Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gade ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
545
Gadidæ-Gadolin
546
ögat; också gjorde han allt för att få den
bruten. Troligen under stark påverkan från
G. fattades 2 mars 1510 i Västerås beslut om
att anse freden ogiltig, hvilket i juni s. å. på
rådsmöte i Stockholm ytterligare bekräftades. I
aug. gick G. till sjöss från Kalmar på en svensk
flotta, hvars utrustning han själf bedrifvit,
och hemsökte, i förening med lybeckarna, Bleking
och Lolland med eld och svärd, hvarefter kosan
ställdes till Lybeck, där alliansen med Sverige
redan 17 sept. undertecknades. I två år stannade
han i utlandet för att underblåsa kriget mot
Danmark och återvände hem, först sedan Svante
Stures död och det nya fördraget med Danmark
(af 23 apr. 1512) korsat hans planer. Vid
sin hemkomst, i juli 1512, fann han ock, att
han ej längre egde den unge herr Stens öra,
såsom han egt faderns. Hans många motståndare
lyckades dessutom tillfoga honom ett ännu
kännbarare slag genom att omsider störta honom
från biskopsstolen. Hans egen domprost, den
ej mindre ryktbare Hans Brask, som länge styrt
stiftet, blef år 1513 formligen vald till biskop,
och G. måste nöja sig med titeln samt en ringa
andel af inkomsterna. Som ett slags ersättning
gaf herr Sten honom Kastelholms slott, men med G
:s inflytande tyckes det ha vant förbi. 1518 blef
en vändpunkt i hans lif. Han blef då jämte Gustaf
Vasa och fyra andra stormän förrädiskt bortförd
till Danmark af Kristian II - och två år senare
var han denne konungs anhängare, förnekande den
sak, för hvilken han under en åttioårig lefnad
offrat sina krafter, öfver orsaken till denna
omkastning hvilar ett fullständigt dunkel. Men
det är omöjligt att tro, att den man, som hatat
allt danskt intill döden under ett så långt lif,
skulle i en hast ändrat sinnelag. Hvem vet,
hvad denne förslagne man hvälfde i sitt sinne,
då han slöt sig till Kristian II? Han anlände i
maj 1520 till Sverige på den flotta, som förde
konungen själf, och bidrog genom sitt inflytande
och sin vältalighet kraftigt till Stockholms
kapitulation, i sept. s. å. Sedermera sändes
han af konungen till Finland, där han inom kort
både bragte slotten i sin hand och insatte ny
styrelse i konungens namn. Men där träffade honom
vedergällningen. På blodbadet i Stockholm följde
dylika i landsorten. Bland de utsedda offren var
äfven G., hvars hufvud 16 dec. 1520 föll för
svärdet utanför Easeborgs slott. Så tragiskt
ändades detta märkliga lif. Utan tvifvel är
G. en af de mäktigaste gestalterna i svenska
medeltidens historia. Orädd, vältalig, smidig,
fyndig, outtröttlig och utrustad med en ovanlig
förmåga att läsa i människors inre och leda
dem efter sin vilja, var han på samma gång en
fulländad diplomat, en folkledare som få samt en
af sin tids förnämste statsmän och krigare. Präst
mer än till namnet var G. aldrig; biskopsstolen
var för honom blott en maktfråga i kampen mot
Danmark. Han, som lefvat vid Borgicrnas hof och
i hela sitt lif kämpat med listens och våldets
vapen, skulle snart glömt sin kyrkliga kallelse,
om han ens någonsin haft öga för den. Striden
var hans lifselement. Att han varit en man med ej
obetydlig bildning, därom vittna hans utländska
studier, hans doktorsgrad och hans ovanliga
inflytande, först vid romerska hofvet och sedan
i den svenska rådkammaren. Tyvärr finnes ej
ett spår kvar af de samlingar till Sveriges och
Danmarks äldre historia eller af de i Eom hållna
Tryckt den 19/5 08
tal, som omtalas i Johannes Magnus’
historia. Däremot äro åtskilliga af hans bref i
behåll, alla vittnande om hans skarpa blick,
eldiga sinne och friska, oförfärade mod.
