efter redan inträdd infektion, sålunda
hos ett redan sjukt djur, äfven höggradig
afkylning ingalunda inverkar ogynnsamt på
sjukdomsförloppet. Detta är ju ock i fråga om
människor konstateradt, t. ex vid användningen
af svala bad eller vid afkylningar med is vid
vissa febersjukdomar. Förkylning har slutligen
någon gång antagits såsom direkt sjukdomsorsak
utan förmedling af bakterier. Det har emellertid
visat sig, att äfven höggradig lokal afkylning
af huden icke framkallar sjukdom i underliggande
organ. Härvid lämnas naturligtvis ur räkningen
de starka afkylningar, efter hvilka förf rysning
uppkommer.
Den vetenskapliga forskningen i våra dagar
ställer sig alltså fullt afvisande gentemot den
allmänt gängse uppfattningen, att förkylning
kan vara sjukdomsorsak. I de sjukdomsfall,
där en dylik skall ha föregått insjuknandet
på ett så frappant sätt, att det föranledt
antagandet af ett orsaksförhållande, eger man
från vetenskaplig synpunkt rätt att antaga, att
ett tillfälligt sammanträffande egt rum. Måhända
har dock den vetenskapliga forskningen i denna
viktiga fråga ännu icke sagt sitt sista ord.
I. H.
Förkänsla. Se Exspectatio casuum similium.
Förkärla, socken i Blekinge län, Medelsta
härad. 3,008 har. 832 inv. (1907). Annex till
Listerby, Lunds stift, Medelsta kontrakt.
Förköp, jur. j ett köpeaftal, som slutes, sedan
annan redan öppnat köpunderhandling om varan,
var i allmänhet, i fråga om lösören, förbjudet
genom stadgandet i 1734 års lags Handelsb. 1:
6, där det heter: "Ingen inlåte sig i annars
mans köp eller bjude då öfver, medan köparen
och säljaren om priset tinga; hvar som det gör,
bote tre daler". Stadgandet, som länge saknat
praktisk betydelse, upphäfdes genom lagen
om köp och byte af lös egendom 20 juni 1905.
A. Th. S. (V. Sgn.)
Förköpsrätt, jur. Vid öfverlåtelse (särskildt
försäljning) af en sak kan göras förbehåll
(s. k. pactum protimiseos) om att, för den
händelse förvürfvåren (köparen) skulle i
sin ordning vilja sälja saken, öfverlåtaren
(säljaren) skall ega köpa den för samma pris och
på samma villkor i öfrigt, som kunna betingas
af någon annan. Genom dylikt förbehåll vinnes
emellertid ingen säkerhet mot att saken ändå
kommer i främmande ego, enär öfverlåtaren,
endast innan saken blifvit såld, kan göra sin
förköpsrätt gällande och är utesluten från
anspråk
mot den nye köparen, om denne redan hunnit
för-värfva saken. Hvad fastigheter beträffar,
får enligt svensk rätt (Jordabalken 1:
2) ifrågavarande förbehåll icke göras vid
försäljning eller skifte (byte), men väl
vid gaf va. - Enligt äldre rätt, såväl ho»
oss som hos andra germanska folk, hade en
jord-egares släktingar utan särskildt förbehåll
mera förmånligt anordnade förköpsrätter till
hans jord (bördsrätt i Sverige, odelsret
i Norge, näherrecht i tyska stater).
C. G. Bj.
Förladdning, krigsv., något elastiskt ämne,
som i slätborrade eldvapen lägges emellan
krutladdningen och projektilen för att åtskilja
dem eller oftare äfven framför projektilen
(hagclskott) för att kvarhålla den i loppet. I
gevär användes som materiel till förladdningen
papp eller filt. Äfven vid artilleripjäser,
där laddningen är innesluten i patronhylsa,
använder man ett slags förladduing, för
att fasthålla laddningen i sitt läge inom
hylsan. Vid skjutning med lösa skott, då röksvagt
krut användes, begagnar man förladdning för
att erhålla tillräckligt kraftig verkan hos
krutet. Röksvagt krut, som icke är inneslutet,
förbrinner nämligen långsamt och ljudlöst. Dylika
förladdningar böra dock tillverkas af sådant
ämne och på sådant sätt, att icke rester af
desamma kunna verksamt och på längre håll
skada framför vapnets mynning befintliga
personer. För undvikande af olyckshändelser
under stridsöfningar är också föreskrifvct,
att eld med lösa skott icke får afgifvas inom
ett visst afstånd från fienden. E. N.
For-lag. Se Destilleringsapparat.
Förlag. 1. Jur., kapital, som erfordras
för drif-vande af en affär, framför allt,
då det såsom försträckning is. k. förlagslån)
lämnats affärens innehafvare af annan person
(förlagsman 1. förläggare). Till säkerhet för
återbetalandet kan enligt’ svensk rätt erhållas
förlagsinteckning (se d. o.), medan däremot i
dansk rätt i fråga om säkerhet för förlagslån
gälla de allmänna reglerna för underpant. I Norge
kan, med iakttagande af särskilda formaliteter,
för förlagslån lämnas "underpant i de producter,
til hvis frem-bringeise og forædling förlaget
er gjort, f remfor alle andre creditorer,
efter fradrag af de af gifter, som til
statscassen måtte være ät erlægge" (Lov
ang. bjergverksdriften 14 juli 1842 § 52 samt
Lov om pant- og thingslæsning 12 okt. 1857),
Med bokförläggare 1. endast förläggare betecknas
inom den litterära affärsvärlden den, som på
sin bekostnad utgifver skrift, till hvars
utgifvande han lagligen är berättigad. (Se
E g an d era 11, sp. 1416 ff.) - 2. Samling
af de af en bokförläggare utgifna arbeten.
A. Th. S.*
Förlagsaftal. Se E gan d era 11, sp. 1413.
Förlagsbokhandel. Se Bokhandel.
Förlagsbokhandlare. Se Bokförläggare.
Förlagsföreningen, Finska. Se Finska
förlagsföreningen.
Förlagsinteckning, jur., ett i vår rätt sedan
midten af 1700-talet förekommande institut,
afsedt att bereda säkerhet för förlagslån. Enligt
vår nu gällande lagstiftning i ämnet (13 kapril
1883) består förlagsinteckning i en inskrifning
i det särskilda protokoll öfver dylika ärenden,
som föres vid hvarje rådstufvurätt. För att sådan
inteckning skall kunna erhållas till säkerhet
för ett förlagslån, måste detta vara lämnadt
för bergsbruk eller grufdrift,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
