Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gaj ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
571
Gaj-Galachov
572
öppnades 1753 till en början som marionett-teater
af J. B. Nicolet, som 1759 flyttade den till
Boulevard du temple och 1792 gaf den sitt
nuv. namn. Under första kejsardömet spelades
där dramer, vådeviller och feerier. När en del
af nämnda bulevard 1862 raserades, flyttades
teatern till Square des arts et métiers; den
innehades sedermera af bl. a. J. Offenbach,
1872-76, då operetten blef härskande där. 1903
förvandlades denna operettscen till operascen.
E. F-t. Gaj, sjöv., tåg eller kätting, tjänande
till sittning åt bommar, däfvertar m. m., såsom
k l y f v a r-b o m s- och jagarbomsgajar,
gående från nocken af dessa bommar intill
fartygets bog, antingen direkt eller genom
ändarna af blindrå, visker-tar, gajdäfvertar;
waterbomsgajar (för-, akter- och toppgajar);
däfvertgajar. Jfr B o m och B å t d ä f v
e r t. O. E. G. N.* Gaj, L j u d e v i t,
kroatisk skriftställare, grund-läggare af den
s. k. illyriska rörelsen, f. 1809 i Krapina,
d. 1872 i Agram. Efter studier i Varazdin och
Karlovci (Karlowitz), där han redan 1826 utgaf
skriften Die schlösser bei Krapina, afslutade
han sin akademiska uppfostran i Wien och Graz,
där han umgicks med representanter för väst-och
sydslaviska folk. I Pest blef han bekant med den
store pansla-visten Kollår och kom genom honom
i beröring med Safafik, hvarigenom hans intresse
väcktes för sydslavernas kulturella samhörighet
och för det kroatiska folkets pånyttfödelse. Hans
1830 utgifna skrift om det kroatiska språkets
rättskrifning (enligt tjechiskt mönster),
Kratka osnova hrvatsko-slavonskoga pravopisanja,
innebar en grundlig reformering af den kroatiska
ortografien och åstadkom på samma gång en
nationell väckelse. Efter återkomsten till Agram
slöt han sig till de patriotiskt sinnade och
utverkade af kejsaren tillstånd att utgifva
den politiska tidningen "Novine Horvatzke"
(1834) jämte den litterära bilagan "Danica
Horvatzka, Slavonzka y Dalmatinzka". Dessa
namn ändrades redan följande år till "Narodne
ilirske novine" och "Danica ilirska", och härmed
var grunden lagd till det lit-terär-politiska
själfständighetssträfvande, som fått namnet i
11 y r i s m och haft ett stort inflytande på
Kroatiens kulturella utveckling. 1835-48 var
G :s tidning medelpunkten för det litterära
lifvet och rönte mycken sympati från andra
slavers sida, icke minst serbernas. G. blef
af magyarerna anklagad för högförräderi och
misstänktes, ehuru grundlöst, för att ha
anstiftat resningen i Bosnien 1837. Han fick
dock af regeringen i Wien tillstånd att anlägga
ett "illyriskt" boktryckeri (1839). Men när G
:s nationella parti segrade vid kommunalvalen
i Agram och det kom till blodiga gatuexcesser,
förbjöd regeringen 1843 benämningen "illyrisk",
som sedan utbyttes mot ordet "sydslavisk". Efter
studieresor till Böhmen, Ryssland, Dalmatien,
Montenegro och Serbien ställde sig G. (1848)
i spetsen för en depu-
tation af 400 kroater, som till kejsaren
öfverlämnade den kroatiska nationens i 24
punkter affattade önskemål. Men efter 1849
sjönk G :s politiska inflytande, enär hans
närmande till österrikiska regeringen mottogs
med misstro; tidningen "Danica" upphörde, och
"Novine Horvatzke" blef regeringsorgan. Han
dog i fattigdom, nästan glömd och misskänd,
men fick sedermera en lysande upprättelse
såsom en af Kroatiens varmaste patrioter
och politiska pånyttfödare, som klart insåg
nödvändigheten af kroaternas kulturella
samhörighet med serberna och i valet mellan
Österrike eller Ungern föredrog den tyska
kulturen framför den magyariska. Förutom
politiska artiklar skref G. ett historiskt
arbete om kroatiska baner, Banologija, samt
några folkliga visor, af hvilka Joé Hrvatska
nij’ propala ("Ännu Kroatien ej gått under")
- med text och musik lånad från den bekanta
polska stridssången - blifvit kroatisk folkhymn
vid sidan af A. Mihanovié’ samtidigt författade
Liepa näsa domovina ("Vårt sköna fosterland").
A-d J.
Gajdäfvert, sjöv. Se Blindrå.
Gajsin 1. Haisin, kretsstad i ryska
guvern. Podolien, vid Sob, en biflod till
Bug. 9,393 inv. (1897). Staden anlades omkr. år
1600. (J. F. N.)
Gajskänkling, sjöv. Se Sk ä n kl i n g.
Gajuk, mongolisk stör-kan 1241-51. Se Mongolerna,
historia.
Gäjus, romerskt förnamn. Se Cajus.
Gäjus, frejdad rättslärd i Eom, under
Antoni-nerna. Han hade genom resor i österlandet
för-värfvat sig omfattande kännedom af
grekisk och utländsk rätt samt meddelade i
flera skrifter resultaten af sina juridiska
studier och forskningar, men synes icke ha varit
praktiserande jurist. Värderikast af hans arbeten
äro Institutionum commentarii IV (förf. omkr. 160
e. Kr.), hvilka utgöra en fullständig
handbok i allmän privaträtt och utmärka sig
genom noggrannhet, begreppsskärpa och ett
lättfattligt framställningssätt. Till följd af
dessa egenskaper nyttjades detta arbete allmänt
i de romerska rättsskolorna och bildade ett godt
underlag i och för utarbetandet af Justinianus’
institutioner. Det af-handlar i l :a boken
personrätt, i 2 :a sak- och testainentsrätt,
i 3 :e arf s- och obligationsrätt samt i 4:e
processrätt. Verket, som länge blott genom citat
var kändt, upptäcktes 1816 af Niebuhr i Verona
såsom palimpsest (under Hieronymus) och utgafs
därefter af tyska rättslärde, förnämligast
Goschen och v. Bethmann-Hollweg. Återfinnandet
af G:s skrift främjade i hög grad de
juridiska studierna i Tyskland och bidrog
att gifva lif åt den historiska skolan.
B. Tdh.
Gäjus Octävius. Se A u g u s t u s.
gal., förkortning för eng. g a 11 o n (s).
Gal., förkortning för lat. Ga’llia, Gallien,
och för Ga’llica (galliska legionen).
Gaia, sp., it., fr. (fnfr. gale, festlig
fröjd, af fnhty, geil, yster), hofprakt,
fest; galadräkt. - Galadräkt, festdräkt,
officiell högtidsdräkt eller högtidsuniform. -
Galaspektakel, festföreställning i hofvets
närvaro på en teater.
Galabat. Se G a 11 a b a t.
Galaberget, kronopark i Råneå socken och revir,
Norrbottens län. Areal 1,759 har.
Galacho’v, Aleksej Dmitrievitj, rysk
litteraturhistoriker, f. 1807, d. 1892,
1865-82 pro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
