Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förlagslån ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
447
Förlisa-Förlossning
448
ansåg däremot, att inom de af K. M :t
bestämda distrikten skulle finnas ej blott
en förlikningsman, utan äfven särskilda af
arbetsgifvarna och arbetarna på förhand valda
representanter, som skulle med förlikningsmannen
såsom ordf. utgöra en allmän förlikningsnämnd för
distriktet. Kommitténs förslag, i vissa delar
omarbetadt inom Civildepartementet, framlades
såsom k. proposition för 1903 års riksdag,
men då kamrarna stannade i olika meningar,
förföll frågan. Sedan K. M :t därefter uppdragit
åt särskilda sakkunniga att granska det för
sistnämnda riksdag framlagda förslaget och dessa
sakkunniga vidtagit vissa ändringar, afläts ny
proposition i ämnet till 1906 års riksdag. Den
vann framgång och ledde till utfärdande af lag
ang. medling af arbetstvister 31 dec. 1906. Lagen
hvilar på samma hufvudprinciper som 1901 års
förslag. Den hufvud-sakliga ändringen består
däri, att förlikningsmannen, där han finner
det erforderligt eller någon af de tvistande
det påkallar, har att, efter samråd med de
tvistande och sedan tillfälle lämnats dem att
af gifva förslag, utse särskilda sakkunniga
att med förlikningsmannen utgöra en nämnd för
medlingens utförande. Förlikningsmännen
åtnjuta arfvode af staten.
E- K.
Förlisa, sjöv., lida skeppsbrott
genom strandning. Jfr Förlora.
O. E. G. N.*
Förlofning. Se T r öl o f ni n g. Förlofvade
landet, d. v. s. löftets land.
Se Palestina.
Förlora, sjöv., lida skeppsbrott. Jfr
Förlisa. - Förlorad säges om en fångning,
stoppare o. d., som är afsedd att motstå
en viss frestning, men brister, då större
kraft användes. Jfr Nacka och Stot garn.
O. E. G. N.*
Förlossning, Födelse 1. Barnsbörd, obstetr.,
kallas den fysiologiska process, hvarigenom ett
foster (se d. o. och där meddelade fig.) med
dess bihang, nafvel-sträng, moderkaka, ägghinnor
och fostervatten, lämnar moderorganismen och
framfödes till världen. Hos människan utgör
lifmodern vid slutet af hafvandeskapet en
tunnväggig, mer eller mindre slapp säck,
utfyllande större delen af den uttänjda
bukhålan (se fig. 1). Största delen af
lifmoderhålans utrymme upptages då af fostret,
som i regel ligger längsriktadt, d. v. s. så,
att fosterbålens längdriktning sammanfaller med
moderns, med hufvudet föregående och stående
i eller öfver bäckeningången (se Bäcken)
och med armar och ben böjda och hoptryckta
intill fosterbålens framsida. På ett ställe
af lifmoderhålans vägg sitter moderkakan,
och f. ö. beklädas väggen rundt om af de
vid densamma fastsittande ägghinnorna eller
fosterhinnorna. Mellanrummet mellan fostret och
Fig. 1. Fostrets läge i lifmodern vid
hafvandeskapets slut. brh brösthålan, mg
mellangärdet, bkh bukhålan, mk moderkakan,
mt den ännu slutna lifmoderhalsen.
hinnorna utfylles af fostervatten (barnvatten)
och nafvelsträngsslyngor. Den väg fostret under
förlossningen har att passera, den s. k. mjuka
förlossningsvägen, utgöres af lifmoderhalsen,
slidan och yttre blygden. Dessa delar äro vid
förlossningens början ännu slutna, men i deras
väggar har under hafvandeskapet genom stark
blodöfver-fyllnad pågått en uppluckringsprocess,
hvarigenom de äro satta i stånd att under
fostrets passage undergå den mest häpnadsväckande
tänjning och utspänning, utan att nämnvärdt
brista. Den sagda delar omgifvande bäckenkanalen
har så godt som ingen förmåga af utvidgning,
men är under normala förhållanden så rymlig, att
den icke utgör något hinder för ett normalstort
fosters passerande (om abnorma förhållanden
se Bäckenförträngning). Ännu på 1500-talet
hyllades de gamles åsikt, att fostret aktivt
arbetar sig ut, i det att det tager spjärn
med fötterna mot lif moderbottnen, men vi veta
nu, att det under förlossningen förhåller sig
fullkomligt passivt och drifves ut. Den drifvande
kraften utgöres af muskelsammandragningar,
dels i lifmodern, som liksom hjärtat är en
ihålig muskel, arbetande oberoende af viljan,
dels äfven under senare delen af förlossningen i
bukhålans väggar. Orsakerna till, att lifmodern
sålunda vid en viss tidpunkt, i regel först sedan
fostret blifvit moget, börjar med stor kraft
sammandraga sig och uttömma sitt innehåll, äro
sannolikt flera, men ej med visshet kända. Man
har bl. a. tänkt på ökad retbarhet hos lif
modermuskeln till följd af den alltmer stegrade
utspänningen, på den föregående fosterdelens
tryck på nervcentra intill lifmoderhalsen,
på rubbningar i sambandet mellan ägget och
lif moderväggen, på anhopning i moderns blod
af obekanta ämnen, som ej längre komma till
användning, sedan fostret blifvit moget, och
som reta liirnoderns nervcentra. Lifmoderns
sammandragningar, som till skillnad från
alla andra kroppens normala funktioner äro
smärtsamma och därför erhållit namnet värkar
(barnvärkar), äro af kort varaktighet, omkr. l
minut, men tätt återkommande, i början af
förlossningen dock med längre mellantider,
hvar kvart eller så, mot slutet af densamma
ofta slag i slag. Denna omväxling af arbete och
hvila är af allra största betydelse för såväl
moderns som fostrets befinnande. Den kraft,
som värkarna utveckla, är mycket stor. Det har
beräknats, att sammanlagda trycket på äggets
hela yta under en medelstark värk uppgår till
omkr. 150 kg., något som åskådliggör, huru
förlossningsarbetet är ett kroppsarbete af
strängaste slag. Effekten af värkarna under
förlossningens första och längsta skede, det
s. k. öppnings- eller utvidgningsskiftet, är i
väsentligaste grad en småningom skeende vidgning
och tänj ning af lifmoderhalsen, tillräcklig att
låta fostret passera. Denna vidgning sker i de
flesta fall förmedelst den del af ägghinnorna,
som ligger öfver lifmoderhalsen, med däri varande
fostervatten. Genom det af värkarna framkallade
trycket inuti lifmodern pressas hinnblåsan
och fostervattnet ned i lifmoderhalsen, som en
kil trängande isär den. Sedan denna vidgning
är fullbordad, brister i regel hinnblåsan,
och en del fostervatten af rinner, "vattnet
går". Förlossningen inträder därmed i sitt
andra skede, utdrifningsskiftet, under hvilket
fostret drifves igenom bäckenkanalen och ut
genom blygden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
