Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gabelentz ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
539
Gaddstigen-Gade
540
samband med gadden stående och mellan dess
stickborst utmynnande giftkörtlar, hvilkas
afsöndring upp-magasiueras i en giftblåsa,
samt slutligen en likaledes mellan stickborsten
mynnande "bikörtel". Giftkörtlarnas afsöndring,
som åtminstone i åtskilliga fall till Yäsentlig
del utgöres af myrsyra eller andra därmed
besläktade syror, framkallar i det med gadden
åstadkomna såret den häftigt brännande sveda,
som är välbekant från bi- och getingstyng. Vissa
gadd-steklar använda sitt gift icke blott
som försvarsmedel mot fiender, utan också
till att förlama eller döda de byten, som de
infånga till föda åt sin af-komma. För att
möjliggöra den höga grad af rörlighet, som vid
gaddens användning erfordras hos bakkroppen,
är denna kroppsdel endast med ett helt smalt
parti fäst vid mellankroppen. Antingen har
första bakkroppsleden därför framtill en
liten smal ledknapp, under det denna led i
öfrigt bibehåller sin proportionerliga storlek,
eller ock af smalnar samma led framåt till ett
stundom mycket långt och smalt skaft, som ger
åt bakkroppen stor rörelsefrihet, eller ock
slutligen nås samma syftemål därigenom, att
första bakkroppsleden i sin helhet, stundom
äfven den andra, blifvit helt liten, knutformig.
Gaddsteklarnas larver äro 13-ledade, fotlösa
och masklika. De kunna ej själfva förflytta
sig för att skaffa sig näring, utan matas
antingen direkt eller förses på en gång med
behöfligt näringsförråd i särskildt för detta
ändamål inrättade bon. Medan gaddsteklarna
själfva lefva hufvudsakligen af honung och
andra växtsafter, uppföda många af dem sina
larver uteslutande med djurämnen, vanligen
insekter och spindlar. Åtskilliga föra ett
parasitiskt lefnadssätt, i det de själfva
hvarken inrätta något bo eller anskaffa föda
åt sina larver, utan draga fördel af andra,
vanligen närbesläktade arters arbete för att
betrygga sin afkommas framtid. Genom sina
ofta ytterst öfver-raskande lefnadsvanor höra
gaddsteklarna till de mest intresseväckande
af alla insekter, icke minst därför att det är
uteslutande inom deras jämte termiternas grupp,
som man finner samhällsbildning. Men äfven bland
de icke samhällsbildande (de s. k. solitära)
gaddsteklarna möter man så egendomliga
instinkter, så märkvärdiga anpassningar efter
ovanliga lefnadsförhållanden, att intresset
af deras studium knappast blir mindre. Ofta
uppträda vissa arter kolonivis, d. v. s. den ena
generationen efter den andra begagnar år efter år
samma boplats, hvarigenom antalet af där boende
individer kan bli högst ansenligt, utan att någon
annan gemenskap än grannskapet eger rum, utan
således att något verkligt samhälle bildas. Hos
andra åter finner man öfvergångstillstånd
till samhällsbildning. I de samhällsbildande
1. sociala gaddsteklarnas samhällen utgöra de
s. k. arbetarna (g) flertalet. Dessa arbetare äro
honor, hvilkas äggstockar och yttre könsorgan
förkrympt på ett sätt, som omöjliggör parning,
i samband hvarmed också parningsdriften gått
förlorad. Oberörda af könslifvets oro, stanna
därför dessa arbetare för beständigt kvar i
sitt födelsesamhälle och egna sig uteslutande
åt sådana sysselsättningar, som afse att trygga
dess fortbestånd. Till sitt yttre afvika de
från de fullt utbildade honorna, i de flesta
fall hufvudsakligen genom oansenligare storlek,
men ofta också, såsom fallet är hos myror,
genom vinglöshet och en högst afvikande byggnad
af mellankroppen.
De viktigaste af de familjer, i hvilka man
indelar gaddsteklarna, äro följande: bin (Apidæ),
r of steklär (Sphegidæ). getingar (Vespidæ),
dolk-s t e k l a r (Scoliidæ), spindelsteklar
(Mutil-lidæ), planksteklar (Sapygidæ), vägstek-1
a r (Pompilidæ) och myror (Formiddæ). G- A-z.
Gaddstigen. 1. Häradsallmänning i Oppeby
socken, Kinda härad, Östergötlands län. Areal
357 har till trakthuggning indelad vacker
skog. Allmän-ningen ställdes 1849 under allmän
vård samt indelades första gången 1852.
2. Kronopark i Kittelstads och Oppeby
socknar, Kinda revir, ös:ergötlands
län. Areal 201 har. Området upplåts 1775
till Åtvidabergs kopparverks dåv. bolag,
men då enl. Finansdepartementets skrif-velse
19 sept. 1879 Åtvidabergs kopparverk afstått
från rättigheten att inlösa detsamma, har
det återfallit till staten såsom kronopark.
G- Sch.
Gade, Niels Vilhelm, Danmarks förnämste
tonsättare, f. 22 febr. 1817 i Köpenhamn, d. där
21 dec. 1890, var son af en musikinstrumentmakare
och fick i födelsestaden sin musikaliska
bildning genom violinisten Wex-schall
och A. P. Berg-green, hvarjämte han under
tjänstgöring som violinist i hofkapellet
tidigt blef förtrogen med instrumentationens
effekter. Redan 1836 debuterade han som
kompositör, men blef känd först 1841, då hans
uvertyr Nach-klänge von Ossian, på grund af
Spohrs och Schneiders dom, pris-belöntes af
"Musikföreningen". Hans friska och nordiskt
färgade symfoni i C-moll kom icke fram i Danmark,
förrän Mendels-sohn i bref till tonsättaren
uttryckt sin beundran öfver kompositionen
och bragt densamma till uppförande i Leipzig
1843. Äfven Schumann yttrade sig inspireradt
om den i "Neue zeitschrift fur musik". När
G., försedd med ett stipendium, 1843 kom
till Leipzig, hälsades han som en mera
epokgörande personlighet, än han sedermera
verkligen blef. Sin "Ossianstil" utvecklade
han ytterligare i, uvertyren l höilandene
(1844) och den dramatiska kantaten C omala
(1846). Vid samma tid skref han ännu två
symfonier, en konsertuvertyr, kvintett, oktett
och sonat för piano och violin. Efter en resa
till Italien betroddes honom 1844-45 och 1847
-48 anförandet af Gewandhauskonserterna i
Leipzig. Vid utbrottet af schleswigska kriget
1848 begaf han sig hem, där han mottogs med öppna
armar och blef dirigent för Musikföreningen
1850, organist vid Garnisonskirken 1851, vid
Holmens kirke 1858 samt inspektor för det efter
hans plan upprättade kon-servatoriet 1866. Han
fick 1856 professors titel och blef 1879 filos.
hedersdoktor vid Köpenhamns universitet. Ledamot
af Mus. akad. i Stockholm blef han 1857. Som
anförare för Musikföreningen verkade han till
det sista oberäkneligt mycket till fromma för
den högre musikodlingen i landet; hans gåfvor och
auktoritet som dirigent voro högst betydande. G
:s återkomst till hemmet afsatte geiast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