’ C. A.*
Under G:s namn intager Johannes Magnus i sin på
latin skrifna historia ett vidlyftigt och häftigt
tal mot danskarna, om hvars äkthet en långvarig
vetenskaplig polemik blifvit förd. Talet
skulle ha hållits i rådet omkr. 1510 som
varning mot freds ingående med danskarna. Intet
medel sparas där för att nedsätta den danska
folkkaraktären och mot danskarna underblåsa
svenskt nationalhat; åtlöjets, hatets, fruktans,
fosterlandskärlekens vapen anlitas med samma
ifver af talaren. Det har emellertid under den
vetenskapliga polemiken om talet uppvisats, att
dess historiska partier - långa kommenterade
utdrag ur Saxos krönika m. m. - svårligen
kunna förskrifva sig från G., men väl visa stor
frändskap med Joh. Magnus’ eget sätt att i sin
historia använda den danske krönikeskrifvarens
uppgifter. Några vid talets utarbetande
anlitade källor förskrifva sig t. o. m. från
tiden efter G:s död. Om Joh. Magnus haft att
tillgå några från G. härrörande anteckningar
för detta tal, är högeligen ovisst. Under sina
sista år lät Gustaf Vasa sprida talet i svensk
öfversättning (senast utg. af Annerstedt i
"Scriptores rerum sueci-carum etc.", III), och
i denna sin svenska form har det nog ej så litet
bidragit att underhålla svenskt nationalhat mot
danskarna. Jfr E. Hildebrand, "Hemming Gads
oration mot danskarna" (i "Hist. tidskr.",
1886), E. Petersen, "Hemming Gads tale
mod de danske" (i "Dansk hist. tidsskr.",
1894), och V. Söderberg, "Det Hemming Gadh
tillskrifna talet mot danskarne" (med utförlig
redogörelse för litteratur i ämnet, i "Historiska
studier, tillegnade Harald Hjärne", 1908).
V. S-g.
Gadidæ, zool. Se Torskfiskar.
Gadi’r. Se Cadiz, sp. 938.
Gaditanos, invånare i Cadiz (se d. o.).
Gadjatj (lillry. Hadjatj), stad i Ukrajna,
guv. Poltava, vid Psiol, vänsterbiflod till
Dnjepr, 119 km. n. om staden Poltava. Lifliga
marknader (boskap, spannmål, brännvin) fyra
gånger om året. G. var fordom befäst. I G. slöts
1658 unionen emellan Ukrajna och Polen. I
nov. 1708 besattes G. af en svensk afdelning,
och i sista dagarna af året förlade Karl XII
svenska ställningens tyngdpunkt dit; den starka
kölden åstadkom där fruktansvärd mansspillan. 8
mars 1709 utrymdes staden.
Gadmental, högbergsdal i schweiziska kantonen
Bern, genomflytes af Gadmen-aa och för
till det mellan Titlis och Dammastock
insänkta Sustenpasset (2,262 m.) och
öfver detta till Meiental i Uri. Nedre
delen af dalen kallas Nessental, som
vid Hof förenar sig med Haslidalen.
(J. F. N.)
Gadolin. 1. Jakob G., biskop, vetenskapsman
och statsman, f. 24 (g. st. 13) okt. 1719 i
Strängnäs, hvarest hans finska föräldrar under
stora ofreden uppehö sig, d. 26 sept. 1802 i
Åbo. Han blef 1736 student vid Åbo universitet,
där han 1745 blef filos. magister och docent
i matematik. 1753 utnämndes han till fysices
professor och 1762 till teol. professor samt
blef 1788 biskop i Åbo stift. G. utgaf flera
arbeten i matematiska och naturalhistoriska
ämnen, bl. a. Om Åbo slotts belägenhet öfver
vattenbrynet (1751), Om Åbo stads belägenhet,
bestämd genom observationer (1753)
9 b. 18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
