- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 9. Fruktodling - Gossensass /
551-552

(1908) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gaertn. ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Lomond, Dunkeld och Balmoral till Nairn vid
Moray Frith. I sydvästra delen, n. om Clyde,
är språket mera likt iriskan än i de centrala
distrikten och på Hebriderna, som aflägsnat sig
mera i fonetiskt hänseende. Man brukar gemenligen
antaga två hufvuddialekter; men Forbes i det
nedan nämnda grammatiska arbetet urskiljer tre
(northern, central och south-western). Jfr
Murray, "The dialect of the southern counties
of Scotland, its pronunciation, grammar and
historical relations" (1873), hvarur "Present
limits of the celtic language in Scotland" är
infördt i "Revue celtique", II. Af de mellan
300,000 à 350,000, som tala gaeliska, behärska
minst två tredjedelar äfven engelskan, som synes
vinna terräng på gaeliskans bekostnad. Denna
synes dock ega större motståndskraft än iriskan,
om den också icke i detta hänseende kan mäta
sig med walesiskan.

Från äldre tider finnas inga litterära
minnesmärken af den skotska gaeliskan. Det
existerar en evangeliehandskrift från 800-talet,
"boken från Deir", men språket företer inga
olikheter med iriskan; endast i några från 1000-
à 1100-talet härstammande tillsatser spåras
olikheter i ortografien, som angifva tillvaron
af fonetiska förändringar. Om också inga äldre
uppteckningar finnas af kyrklig litteratur eller
af hvarjehanda rättsregler o. s. v., såsom hos
de öfriga keltiska folken, så kan dock icke en
muntlig tradition af sagor, legender och sånger
af episkt, genealogiskt, moraliserande eller
lyriskt innehåll ha saknats. Under förra hälften
af 1500-talet (omkr. 1512) upptecknade domprosten
i Lismore i Argyllshire, James Macgregor, med
hjälp af sin broder D u n c a n från folkets mun
omkr. 300 sånger. Manuskriptet härtill, "Liber
domini Jacobi Macgregor decani Lismoren", utgafs
till största delen under titeln The dean of
Lismore’s look af Th. M’Lauchlan och W. F. Skene,
1862. I detta manuskript är en mer fonetisk
beteckning använd i motsättning till hvad
fallet är i iriskan. Till innehållet är denna
samling därför viktig, att det är den äldsta
källan till de s. k. Ossianska dikterna. Vid
flera af sångerna uppgifves, att de härstamma
från en Ossian (se d. o.) l. Ossin, och då
de dessutom öfverensstämma med sånger i den af
Macpherson 1762 utgifna bekanta diktsamlingen
Fingal, an ancient epic poem in six books,
bilda de ett af de starkaste bevisen för,
att samlingen hvilar på autentisk grund,
d. v. s. icke diktats af Macpherson själf,
utan väsentligen representerar verkliga bland
folket kurserande dikter, om också en diktare
Ossian aldrig funnits. De ifrågavarande dikterna
äro sannolikt af iriskt ursprung och ha nog
i tämligen sen tid, i muntlig tradition eller
i skriftliga uppteckningar, förts öfver från
Irland till Skottland. Ursprungligen ha dikterna
tillhört iriska sagosamlingar, som uppstått inom
den krets, där Ossin, Finns son, som skall ha
öfverlefvat det förhärjande slaget vid Gabra
(284 e. Kr.), uppträdde som anförare. Ossin var
i dessa sagor hufvudhjälten och uppträdde ofta
som föredragare af sede- och situationsmålande,
den episka handlingen rekapitulerande dikter,
hvilka inledas med Ossin cechuin (lat. Ossin
cecinit), "Ossin sjöng", hvaraf småningom uppkom
den uppfattningen, att han var en diktare. -
Ett värdefullt sammelverk öfver det gaeliska
materialet i Skottland är Lealliar na Feinne
("Feniernas bok") i l :a bandet af det af
J. F. Campbell 1872 utg. "Gælic texts. Heroic
ballads collected in Scotland chiefly from
1512 to 1871". Här finnes största delen af de
samlingar af gaelisk folklitteratur, som under
tidernas lopp gjorts ur gamla handskrifter
och böcker och ur folkets mun. De näst "The
dean of Lismore’s book" äldsta manuskripten
härstamma från 1603 och 1690, äro skrifna med
irisk skrift och till innehållet äfvenledes af
iriskt ursprung. Det nära sammanhanget mellan
Irland och det gaeliska Skottland har fått sitt
uttryck äfven i engelsmännens ofvan anförda namn
på gaelerna och deras språk, erse. I Campbells
samling återfinner man nu också det förnämsta af
det material, som är bekant från iriska källor,
t. ex. nationalsagorna om Cuchulinn, Finn och
Ossin; dock med stark tillblandning af nordiska
element, härledande sig från de nordiska
vikingatågen från omkr. 800 och senare. -
Det trognaste uttrycket för specifikt gaelisk
diktning och språkform lämnas i bardpoesien,
företrädesvis samlad i det af J. Mackenzie och
J. Logan 1841 utgifna arbetet Sar-Obair nam
bard gaelach, or the beauties of gælic poetry
(1841). Bland dylika barder må nämnas
Mary Macleod (f. 1569), Jain Lom l. "Bare John"
(midten af 1600-talet), Alexander M’Donald
(hans diktning nära förbunden med upproret
1745) och dennes samtida satirikern Mac Codrum,
Dugald Buchanan (f. 1716, religiös poesi),
Duncan M’Intyre l. Duncan Ban (Fair Duncan,
f. 1724; skildring af skogs- och jägarlifvet),
Robert Mackay l. Rob Donn, samtida
med J. Macpherson (se d. o. och Ossian) och
en hel rad efter denne uppträdande diktare,
såsom Lauchlan Macpherson (f. 1723), William
Ross (f. 1762), Ewan Mac Lachlan (f. 1775),
Livingstone l. Mac Dhunleibhe (f. 1808). Se
härom företrädesvis J. S. Blackie, "The language
and literature of the scottish Highlands"
(Edinburgh, 1876). En samling folksagor är
utgifven i Campbells "Popular tales of the west
Highlands" (1862), ordspråk af A. Nicolson i
"A collection of gælic proverbs and familiar
phrases" (1881). Om "Carvel" se M a n x. Flera
lärda sällskap (såsom The Highland society)
äro verksamma på den gaeliska litteraturens och
historiens område. Om kyrklig litteratur kan man
se Skene, "The book of the dean of Lismore",
s. XXXVIII; bibelöfversättningen från 1826
gäller som det bästa uttrycket för (den skotska)
gaeliskan (ny uppl. 1880). - Af ordböcker må
nämnas Armstrong, "A gælic dictionary, in two
parts" (1825), "Dictionarium scoto-celticum"
(1828, utg. af Highland society of Scotland;
det förnämsta), Mc Alpine, "Pronouncing gælic
dictionary" (1847), Mac Leodæ Dewar "A gælic
dictionary" (ny uppl. 1887), M a c b a i n,
"Etym. diction. of the gaelic lang." (1896). -
Bland grammatiska framställningar må i
främsta rummet nämnas Stewart, "Elements of
gælic grammar" (1812), Ebrard, "Handbuch der
mittelgälischen sprache" (1870; behandlar
språket i "Ossian"), Forbes, "Principles
of gælic grammar" (1848). 1881 började en
tidskrift, egnad den gaeliska filologien,
utkomma i Glasgow, "The scottish celtic review".
K. F. J.

Gaertn., vid växtnamn förkortning för
tyske

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:46:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbi/0294.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free