Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gabelentz ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
535
Gabrilovitj-Gad
536
af A. Willaert och blef 15G6 andre organist
vid Markuskyrkan i Venezia. Han inledde den
äldre venezianska skolans glansperiod och
inverkade genom sin lärjunge Hassler äfven på
Tyskland. Såsom "statskomponist" förhärligade
han med sina komplicerade, men på samma gång
klara, värdiga och glänsande körkompositioner
flera af republikens offentliga fester. Som
hans bästa arbete anses Psalmi poenitentiales
(1583). - 2. Giovanni G., den föregåendes
brorson och lärjunge, f. 1557 i Venezia, d. där
12 aug. 1612, blef 1585 förste organist vid
Markuskyrkan. Han var lärare åt Heinrich Sehütz,
Seb. Bachs föregångare i Tyskland. Bland hans
kompositioner må särskildt nämnas Sacræ symphoniæ
(1597-1615). Han skref gärna för dubbel- och
trippelkörer. En del af hans arbeten finnes
i olika samlingar af Bodenschatz, Rochlitz,
Gömmer, Proske m. fl. G. står ej blott på den
venezianska skolans höjdpunkt, utan tillika
vid brytningen till en ny tid. Väl hade före
honom - t. ex. redan hos Josquin - det höjgre
själslifvets rörelser gjort sig gällande i
den andliga musiken vid sidan af de matematiska
kombinationerna, men först hos honom blifva dessa
rörelser mera personliga. För kromatikens, för
instrumentalmusikens (genom ensemble-sonater)
och för fugans utveckling äro G :s arbeten af
stor vikt. Ej mindre betydande äro de i fråga om
harmoniens framsteg. Hos honom framträda först
tonarternas djupare egendomlighet och finaste
förhållanden till hvarandra. - Jfr Winterfeld,
"Johannes Gabrieli und sein zeitalter"
(1834, 2 bd, jämte l bd musikbilagor).
A. L.*
Gabrilovitj, Oss i p, rysk pianist,
f. 1878 i Petersburg, elev af
bl. a. Leschetitzki, har sedan 1896 gjort
sig ett europeiskt namn som temperamentfull
pianovirtuos. Sverige besökte han 1898.
E- F-t.
Ga’brovo, stad i Bulgarien, okrug (länet) Trnova,
vid Jantra och vägen öfver Schipkapasset till
Ka-zanlyk. 7,900 inv. (1900). Tillverkning af
kläder och lervaror.
Gabun (fr. Gabon, eng. Gaboon, port. Rio de
Gnbäo, af mpongwe-folket kalladt Olo Mpongice och
af fanfolket Aboka), æstuarium på Afrikas västra
kust under 21’ 25" n. br. Det skjuter omkr. 70
km. in i landet och är ända till 16 km. bredt
samt 5-20 m. djupt. I dess innersta del utmynna
flera floder, bl. a. Como och Ramboe; den förra
kallas i sin nedre, bredare del äfven Olombo
och är tillgänglig för stora fartyg ända till ön
Ningeninge. På norra stranden af G. ligger staden
Libreville, som anlades 1842 af franske amiralen
Bouët-Willaumez och blef första början till den
nuv. stora kolonien Franska Kongo (se d. o.),
som till 1891 kallades Gabon 1. Gäbonie. Trakten
kring G. bebos af flera, af hvarandra oberoende
och mot hvarandra fientliga stammar, tillhörande
den stora sydafrikanska bantufamiljen, bland
hvilka m p o n g w e, fan, bakalai (ba-kele)
och bulu äro de förnämsta. J. F. N.
Gachard [ga J är], Louis Prosper, belgisk
häfdafõrskare och skriftställare, f. 1800 i
Paris, d. 1885 i Bruxelles, studerade i unga år
juridik, deltog 1830 i belgiska revolutionen
och vann 1831 anställning såsom arkivarie i
Bruxelles. G. gjorde sig särdeles förtjänt
om det belgiska arkivväsendet och författade
äfven en mängd värdefulla historiska arbeten,
bl. a. Retraite et mört de Charles V (3 bd,
1854-55), Relations des ambassadeurs vénitiens
sur Charles-Qiiint et Phüippe II (1855),
Don Carlos et Philippe II (2 bd, 1863;
2:a uppl. 1867) samt Histoire politique et
diplomatique de Pierre Paul Kubens (1877). Vidare
utgaf G. Vilhelm I:s af Ora-nien, Filip II:s,
hertig Albas, Margaretas af Parma m. fl:s
brefväxlingar och en mängd andra urkunder rörande
Belgiens historia. (v-
S-g.)
Gachupi’n [gatju-], plur. -i n es (af
aztek. cactzopi’ni, "som sticker med skon",
sporrbärare, ryttare), i Mexico öknamn på en
dit invandrad, i Europa född spanjor.
Gacon [-kl’], Fr an p o is, fransk satiriker,
f. 1667, d. 1725, prior i Baillon, anföll sin
tids förnämste skriftställare med bitande epigram
och satirer: Le poëte sans förd, ön discours
saiiriques sur toutes sortes de snjets (1696),
L’Homérc vengé (1715) m. fl.
Gad (hebr., "lycka"). 1. Enligt G. T. en af
Jakobs söner med Silpa, Leas tjänstekvinna
(l Mos. 30: 10 ff.), och stamfader för en af
Israels stammar. - 2. Profet på Davids tid (l
Sam. 22: 5, 2 Sam. 24: 11). - 3. Område för
en israelitisk stam i landet ö. om Jordan,
mellan halfva Manasse i n. och Ruben is. I
ö. gränsade dess område till ammoniternas land,
i T. till Jordan. Dess område var fruktbart och
i synnerhet egnadt för boskapsskötsel. Stammen
var krigisk och låg ofta i strid med sina grannar
ammoniterna, mot hvilka den tappert värjde sig
under sin härförare Jefta (Dom. 11). Vid rikets
delning efter ’Salomos död (975 f. Kr.) slöto
sig gaditerna till Jerobeam och hans hus. Af den
assyriske konungen Tiglatpileser bortfördes de i
fångenskap, 734 f. Kr. (2 Kon. 15: 29), och från
denna tid försvinner deras namn ur historien. -
4. En gammalarameisk gudomlighet, hvilken
dyrkades äfven af kananéerna; jfr ortnamnet
Baal Gad (Jos. 11: 17, jfr ock l Mos. 30: 11).
(E. S-e.)
Gad, Hemming, biskop och statsman. Se Gadh, H.
Gad, Marius, dansk politiker och statistiker,
f. 8 apr. 1827 på en af Färöarna, d. 29
okt. 1902, gjorde 1849-50 tjänst som löjtnant
i artilleriet. 1854 blef han statsvetenskaplig
kandidat och anställdes s. å. i krigsministeriet,
där han 1868 blef fullmäktig. 1858-76 och ånyo
1879-95 var han medlem af folketin^et. 1866
slöt han sig till "mellem-partiet", var
1869-76 dess ledande man och framlade som
sådan åtskilliga större reformförslag samt
var ordförande i flera viktiga utskott. Efter
mellan-partiets upplösning slöt han sig 1879
till högern, men spelade sedan ingen betydande
roll. 1864-72 var G. statsrevisor och 1878-95
chef för Statistiska byrån samt blef därefter
chef för ett revisionsdepartement. Skrifter:
Udtog a] kongeriget Danmarks statistik (1859;
2:a uppl. 1867), Om forskjel mellem direkte og in
direkte skatter (1863) och Almindelirj velslands
natur og aarsager (1859; 2:a uppl. 1875; "Det
allmänna välståndets natur och orsaker", 1860;
2:a uppl. 1876). E. Ebg.
Gad, Emma, dansk författarinna, född H a 1-kier,
f. 21 jan. 1852 i Köpenhamn, grosshandlar-dotter,
1872 gift med sedermera konteramiral N. U. Gad,
har från 1886 skrifvit en rad teaterpjäser,
af hvilka flera gjort mycken lycka genom sitt
dramatiska lif och en kvick dialog. Hennes
stycken framställa raskt skildrade scener ur
den köpenhamn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
